Solig seglarlunch med Ann Rosman

På en segelbåt, i soligaste Stockholm, lunchade Breakfast Book Club (och hangaround Bob) med författaren Ann Rosman idag. Hon är aktuell med sin tredje bok om kriminalinspektör Karin Adler som löser mordgåtor i Marstrand på västkusten.

Ann Rosman själv kommer från en riktig seglarfamilj. Hon var fyra månader när hon var med på sin första segeltur och har tillbringat varje sommar som barn på däck. Det var de gamla fiskarfarbröderna längs den bohuslänska kustens historier när hon seglade med familjen, som fick Ann Rosman intresserad av seglarhistoria. Hon utbildade sig inom ekonomi och IT och när företaget hon arbetade på fick i uppdrag att restaurera en gammal fyr väcktes även intresset för fyrhistoria och hennes berättelser om Marstrand väcktes till liv.

När hon var föräldraledig med sitt första barn började hon skriva  om inspektör Karin Adler som lämnar sin man och flyttar in i sin segelbåt.  Tre böcker har det nu hunnit bli och hon kan idag försörja sig helt som författare. Den tredje boken kommer i maj och heter Porto Francos väktare. Ramhistorien handlar om Marstrand som frihamn. 1775 får Marstrand frihamnspriviligier av den dåvarande kungen Gustav III. Det innebar att Marstrand var ett eget land med egna gränser och egna regler. Marstrand fylldes med rika fransmän som flydde den franska revolutionen och judiska handelsmän.

– Man behöver inte hitta på helt egna historier, säger Ann Rosman. Det är roligare att blanda fiction med gammal historia.

Till Marstrand rymmer Agnes från sin familj i Lysekil. Hon beger sig till frihamnen utklädd till man. Tvåhundrafemtio år senare hittas en kvinna och ett barn döda och inspektör Karin Adler kallas in. Rosmans böcker utspelar sig lika mycket på 1700-1800-tal som i nutid och hon väver skickligt samman nutid och dåtid.

– Jag skriver alltid dåtids- och nutidshistorierna parallellt, berättar hon, jag vet inte alltid vad som ska hända eller var berättelserna tar vägen.

Porto Francos väktare utkommer 24 maj på Damm förlag. Ann Rosmans tidigare böcker Fyrmästarens dotter och Själakistan har dessutom översatts och sålts vidare till åtta andra länder.


Maten vi fick ombord kom från Mäster Anders och bilderna är tagna av Leo Ahlgren, Skugge & Co.

I en sal på lasarettet…

På brunchen i söndags när vi diskuterade böcker som utspelar sig på internatskolor snöade bland andra jag och Ann-Sofie på Ooofbok in på en annan spännande kategori, sjukhusböcker!

Jag hade tre starka favoriter när jag var yngre. Min vän Angie, Var inte rädd Ellie och Eric.

Min vän Angie är skriven av Rebecca Jones och handlar om Jenna som måste ligga på sjukhus ett par månader för sin ledgångsreumatism. Hon tycker hemskt synd om sig själv. I sängen bredvid henne ligger Angie, en galenpanna, full av upptåg och mod och som inte märkbart låter sig påverkas av att hon har en extremt svår variant av blodsjukdomen leukemi. Det är en vacker berättelse om vänskapen mellan två flickor som båda är sjuka. Det slutar såklart jättesorgligt och med lite moralkakor om att vara stark och inte tycka synd om sig själv.

Var inte rädd Ellie handlar om hjärtsjuka Ellie som måste ligga på sjukhus och genomgå en hjärtoperation. Författern Marilyn Singer var själv hjärtsjuk som barn och skrev boken för att underlätta för andra barn som hamnar i samma situation. Boken är relativt medicinsk och skriven för barn och ungdomar. Båda de här två böckerna utspelar sig  enbart på sjukhus.

Eric är en sann berättelse, skriven av Erics mamma Doris Lund om Eric som 17 år fick leukemi och hur han far in och ut på sjukhus och olika behandlingar. Jag vågar inte läsa om den för jag tror jag skulle avsky den idag, men då älskade jag den. Bokens undertitel är ”Eric, a boy with leukemia who refused to give up living.” Ni hör ju själva?

Ann-Sofie på Ooofbok  har också bloggat om sjukhusböcker men hon var mer förtjust i läkarna och berättelserna om sjuksköterskorna. Här berättar hon om sin kärlek till Lars Martin och Greys anatomy!

Fler sjukhusböcker
Babels hus av PC Jersild kom på 70-talet och kritiserade hur vården såg ut då. Primus Svensson är huvudperson och vi får följa honom och en rad karaktärer på ett sjukhus i Sverige.

Gökboet av Ken Kesey är mest känd som film men är från början en bok som beskriver ett psyksjukhus från de intagnas synvinkel.

Gillar man sjukhusmiljöer kan man också läsa böckerna om barnmorskan Cecilia Lund av Katerina Janouch eller Karin Wahlbergs deckare om läkaren Veronika Lundborg-Westman. Det finns också en uppsjö av Harlequin-romaner på samma tema. Hjälp oss hitta fler.

Älska framtidsböcker

Lotten har grävt i gömmorna och hittat den fantastiska boken Godmorgon framtid från 1983. Där beskrivs vår tid nu som man trodde den skulle se ut då. Och helt fel hade man inte. Bland annat förutspådde man redan då den digitala tidningen och de elektroniska expressbreven. Läs själva!

.

Akaporrbrunch på Långbro värdshus

Akaporr. Vi var flera som aldrig hört talas om uttrycket innan brunchen kom på tal med just det som tema.Hur som helst var vi femton bok- och matälskare som slöt upp klockan 11.30 på Långbro Värdshus i söndags. Akaporr. Låter väl trevligt, men exakt innestoden kom vi inte riktigt överens om ens över lyxmaten, med vårsol i ögonen. De flesta tyckte att romaner där historiens akademiska miljö är avgörande, platsar i akaporrboxen. Den akademiska sfären är alltså kärnan för verket, där storyn utspelar sig.

Boktoka höll dock inte med, hon saknade ”längtet” i beskrivningen. ”Man ska vilja vara där, bli lockad att också vistas där karaktärerna lever! Annars är det inte akaporr”

Hur man än tolkar Akaporrbegreppet gjorde det sig bra att diskutera över lax, kyckling, sill, pannkakor, sallad, lamm, ostbricka, fruktsallad och choklad. Mycket bra till och med.

Vi gick igenom vilka våra bästa akaporrböcker är, även om jag inte skrev ner alla vågar jag erinra mig att Den hemliga historien av Donna Tartt, Ondskan av Jan Guillou och I en klass för sig av Curtis Sittenfeld var bland de populäraste. Boken vi skulle ha läst dagen till ära, Ränderna går aldrig ur av Agnes Hellström, fick mestadels positiva betyg, om än inga höjdarpoäng. Och på det hela taget var vi nog alla överens om att det är den hemliga världen, den mystiska och lite oåtkomliga, som är det mest lockande med genren.

Hästidningen Pennys (finns visst inte längre, men fanns i alla fall på 80- och 90-talet) ständigt återkommande serier förresten, kan man kalla dem akaporr? Ni vet, de om en fattig hästgalen tjej som har en snorrik farmor eller mormor som betalar ”rikemansskole”-avgiften. Till skolan där också fattiga flickans supersnorrika kusin går. Kusinen har en häst, kusinen bryter benet och är dessutom otroligt elak, både mot fattiga flickan och hästen. Fattiga flickan får chansen att under en månad ta hand om hästen, då elaka kusinen inte kan på grund av benet. Just denna månad går också den årliga bragdtävlingen i hästhoppning av stapeln – fattiga flickan och kusinhästen vinner naturligtvis (för de har blivit oskiljaktiga och förstår varandra som inga andra), och alla förut kyliga internattjejer hurrar i takt och elaka kusinen förstår att pengar inte är detsamma som lycka. Hästen blir fattiga flickans, eftersom kusinen blivit snäll och givmild medan benet läkt, och de lever lyckliga i ytterligare några år på den mysiga skolan på den engelska slätten. Slut. Akaporr? Kanske.

Träffen ordnades av oss på breakfast Book Club och Karin på En bokcirkel för alla. Andra bloggar som också var representerade var bl a Bokbiten och Ooofbok, förutom redan nämnda Boktoka.

Uppdaterat: Och En och annan bok. Dessutom har Ann-Sofie listat mer akaporrböcker här.