Etikett: Albert Bonniers förlag

Publicerat

Tre flickor av Per Hellgren

Per Hellgren debuterade 2023 med En instängd man, en enastående historisk kriminalroman som bland annat nominerades till Deckarakademins debutpris. Tre flickor är en värdig uppföljare som också den tar oss tillbaka till 50-60-talets Sverige där tre flickor försvinner i på olika platser i landet under olika år. 

Vi får följa polisarbetet och människorna i ett Sverige som inte längre finns. Polisen har måhända inte samma redskap som man har idag men deras hjärnor och utredningsskicklighet är det inget fel på. De möter de anhörigas sorg, har ett träligt arbete med att leta manuellt i de evighetslånga registren, men lyckas så småningom konstatera att flickornas baneman är samma person. 

Precis som i debuten är inspirationen från Maj Sjövalls och Per Wahlöös böcker tydlig. För den som läst dessa klassiker finns det många subtila blinkningar. Tror att historienördar som vanligtvis inte brukar läsa krim skulle ha stort utbyte av Hellgrens romaner, böckerna har allt från fantastiska miljöbeskrivningar till skildringar av människornas livsvillkor och sociala status. Slås mer än en gång av hur annorlunda allt var trots att det egentligen inte är så länge sedan. 

Om man är intresserad av vilka böcker Hellgren inspireras av i Tre flickor kan jag nämna både Den skrattande polisen och Roseanna två romaner som definitivt håller klassikermåttet. Jag recenserade En instängd man när den kom ut, är sökbar på bloggen om någon är nyfiken.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2025.

Publicerat

Bokfrukost om Promenader i natten

Vi går laget runt. Jag, Ann-Sofie, börjar prata med glittrande ögon och ord som fantastisk, vilket språk och vilken underbar idé! Sen går omdömena lite som en berg- och dalbana där någon aldrig läste klart, andra stämmer in i hyllningskören, några säger okej.

Vi har läst Promenader i natten av Lina Wolff och diskuterar den som vanligt på Vetekatten i Stockholm. Boken är en samling prosatexter, fyrtio (förstås) till antalet som alla inleds Jag drömde att jag … , inspirerad av en dikt av Roberto Bolanos. Till Författaren kommer romaren Marcus Aurelius och uppmanar till att göra nattliga promenader för att komma bort från sin självupptagenhet och i stället börja producera. Texterna vävs in i varandra och handlar på olika sätt om skrivande, skapande och annat som livet har. De är absurda ibland, sorgliga ibland, otäcka ibland, alltid tankeväckande.

Röster från morgonen:
* De präglas av en sorg, tycker ni inte det
* Visst är det väl drömmar, typiska drömmar!
* Det är ju bara formen, inledningen som gör att det är drömmar. Det kan lika gärna vara vanliga berättelser. Det är ju verklighet.
* Nog handlar det om författaren? Hon tar ju upp sina egna böcker.
* Det behöver inte alls handla om henne. En författares jobb är ju att fabulera så att vi tror på hen.
* Jag fattar ingenting, jag gav upp
* Jag skulle vilja läsa minst fyrtio berättelser till!
* Vilket underbart språk. Så rent eller vad ska man säga?
* Väldigt Lina Wolff:skt.

—– Det snygga omslaget är gjort av Lotta Kühlhorn

Publicerat

Döden tar semester av Carina Burman

Det charmiga 50-talsspråket ger hela romanen dess karaktär. Jag njuter av att lyssna på 50-talssvenskan och föreställer mig en film med Sickan Carlsson i rollen som huvudpersonen Florence Granat, hängiven deckarrecensent. Florence, eller Florrie som hon kallas, är utarbetad och får rådet av sin läkare att resa söderut. (Jag älskar ordet ”utarbetad”, det är så mycket bättre än ”utbränd”). Hon bokar därför en bussresa till Rom, vilket var ett populärt sätt att resa på den tiden, och snart är hon på väg genom Europa tillsammans med ett antal medresenärer, varav en kanske är en mördare.

Döden tar semester är en hyllning till 50-talets deckare, och eftersom jag främst känner till Maria Lang, tycker jag att den träffar mitt i prick. Gestaltningen av människorna och beskrivningarna av deras kläder är mycket Lang-inspirerade, även om Langs deckare är mörkare och mustigare. Jag antar att boken om Florrie kan betecknas som en mysdeckare, en genre jag oftast avskyr, men den här gillade jag verkligen. Kanske för att den tar mig tillbaka till ett Sverige som inte längre finns och ger en fin skildring av Rom 1956.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2025

Publicerat

Ö av Sara Bergmark Elfgren

Det börjar försåtligt, till synes en relationsroman om de två systrarna Mirjam och Nia som träffas först i tonåren och utvecklar en nära och varm relation. Detta trots att deras pappa varit gift med Mirjams mamma och bedragit henne med Nias mamma under många år.  Eftersom jag förväntat mig en spänningsroman var jag lite förvånad, men jag gillade verkligen den fina skildringen av systrarna så jag funderade inte så mycket över eventuell genre. 

När systrarna blir äldre träffar Nia en våldsam man som hon väljer att inte lämna vilket påverkar systrarnas relation, de tappar nästan kontakten. Dock, när Nia ska fylla 40 bjuder hon Mirjam och ett par andra tjejer till ön i Stockholms skärgård där hon bor, hon ska fira sin födelsedag med en tjejmiddag. 

Nu gott folk händer grejer, från och med att  Mirjam satt sin fot på ön skiftar romanen karaktär och utvecklas till en gastkramande och fullkomligt lysande spänningsroman. Oj,oj,oj säger jag bara! Vill ni läsa en riktig nagelbitare så ska ni läsa Ö.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2024.