Om jag hade haft tid nu och inte känt mig så stressad över tusen saker, hade jag skrivit en riktig recension. Men nu hinner jag 
inte, så jag sammanfattar bara mina känslor efter att ha lyssnat på Johan Rabaeus läsning av Strindbergs stjärna. Om jag säger så här: Jag rekommenderar den inte. Inte alls. Jag vill till och med höja ett varningens finger. För att vara en äventyrsroman lider den av förvånansvärt lite spänning (ingen alls), mystiken lyser med sin frånvaro och den är trög från början till slut. Det tråkigt, för Jan Wallentin kan formulera sig, har lagt ner mycket tid på research säkert, och dessutom haft tålamodet att skapa en story, men för mycket saknas för att jag ska tycka att den är läsvärd. Jag blir bara matt, trött och bedrövad. Och denna bok ska ha sålts till 16 länder innan den ens kom ut på svenska marknaden? Rabaeus gör ett OK jobb dock.
Slut på surmeddelandet, återkommer med ny attityd och rosiga kinder inom kort.
Jag kan inte annat än att hålla med. Du tog dig igenom boken vilket du nästan bör få medalj för. Jag tog mig till sidan 52 innan jag gav upp och det var alla de språkliga felaktigheterna som rådde för det. Jag skulle vilja veta hur det gick till när han dels fick kontrakt och dels hur i all världen han lyckades sälja den till så många länder innan den ens såg dagens ljus i hemlandet!?
Jag vet inte någon som sagt något gott om den. Men så är det väl när man bara interagerar med bloggsnobbar? Har någon jag känt köpt den har jag bara sagt ”mhm” och nickat.
Jag kände precis som du när jag läste den överhajpade boken. Ospännande, rörig och helt omöjlig att ens läsa ut – så varför skrivs boken upp så i tidningarna och i TV innan den ens kom ut, undrar jag. Som om tidningarna går i bokförlaget Bonniers PR-avdelnings ledband.
Recensionerna däremot var ju sedan synnerligen svala.
Medias – inklusive en del kulturredaktioners – intresse för populärkulturen är bedövande ibland – som i fallet Strindbergs stjärna. Det finns så mycket fin litteratur som ges ut och som får liten eller ingen uppmärksamhet alls. ”Såld till 16 länder!” innan den kommit ut på svenska var vad man hörde och såg i SR och SvT. Önskar att media i högre grad styrdes av ett litteraturintresse (och inte hajpjagande) i sin litteraturbevakning.
Verkligen!
Johanna
Den 26 mars 2011 14:46 skrev Disqus <>: