Gör ni priolistor? (+urskuldande dravel)

Hallå, det är bara jag. Ni vet hon som skrev att nu skulle det bli andra bullar av med bloggandet. Mer och matigare. Kanske till och med intressantare. Ni vet hon som efter just det inlägget i princip inte har skrivit mer. Hon, ni vet; Lögnaren. Här är hon!

Jag kan helt ärligt säga att det är mitt jobb som tar min hjärna fullkomligt i anspråk. Mitt nya jobb som är superkul, men som sagt nytt. Och därför svårt. Jag vet också att ni inte bryr er om jag skriver eller ej, det är bara det att det i mig känns fel. Ni vet, som att jag försummar någon jag gillar mycket, tänker på flera gånger om dagen, påminns om så fort det finns en ledig minut, men ändå, trots allt det där, inte har energi att ägna mig åt. Nu har jag i alla fall resten av kvällen ledig och jag tänker att jag ska läsa. Jag försöker komma på vilken bok det är jag egentligen håller på med. Kommer inte på först. Sen kommer jag på fyra stycken. Jag håller alltså på med fyra romaner som jag i denna förvirrade tid i olika stunder känt för att sluka. Nu kommer jag till själva rubriken i inlägget. Hur väljer ni vad ni ska läsa? Gör ni listor med böcker ni vill ta er igenom den närmsta tiden, och i så fall, hur väljer ni ut. I dagsläget har jag ca 20 böcker som jag vill läsa, av de som finns hemma. Hur fanken ska jag kunna välja vilken. Vissa ska recenseras vad det lider, eftersom de är sprillans nya. Vissa är bara superlockande och kan recenseras om jag känner för det. Och vissa är nya, men har redan blivit recenserade av så många att det känns meningslöst att göra det jag med.

Medan ni hjälper mig att berätta hur ni listar era kommande läsböcker ska jag läsa ut Barbara Voors lilla Emmy Moréns dubbla liv.


Prosa och marmelad hos Wahlström&Widstrand

Det är härligt att se hur det bubblar ute hos förlagen just nu. Jag vet i alla fall tre förlag som har träffar på gång med läsare och som vill bjuda in bloggare att träffa förlag och författare. Det blir en spännande vår som vi ska skriva om!

I veckan var det premiär för Wahlström&Widstrands bokcirkel Prosa & marmelad, en bokcirkel med after noon tea. Man hade bjudit in ett gäng bokbloggare och andra som fick varsitt ex av boken Repetitionen av Eleanor Catton. En suggestiv och annorlunda roman som utspelar sig på en teaterskola där man inte riktigt vet vad som är pjäs eller vad som är verklighet. Målgruppen är alla som vill känna sig lite smarta, sa bokens redaktör som också var på plats.

Bokcirkeldiskussionerna blev spännande och trots att varken jag eller Johanna hade hunnit läsa boken så var det kul att lyssna och jag blev jättesugen på att läsa boken.Det var väl uppstyrt. Man hade till och med skickat ut diskussionsfrågor inför träffen. Många kommenterade spåket, detaljer och klockrena metaforer.

Först fick vi ett glas bubbel och mingla i förlagets foajé och möjlighet att snacka lite med de andra bloggarna. Fick ansikten på ett par som jag har i flödet, jättekul! Hej It’s a literary thing och hej Dagens bok och hej Nattens bibliotek, hej The Book Pond till exempel. Andra kända ansikten som var där var Bokbiten och En och annan bok.

Det hela avslutades med en överaskningsgäst, Claes de Fair som berättade om ångesten inför recensionsdagen och sin nya bok Alla lyckliga familjer liknar varandra. Han var mycket rolig och inspirerande att lyssna på. Han berättade t ex om kopplingen av titeln till Tolstojs Ana Karenina och att han efter lanseringen av boken fått minst tre ex av boken i present av olika människor.

Boken handlar om en överklassfamilj där alla är djupt olyckliga och om hur det blivit viktigare att framstå som framgångsrik och lycklig snarare än att vara det på riktigt. Recension av boken kommer snart för det här vill vi självklart hinna med och läsa.

Jag tycker det är fantastiskt kul att förlagen och övriga bokbranschen vaknat och börjat se bokbloggarna som en kraft att räkna med. Det verkar ändå som att det vi skriver når ut till en bred grupp läsare och förlagen har insett goodwillen i att hålla sig vän med oss! Ta bara bokmässan som exempel där Bokbloggarna får en unik ställning i år genom att vara ambassadörer för mässan. Det är en win-win för alla parter.

Dessutom väcker det här sättet att bjuda in bloggare till läslust för oss. Jag hade nog varken läst Repetitionen eller Alla lyckliga familjer... om det inte vore för den här kvällen hos W&W. Nu blev jag jättesugen på båda. Tyvärr är det så att genom att skicka recensionsex med ett säljpapper till oss gör att det mesta hamnar oläst. I alla fall hos mig. Eftersom vi inte får betalt för att skriva Breakfast Book Club utan gör det här av lust och intresse och vi har familjer, heltidsjobb och andra åttagande, så läser vi också bara det som vi verkligen vill läsa.

En tidnings kulturredaktion kan recensera och välja på ett annat sätt eftersom deras skribenter gör detta på arbetstid och man kan också hålla en viss bredd. Jag vet att Bokhora också skrivit om det här för ett tag sen.

Det visar att vi ligger helt rätt i tiden. Bokcirklar och träffar IRL är det nya svarta!

Här är lite bilder tagna av Leo Ahlgren på Skugge&co som arrangerade tillställningen.

Fler bilder finns här.

Andra bloggare på plats var: Dilemma, Bokhyllan, Boktokig, Sladdertackans bokhörna med flera.

Solig seglarlunch med Ann Rosman

På en segelbåt, i soligaste Stockholm, lunchade Breakfast Book Club (och hangaround Bob) med författaren Ann Rosman idag. Hon är aktuell med sin tredje bok om kriminalinspektör Karin Adler som löser mordgåtor i Marstrand på västkusten.

Ann Rosman själv kommer från en riktig seglarfamilj. Hon var fyra månader när hon var med på sin första segeltur och har tillbringat varje sommar som barn på däck. Det var de gamla fiskarfarbröderna längs den bohuslänska kustens historier när hon seglade med familjen, som fick Ann Rosman intresserad av seglarhistoria. Hon utbildade sig inom ekonomi och IT och när företaget hon arbetade på fick i uppdrag att restaurera en gammal fyr väcktes även intresset för fyrhistoria och hennes berättelser om Marstrand väcktes till liv.

När hon var föräldraledig med sitt första barn började hon skriva  om inspektör Karin Adler som lämnar sin man och flyttar in i sin segelbåt.  Tre böcker har det nu hunnit bli och hon kan idag försörja sig helt som författare. Den tredje boken kommer i maj och heter Porto Francos väktare. Ramhistorien handlar om Marstrand som frihamn. 1775 får Marstrand frihamnspriviligier av den dåvarande kungen Gustav III. Det innebar att Marstrand var ett eget land med egna gränser och egna regler. Marstrand fylldes med rika fransmän som flydde den franska revolutionen och judiska handelsmän.

– Man behöver inte hitta på helt egna historier, säger Ann Rosman. Det är roligare att blanda fiction med gammal historia.

Till Marstrand rymmer Agnes från sin familj i Lysekil. Hon beger sig till frihamnen utklädd till man. Tvåhundrafemtio år senare hittas en kvinna och ett barn döda och inspektör Karin Adler kallas in. Rosmans böcker utspelar sig lika mycket på 1700-1800-tal som i nutid och hon väver skickligt samman nutid och dåtid.

– Jag skriver alltid dåtids- och nutidshistorierna parallellt, berättar hon, jag vet inte alltid vad som ska hända eller var berättelserna tar vägen.

Porto Francos väktare utkommer 24 maj på Damm förlag. Ann Rosmans tidigare böcker Fyrmästarens dotter och Själakistan har dessutom översatts och sålts vidare till åtta andra länder.


Maten vi fick ombord kom från Mäster Anders och bilderna är tagna av Leo Ahlgren, Skugge & Co.

I en sal på lasarettet…

På brunchen i söndags när vi diskuterade böcker som utspelar sig på internatskolor snöade bland andra jag och Ann-Sofie på Ooofbok in på en annan spännande kategori, sjukhusböcker!

Jag hade tre starka favoriter när jag var yngre. Min vän Angie, Var inte rädd Ellie och Eric.

Min vän Angie är skriven av Rebecca Jones och handlar om Jenna som måste ligga på sjukhus ett par månader för sin ledgångsreumatism. Hon tycker hemskt synd om sig själv. I sängen bredvid henne ligger Angie, en galenpanna, full av upptåg och mod och som inte märkbart låter sig påverkas av att hon har en extremt svår variant av blodsjukdomen leukemi. Det är en vacker berättelse om vänskapen mellan två flickor som båda är sjuka. Det slutar såklart jättesorgligt och med lite moralkakor om att vara stark och inte tycka synd om sig själv.

Var inte rädd Ellie handlar om hjärtsjuka Ellie som måste ligga på sjukhus och genomgå en hjärtoperation. Författern Marilyn Singer var själv hjärtsjuk som barn och skrev boken för att underlätta för andra barn som hamnar i samma situation. Boken är relativt medicinsk och skriven för barn och ungdomar. Båda de här två böckerna utspelar sig  enbart på sjukhus.

Eric är en sann berättelse, skriven av Erics mamma Doris Lund om Eric som 17 år fick leukemi och hur han far in och ut på sjukhus och olika behandlingar. Jag vågar inte läsa om den för jag tror jag skulle avsky den idag, men då älskade jag den. Bokens undertitel är ”Eric, a boy with leukemia who refused to give up living.” Ni hör ju själva?

Ann-Sofie på Ooofbok  har också bloggat om sjukhusböcker men hon var mer förtjust i läkarna och berättelserna om sjuksköterskorna. Här berättar hon om sin kärlek till Lars Martin och Greys anatomy!

Fler sjukhusböcker
Babels hus av PC Jersild kom på 70-talet och kritiserade hur vården såg ut då. Primus Svensson är huvudperson och vi får följa honom och en rad karaktärer på ett sjukhus i Sverige.

Gökboet av Ken Kesey är mest känd som film men är från början en bok som beskriver ett psyksjukhus från de intagnas synvinkel.

Gillar man sjukhusmiljöer kan man också läsa böckerna om barnmorskan Cecilia Lund av Katerina Janouch eller Karin Wahlbergs deckare om läkaren Veronika Lundborg-Westman. Det finns också en uppsjö av Harlequin-romaner på samma tema. Hjälp oss hitta fler.