Inlägg

Publicerat

Tre läsningar sen sist

Häromveckan lyssnade jag till min favoritförfattare Maggie O’Farrell som var på besök i Stockholm. Hon berättade att Lucretias porträtt var hennes tionde bok. Hm, tänkte jag. Vilka har jag inte läst? Jo, till exempel Du visste aldrig att jag fanns. Iris får en dag kännedom om att hennes dementa farmor har en syster. Esme, som större delen av sitt liv varit på ett mentalsjukhus. I romanen rullas hela historien upp med perspektiv och tidslinjer som sömlöst löper i varandra. Underbar bok!

En av de böcker som nominerades till Augustprisets ungdomsdel var Yani. Att inte totalt omfamna den här berättelsen om ungdomarna i orten är omöjligt. Här finns en skjutning med, och en god vän som ska utvisas, allt det vi läser om i tidningarna. Men det finns också ett vanligt kämpande med skola, kompisar och vänner. Fantastiskt välskrivet och jag längtar till fler böcker av Nora Khalil.

Mitt arbetsrum är belamrat. Och då handlar det inte om Viktiga Papper och Böcker i huvudsak (de finns också) utan saker som små tavlor jag fått, en nallebjörn från 50-talet eller en skål jag spontanköpt på en loppis. Jag är ganska hård när jag rensar, men nu verkar det ha gått över styr. Jag läser, och läser om, Tingen av Ulrika Nielsen som får mig att tänka på min relation till alla de här sakerna. En nätt bok som på olika sätt närmar sig frågan om det vi omger oss med. Tingen. Så bra och intressant!

Publicerat

Jag läser just nu om Maria Langs romaner och minns tillbaka

Jag var på mitt tolfte år, det var juni och jag låg i gräset vid min mormors sommarstuga och läste. Jag hade några dagar tidigare lånat  biblioteksboken som jag inte riktigt var säker på att jag skulle våga läsa. Men när jag väl börjat gick det inte att sluta. Mördaren ljuger inte ensam av Maria Lang utkom första gången 1949 och utspelar sig på en ö i Bergslagen under några ovanligt varma sommarveckor. Den unga Puck Ekstedt reser dit för att tillbringa sommaren i glada vänners lag men också för att åter träffa Einar Bure, en man som hon haft till bordet vid en middag tidigare under våren och är väldigt attraherad av.

Jag minns att jag någon gång under 80-talet läste att Maria Lang skrev deckare i en slags flickbokstil. Jag ska låta det vara osagt om omdömet var menat som förklenande eller inte, men jag skulle vilja utveckla det till att Maria Lang var den första svenska deckarförfattaren som skrev utifrån en ung kvinnas perspektiv, hon var helt enkelt den första deckardrottningen. Då hennes första roman förutom flera mord, bubblar av kärlek och heta känslor och att Dagmar Lange var 35 år gammal och studierektor på en flickskola vid tidpunkten, förstår man nödvändigheten av att skriva under pseudonym. Vad som också måste varit ytterst kontroversiellt är att det finns en homosexuell aspekt i boken. Faktiskt var det Maria Lang som upplyste mig om att det fanns kärlek mellan människor av samma kön.

Jag älskade boken och jag älskar den än, när den filmatiserades för några år sedan var jag dock kluven. Något fattades trots att filmen var både välspelad och spännande, när jag nu läser/lyssnar om vet jag precis. Maria Langs fantastiska språk och gestaltning går helt enkelt inte att överföra till film. Kanske är en del passé men det är också en tidsmarkör och hennes böcker är klassiska pusseldeckare. De håller för tidens tand genom humorn bla i hur hon skildrar människorna och småstaden Skoga. ( Nora). Hon skriver utifrån ett kvinnligt perspektiv vilket kanske är anledningen till att hennes böcker är klassiker. Jag har hunnit till bok fast jag har fuskat genom att läsa flera senare bla. Kung Liljekonvalje av dungen som jag inte var så förtjust i som ung men som håller väldigt bra. Fick tipset att läsa om just den när jag var i Nora på semester och gick den speciella Maria Lang-promenaden som erbjuds under sommaren.

På bilden ovan ser ni mitt gamla tummade exemplar av debuten. På vykortet bredvid syns det ursprungliga omslaget som jag hittade under semestern i Nora.

Maria Lang ges fortfarande ut på Norstedts. Hennes böcker finns nyinlästa på Storytel.

Publicerat

Från A till Ö: N som i Nattvakten

Jag plockar bland mina böcker. De hyllorna som jag sorterat in under kategorin ”läsa innan jag dör”. Om jag med nuvarande lästakt skulle läsa dem torde jag leva livet tills jag är 103 ungefär. Alltså rensar jag enligt en sinnrikt system. I denna avdelning hittade jag Främlingen i huset av Sarah Waters och efter att ha läst min egen bloggy från 2007 om hennes Nattvakten åkte boken högst upp i läshögen. Men först vill jag reprisera och inspirera med Nattvakten.

”London 1947. Kriget är över. Helen och Viv är två arbetskamrater som jobbar på en byrå där man hjälper människor att hitta en ny partner.

Folk kom hit för att försöka hitta nya personer att älska, men ofta – det tyckte hon i alla fall – ville de egentligen bara tala om de älskade som de hade förlorat

Privat har de inget umgänge. Helen lever tillsammans med Julia. Viv har ett trassligt förhållande med den gifte Reggie. I London finns också Key som arbetade som ambulansförare under kriget, men nu, efteråt, är hon över och obehövd. Kring dessa fyra kretsar berättelsen och det är ingen fredslycka som präglar dem. Visst är det skönt att kriget är över, men freden kräver sitt pris.

Andra delen i romanen tar läsaren tre år tillbaka i tiden. Frågor ges förklaringar, personer växer ännu mera. När den sista delen kommer och ytterligare tre år tillbaka i tiden – 1941 – skildras, förstår jag att krigets baksida verkligen också kan vara en framsida för de här fyra kvinnorna.

Så det här är alltså den människa du har blivit, sa Kay till sig själv, en människa som alla klockor har stannat för

Romanen är tjock och berättande. Ändå inte babblig och onödigt mångordig som alltid är min fasa. Det var behagligt att vara i berättelsen. Upplägget med den omvända kronologin är i sin enkelhet allt.

Det här är den första roman av Waters jag läst. Jag har lyssnat till henne flera gånger i olika sammanhang, men aldrig lockats av nyskrivna romaner som utspelar sig på 1800-talet som t ex Kyssa sammet. Men världskrigstid tycker jag om. I romaner.”

Hur gick läsningen med Främlingen i huset då undrar du? Femtio sidor blev det, sen la jag den åt sidan utan att något intresse uppbådats. Tyckte om karaktärerna, men det där mystiska, möjligen transcdendetiska, elementet Främlingen, njae.

—

Det här en promenad i lästa böckers förråd som jag gör just nu.

Publicerat

Now is not the time to panic av Kevin Wilson

En livfull och fängslande roman som vi läste i en av mina bokcirklar. Hade ingen aning om vare sig författare eller bok tidigare, det är ju det som är grejen med bokcirklar, någon annan väljer vad man ska läsa och många gånger blir det jackpot som det blev här.

En dag kommer slutligen det telefonsamtal som författaren Frankie väntat på och fruktat för.  En 20 år gammal ungdomssynd och välbevarad hemlighet är på väg att avslöjas. Frankie var 16 år den sommaren och allt började med att hennes tre äldre trillingbröder stal en kopieringsmaskin. Det andra som hände var att hon blev vän Zeke, en annan ensam tonåring som var på besök i den lilla stad i Tennessee där Frankie bodde. Under en lugn hemmakväll sätter de igång ett konstprojekt och skapar en affisch krönt med deras blod och med texten: 

The edge is a shanty town filled with goldseekers
We are fugitives, and the law I skinny with hunger for us

De kopierar affischen och sätter upp den lite överallt i staden. Sakta men säkert kommer ryktesspridningen i gång, vad betyder de gåtfulla orden och vem ligger bakom affischens budskap? Konspirationsteorierna frodas och åratal senare stöter man ännu på formuleringen på muggar och T-shirts, och på den tröja som Frankie bär när hon tar emot telefonsamtalet.

Finns som ljudbok på Storytel. Ska också lägga till att boken inte är en young adult men funkar utmärkt för den åldersgruppen.