Mullvaden av Anna Karolina

Vilken berättare hon är, Anna Karolina! I den fjärde boken i serien om polisen Amanda Paller brinner den komplicerade kärleken mellan den kriminelle Adnan och Amanda lika intensivt som förut. När Amanda blir infiltratör i syfte att avslöja ledaren för en knarkorganisation är Adnan inte sen att spåra upp henne. Det är mörkt, smart och gastkramande.  En filmisk kriminalroman utan en död minut. 

Kvinnorna i Anna Karolinas romaner är aldrig lättälskade. Obekväma, impulsiva och intelligenta. De skaver minst sagt; lär ha fått mången läsare att inombords kvida i bön om att de ska besinna sig. Å andra sidan är de uppfriskande och kompetenta trots alla motstridiga känslor de väcker. Jag behöver väl inte påpeka att jag motvilligt gillar dem, de förtvivlar liksom aldrig utan kör på och jag är ytterst svag för handlingskraft. 

Utgiven på bokfabriken 2022, finns på Storytel och kommer snart i pocket.

Livvakten av Anna Karolina

Inte en död minut, inte ett onödigt ord. Mörk och samtida med den unga ensamstående mamman Bianca som råkar i trubbel efter att ha försökt hjälpa sin kriminelle bror. I sin förtvivlade situation finner hon egenskaper hos sig själv som hon inte hade en aning om att hon ägde. Före detta polisen Ebba Tapper jobbar som utredare på en advokatbyrå och har det väl förspänt. När hennes byrå får hustrun till en mördad näringslivstopp som klient kommer hennes erfarenheter som polis väl till pass. Hon kan använda all sin utredningsskicklighet utan att vara styrd av de lagar och regler som begränsar polisen. Som alltid i Anna Karolinas romaner är kvinnorna starka och streetsmarta, beredda att agera och gå över gränsen när det krävs.  

Finns författare som jag är svag för utan att egentligen veta varför. Anna Karolina är en av dem. Gillar alltid hennes romaner och ser till min förtjusning att serien om polisen Amanda Paller, Anna Karolinas debut från 2014, ges ut på nytt i sommar. Samtidigt jobbar hon på en fjärde del i serien som ska komma ut till hösten. Böckerna om Amanda utmärker sig framför allt för den utomordentligt trovärdiga skildringen av både polisarbete och den mörka brottsliga sidan. Om ni inte har läst, gör det! 

Livvakten är utgiven på Bokfabriken 2021. 

Sjusiffrigt av Anna Karolina

En fördömt bra spänningsroman om en kidnappning som går fel. Förövarna, tre kvinnor i 35-årsåldern tillsynes väletablerade i samhället, tvingas överväga nya brott. Situationen blir prekär då kidnappningsoffret vårdas på den sjukhusavdelning där en av kvinnorna är läkare. Det är tydligt att han minns en hel del från den plats där han hölls fången och polisen är snart är kvinnorna på spåren.

Det gäller att hålla i hatten för i Sjusiffrigt går det undan! Texten har driv, trots hisnande vändningar känns historien trovärdig, kanske för att Anna Karolinas mångåriga bakgrund som polis sätter sin tydliga prägel. Hon kan polisarbete, hon har kännedom om välfärdsbrott och gängkriminalitet och tryggt vilande i detta kan hon skruva till handlingen.

Jag storgillade Anna Karolinas debutroman Stöld av babian som kom 2014. En tät, svart och mångbottnad kriminalroman med skickligt tecknade karaktärer. I början av Sjusiffrigt kände jag en vag oro över att hon kanske hade övergett svärtan, men jag hade fel. Tempot är högre, språket flyter lättare, svärtan finns och hennes karaktärer kryper som alltid under mitt skinn. Jag gillar Julia, Carla och Nikolina, jag gillar polisen Carsten och jag gillar att boken utspelar sig i ett somrigt Malmö i havsnära miljöer. Och så slutet, jag gillade verkligen hur romanen slutade, de sista kapitlen var både oförutsägbara och väldigt spännande!

Utgiven på Bookmark 2017. Vi har både frukostintervjuat och recenserat Anna Karolina tidigare, läs mer genom att följa länkarna.
Frukostintervju  Stöld av babian  Står dig ingen åter

För ett par år sedan överväldigades jag av en stark ambition att sortera om böckerna i min bokhylla…

bokhyllebild - kopiaDet skulle jag aldrig ha gjort!
Bokhyllan som vid tidpunkten var sorterad med böckerna i bokstavsordning blev aldrig sig själv igen. Förvisso var den skitful även innan, men det kändes ändå mer ordningsamt och ordentligt än det kaos som råder nu. Jag har sorterat om och haft mig under tre somrar, men en snygg och fiffigt sorterad bokhylla tycks vara en omöjlighet för en sån´ som jag. Ja, ni ser ju en liten bit av eländet här till höger. Som tur är har jag Karin Boye i stål, svenskt stål t.o.m.

Fast man kan sortera sina böcker på många olika sätt, det ser vi inte minst på svaren vi får i våra frukostintervjuer. Läs och låt er inspireras, själv gör jag som Anna Karolina, men det där med att ställa böcker som ska läsas om uppochner, som Håkan Nesser, lockar förstås lite…

”Efter andra meningens begynnelsebokstav… nejdå, traditionellt efter författarnamn, men sedan något decennium är det rätt osorterat. Har funderat påt att ställa alla böcker jag vill läsa om innan jag dör uppochner, men det är ännu så länge bara en tanke.” Håkan Nesser

”Huller om buller.” Anna Karolina

”Mina böcker finns överallt där jag tycker om att se dem – i fönsternischer, på sidobord, i hyllor och i korgar. Det finns många gamla vackert inbundna böcker med läderryggar i mitt arbetsrum, de gör det trivsamt.” Anna Bråtenius

”Författarvis. Men kan inte säga att min bokhylla är särskilt sorterad, och jag har böcker lite varstans i hemmet. På köksbänken, i travar på nattduksbordet … Var än jag kan tänkas läsa.”  Anna Lönnqvist

”En ämneskategoriseringen som inte är helt hundra. Krigs- och Finlandslitteraturen står tillsammans, feministlitt-hyllan och så religionshyllan. Efter det en sortering på känsla.” Anna Lindholm

”Dels efter ämne och inom ämnena i bokstavsordning.” John Ajvide Lindqvist

”Sorterar in dem i den ordning jag läst. Har en hylla för det olästa och allt eftersom de blir lästa får de kliva in i stora hyllan. Då kan jag föra fingret längs bokryggarna sedan, och det blir som en dagbok eller kalender, allt är en fortsättning på det som var innan. Minnen. Tid. Steg.” Stina Stoor

”I bokstavsordning efter författare när det gäller skönlitteratur. Annars efter storlek på inredning-, kok- och andra härliga faktaböcker. Och färg. Jag har lite dille på att det ska se snyggt ut även i bokhyllan…” Gunilla Leining

”Alfabetisk ordning, annars hittar jag omöjligen. Och så separerar jag skönlitteratur från fakta. Och pocketböcker har naturligtvis en egen bokhylla. Inte blanda storlekar. Usch.” Madeleine Bäck