Bokklubb om Ett liv till

Under sommaren var vi några stycken som smygläste vi Åsa Avdics Ett liv till och häromkvällen sågs vi för att prata om den. Alla var tämligen eniga om att det här var en riktigt bra roman, one of a kind i sin originalitet.

I romanen möter vi Ruth Doran, en ung kvinna som högst motvilligt gift sig för att göra sin plikt mot familjen. Egentligen vill hon studera på universitet men inga pengar finns till det. Men så söker och får hon jobbet som assistent i ”ett spiritistiskt forskningsprojekt” och livet tar en helt annan vändning. Tillsammans med forskaren Thomas Bradford utforskar hon möjligheten att nå kontakt med den andra sidan.

Lite så här gick boksamtalet:

– Å Ruth, henne tycker vi om. Så intelligent och skicklig. Mycket välgestaltad i boken.
– Hennes förälskelse är så vackert skildrad.
– Men med facit i hand, man vill ju läsa hennes dagboksanteckningar en gång till med nya ögon.
– Tänk att man vill läsa om en bok på en gång!
– Historien engagerade mig så mycket. Nu ska jag läsa mer om Ruth och Thomas, vad man vet på riktigt!
– Spiritismen är ju otroligt intressant. Lockade mängder av människor till seanser på sin tid.
– Vilket fantastiskt språk Avdic har. Berättarsättet och upplägget är så elegant.

Ett liv till. Åsa Avdic. Utgiven 2023 hos Albert Bonniers. Maggan har läst och skrivit om Avdics förra bok Isola.

Från A till Ö: P som i Paborn

Copyright/fotograf: Karl Nordlund
Copyright/fotograf: Karl Nordlund

Under våren var det dags för en ny roman från Sara Paborn. Svartstick och den har jag lagt till min sommarläsning. Vi har alltid varit extra förtjusta i Paborn här på bloggen. Trevlig person, bra böcker. Dessutom tror jag att den allra första release-festen vi blev inbjudna till var till hennes var Tuppen och havet. Jag skrev 26 april 2011 att:

Tuppen och havet är som ett vardagsrum jag vill stanna i. Jag vill sjunka ner i länsstolen, plocka med stenar och drivved som kan ligga på bordet bredvid, bli lite men bara lite tillrättavisad av pappan, dricka öl eller ännu hellre kaffe med dottern. Leva ölivet och kanske få höra en dikt från hennes pojkvän Erlend, läsa gamla tidningar och strunta i fastlandet. Gå längs havet. Lyssna på samtalen. Samspelet mellan pappan och dottern är fint, även om känslorna är återhållsamma.

[…] Och Paborn berättar om det så komiskt, sugande och tankeväckande i ett och samma andetag.”

Komiskt, sugande och tankeväckande – är inte det fortfarande en bra beskrivning på Paborns böcker? Hon har ett sätt att skriva om relationer på allvar, men samtidigt strössla med humor och rent knäppa saker.

En eller annan väg startar i den heta sommardag när Fridas storasyster som har varit utomlands i åratal kommer hem nu, intar sitt gamla rum med självklarhet trots att Frida tagit över det sen länge. Det finns ett avstånd, men också systerskapet, den där särskilda känslan som inte liknar någonting annat på jorden.

Om Blybröllop bokfrukosterade vi. Vi skrattade ofta men inte sällan fastnade skrattet i halsen när vi såg det underliggande allvaret. Här är det ett uselt äktenskap i centrum, och det finns ju olika sätt att lösa (upp) ett sådant.

Jag har för mig att vi också Tistelhonung som frukostbok, bara jag blundar ser jag framför mig miljöerna på Bjärehalvön där en avdankade journalist (?) ska skriva ett omvälvande reportage om ”gammal kärlek rostar aldrig”, men intervjuobjektet är ovilligt. I alla fall till just det.

Nå, med detta sagt ser jag fram emot att solstolsläsa Svartstick. Så snyggt omslag!

Visste du förresten att Sara Paborns favoritfrukost är en hel kanna kaffe och croissanter med Nutella? Läs själv.

Det här en promenad i lästa böckers förråd som jag gör just nu.

Fel tid, fel plats av Gillian McAllister

En klipsk och spännande roman om en tidsresa. Jen ser hjälplöst på när hennes 18-årige son knivskär en annan man till döds. Somnar förtvivlad och urlakad på kvällen för att vakna upp dagen före händelsen. För varje dag som går flyttas hon bakåt i tiden och hon inser så småningom att hon har möjlighet att förhindra mordet. Sträcklyssnade i helgen, var helt enkelt tvungen att veta hur det skulle sluta.

Tidsresor i böcker är vanskliga, kommer på rak arm bara på två där jag verkligen trott på historien, Stephen Kings 22/11 1963 om Kennedymordet och förstås Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger där en bibliotekarie åker fram och tillbaka i tiden. Fina romaner båda två. Och jag tror även på McAllisters tidsresa, tycker att Jen är en sympatisk huvudkaraktär som genom att leva om brottstycken av sitt liv ser händelser och människor i ett helt annat ljus. Tror det är i Jens betraktelser som bokens styrka och fascination ligger och som gör den till en bladvändare av rang.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2023, översättning av Katarina Jansson 

Påskekrim – omläsning av Bo Baldersson

Som tonåring älskade jag Bo Balderssons deckare, inte så mycket för deckargåtornas skull, utan för att böckerna var vansinnigt roliga. Första boken av sammanlagt 11 kom 1968 och hette Stadsrådet och döden, en makalös drift med det politiska Sverige. Det finns dock ett mysterium som aldrig blivit löst och det är identiteten bakom pseudonymen Bo Baldersson. Det har gissats, stötts och blötts under åren, men ingenting har fått författaren att träda fram.

I poden ”Jakten på Bo Baldersson” som finns på Spotify har radiojournalisten Axel Winqvist gått till botten med alla antaganden och rykten om Baldersson. Han gör det med bravur! Han talar med människor som faktiskt vet vem Baldersson är, även om många som jobbade med honom inte finns med oss längre. Ärligt ska sägas att jag hade hört talas om det mesta men här får jag rena fakta presenterade och flickan som älskade Baldersson så mycket är överförtjust. Nu känner jag att jag nog vet vem författaren är.

Eftersom det är påsk om några dagar ska jag läsa om Baldersson, han får bli mitt påskekrim och eftersom jag har läst om under åren så vet jag att böckerna håller. Jag kommer också att precis som Axel Winqvist, läsa dödsrunor med ett annat intresse än förr. Bo Baldersson har vid något tillfälle uppgett att det i hans runa ska stå att ”den döde skrev 11 deckare mellan 1968 och 1990”. Det kan jädrar i min lilla låda bli årets scoop!

Några av Balderssons böcker finns på Storytel. 

Glad Påsk!