Etikett: Albert Bonniers förlag

Publicerat

Ondskans nätverk av Max Seeck

Jädrar vilken spännande bok! Och otäck, jag läser med bara ena ögat ibland för att lura mig själv att det bara är hälften så farligt då.

Det är influeraren Lisa Yamamoto som försvinner i Helsingfors. När polisens utredare börjar undersöka hennes lägenhet och nätverk hittas märkliga kopplingar till japanska mangavärlden. Men det är bara början. Allt fler spår (och villospår) och områden blottläggs. Vad sägs om till exempel trafficking och grodgift? Polisen Jessica Niemi är en intressant person. Hon har förstås en mycket komplicerad och traumatisk historia bakom sig, som tar stor plats i boken. Men min mun är förseglad.

Precis som Seers förra bok Den trogne läsaren är det oväntade vändningar och intriger som är helt fantastiska. Om den boken skrev Maggan :  

”Utmärkt läsning för oss som inte räds det fula och våldsamma i en kriminalhistoria och för oss som hyser motvilja mot mysdeckaren […] En mordhistoria ska ge ångest inte mys.”

Exakt så för Ondskans nätverk också. Inklusive ångest.

Ondskans nätverk. Max Seeck. Utgiven 2021, på svenska 2022 av Albert Bonniers förlag i översättning av Bo Samuelsson.

Läs hela Maggans bloggy om Den trogne läsaren

Publicerat

Den unge Walters lidande av Augustin Erba

Elegant och humoristiskt om stackars Walter som lider av grav hälsoångest. Förutom diverse inbillade sjukdomstillstånd har Walter problem med det mesta, inte minst omorganisationen på banken där han jobbar. Man ska införa aktivitetsbaserat arbetssätt och det är mellanchefen Walters ansvar att få med medarbetarna på tåget. 

Jag älskar varje minut av min läsning, boken är så vansinnigt roligt skriven. Älskar författare som behärskar förmågan att fullt ut tolka världen genom humoristiska ögon. Att Erba kan just detta vet inte minst vi som brukar njuta av hans underhållande kåserier i DN, men därmed inte sagt att det skulle fungera i romanform, men det fungerar briljant. 

Historien om Walter passar perfekt som bokcirkelbok, välskriven, komisk och en drift med vår samtid. Att den är relativt kort är alltid ett plus i bokcirkelsammanhang. Hoppas att Erba i år får den där Augustprisnomineringen som han så väl förtjänar.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2022. 

Publicerat

Aldrig av Ken Follett

En fantastisk roman, mångfacetterad, smart och välskriven. Jag läste Aldrig före Putin invaderade Ukraina och tänkte för mig själv att nu har Ken Follett, thrillermästaren och alla gubbars favoritförfattare, faktiskt skrivit en dystopi. Dessvärre är jag inte lika säker längre, fruktar i stället att Follett kan ha förutspått det som är på väg att hända just nu. 

Försöker dra mig till minnes om jag läst något av Follett tidigare men vet faktiskt inte. Har börjat botanisera i hans utgivning för jag kommer definitivt att läsa mer. Gillade hans täta, lättflytande text, trots att Aldrig är en tegelsten på 665 sidor saknas onödiga ord och utvikningar. Jag älskar det globala världspolitiska perspektivet, de fina personporträtten och hur kedjor av händelser skickligt vävs samman. (Kan inte berätta mer i detalj, skulle förstöra er läsupplevelse då.) Gillade verkligen slutet, var inte vad jag väntade mig men var det första som slog mig när jag hörde att Ryssland gått in i Ukraina. Läs så får ni se.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2022. Översättning av Lena Karlin och Jens Ahlberg. Finns både som ljudbok och e-bok om man tycker att den inbundna är för tung. 

Publicerat

Från A till Ö: I som i Ingen sång om kärlek

Som jag tjatat om tidigare vill jag inte längre leva i ett bibliotek, jag rensar hårt och osentimentalt i bokhyllorna och är nu nere i tusen böcker. Häpp. Men jag har ett ställe där jag samlar så kallat omistliga böcker. Sådana som jag skulle kasta ner i en pappkasse om huset började brinna (eller nej, det skulle jag inte för då skulle jag ta skokartongen med foton, men ni förstår principen).

En av de omistliga är Karen Duves Ingen sång om kärlek. Jag läste den 2004 och blev helt knockad som Maggan brukar säga. Jag går där och tittar på den ibland, men har inte vågat mig på en omläsning. Tänk om den inte längre är omistlig? Jag sprider tipset vidare i alla fall. Tänk om den blir omistlig för er!

Så här tyckte jag hursomhelst för snart tjugo år sedan:

” ’När jag var sju år lovade jag mig själv att aldrig älska någon. När jag var arton gjorde jag det ändå. Det var precis lika hemskt som jag hade trott.’

Det slår Anne fast i inledningen. Vi får följa henne genom livet och trots att berättelsen är så tragiskt med en hemsk familj, okänsliga vuxna och kärlekslöshet är boken oerhört rolig! Svart humor gillar jag mycket. Viktproblem är en viktig ingrediens. I tidiga år blir Anne medveten om sin vikt efter att gymnastikfröken skapar sin trevliga tävling. ”Beräkna skillnaden mellan den näst tyngsta och den lättaste flickan i klassen”.

’Om det stör dig så att du väger så mycket så får du väl banta”, sa min mamma, och den tid då jag ätit med glädje, reservationslöst och utan skuld. låg bakom mig för tid och evighet.’

Genom livet har Anne en längtan efter kärlek tillsammans med insikten om att hon ändå inte är värd kärlek. Det temat kan lätt ha blivit gråtmilt men här är det precis tvärtom. Med sin lätt absurda, kyliga och svarthumoristiska ton skapar författaren en bra och läsvärd historia.”