Etikett: Barnböcker

Publicerat

Barn-bokklubbar om Killregnet och Katternas hemlighet

Det har varit ett flertal klubbar under sommarlovet så jag får allt strössla ut våra prat här under hösten. Mina barn-bokklubbar (eller föralldel ungdoms-bokklubbar för det varierar ju och en 12-åring vill motvilligt inordna sig under ordet barn) är av olika sort. Ibland är det högläsning och prat, ibland läser vi på varsitt håll och diskuterar.

Först ut är de två klubbarna om Det sista killregnet. Båda lika förvirrade för vi är inte med på noterna.. Det handlar om Roberto och hans födelsedag. Nu får han en potatis i present som bevis på att han blivit stor och därmed kommer att vara glad i alla sina dagar.

I den äldre klubben läste vi boken två gånger, först normalfart och sen långsamt. Vi förstår att boken på något vis ska kombinera det lite knasiga (potatisar är det finaste som finns och huvudpersonen får en fin potatis på sin födelsedag) med något djupare. Ett manssamhälle där man håller igen på känslorna och inte förrän en sorg kommer över männen i byn drar gråten igång och allt blir bättre efteråt. Men ”what’s the point med kombinationen?” frågar en av bokklubbarna. Frågorna haglar i klubben. Varför potatis? Och varför den stora statyn? Och varför allt regn? Och vad betyder killregnet?

I den yngre klubben är det ungefär samma frågor. På varje bilduppslag säger femåringarna att ”vad är det och varför det” och de tappar intresset ganska så snabbt. Men de börjar leka potatislekar, det ska sägas. Tja, läs själva och se om ni klurar ut det hela. Boken var i alla fall inte för oss.

Nästa klubb handlar om Katternas hemlighet. ”Jag ÄLSKADE den boken”, säger en 9-åring. ”Det är spännande action hela tiden. Men ändå inte jätteläskig. Den var inte svårläst men inte barnslig.”

I boken träffar vi Andromeda som trots att hon bestämt sig att det ska gå bra i den nya skolan (well, har lovat pappa då) så blir hon tvungen att koncentrera sig på annat. Det dyker ju upp problem när ett rymdskepp kraschar, och som har en talande katt. Nu måste Andromeda ställa upp och bekämpa fienden.

Mycket bra historia, säger vi alla. En illustrerad berättelse där bild och text verkligen jobbar ihop. 9-åringen: . ”Bilderna var sådär i början men blev bättre och bättre”. Vi spojlar inte nu men tror att vi har räknat ut ett och annat om vilka som är något annat än vad de utger sig att vara… Och ser mycket fram emot nästa bok!

Det sista killregnet av Emma Karinsdotter och Bjarke Stenbæk Kristensen

Katternas hemlighet av Måns Nilsson och Kim W Andersson

Publicerat

Nu är det jul igen – boktips till barn

Tillsammans med några ur skaran Alla Mina Barn har jag haft bokklubb om vad som är roligt att läsa i åldern 3-6. Det är svårt med ett sådant stort spann. En 3-åring läser inte som en 6-åring. Men hursomhelst försökte vi vaska fram tre titlar som kan passa till barnen i julklapp. (Bokklubbar med yngre barn är förresten bästa sortens, för då är det högläsning som gäller. Det är också rart att höra dem prata nostalgiskt om böcker de läste ”när jag var liten”. )

Saga-sagor är väldigt bra (Josefine Sundström och Emma Götner). Det är kapitelböcker för yngre barn med längre texter och fina bilder. Vi följer Saga och hennes vanliga vardagsliv med förskola, kompisar, lek och familjeliv. Jag kan inte räkna hur många böcker det kommit hittills, ser att några av berättelser är utgivna som ljud-singlar. Men bra är böckerna och roliga att läsa.

(Och vi passar på att uppmana förlagen att komma med fler kapitelböcker som passar att ha intill bilderböckerna. )

Alla tre julbakar av Maria Nilsson Thore är en bilderbok om Valle, Idde och Ester på förskolan Ärtan. Jag älskar de där tre ungarna. Så roliga och dramatiska berättelser med hög igenkänning på några få sidor. Vi läste boken två gånger på raken för man måste ju hinna titta på bilderna ordentligt för att de är så fina. De sträcker sig egentligen upp till 3-årsåldern, men hej, jag älskar dem ju!

Valle-böckerna av Martin Handford. Var är Valle? Var är han nu? På resa, i Hollywood? Vem vet. Jo vi vet. Alla Mina Barn vet. För Valleböcker har vi läst i åratal. Ser att de ges ut av Lind & Co numera. I evighet kan man sitta och leta efter andra saker än Valle själv. Var är glasögonen, termosen, ryggsäcken?

Faktaböcker är bra. Luftslott och synvillor (Björn Bergenholtz) är en fantastisk bok med många intressanta hus och byggen. Perfekta att studera och försöka förstå. Roligt att rita av och fantisera vidare. Själva boken är spännande dessutom eftersom den inte håller måtten.

(Annars letar jag efter fler faktaböcker med nya, spännande ämnen. Stickningens, sömnadens, vävningens och bakningens historia och fenomen lyser med sin frånvaro. Eller?)

Oj, nu blev det visst fler än tre boktips. För vi glömde att räkna.

Så då får ni ett till: Alla räknas (Kristin Roskifte) är lite i samma anda som Valle på så vis att boksidorna är proppfulla med bilder att leta i och räkna på. Men här finns filosofiska spörsmål att prata kring. Hitta tjugo lyckliga människor till exempel. Inte för inte tog boken priset hos Nordiska rådet.

–– The End —

Publicerat

Jag minns min barndoms bästa bok

Nu när vi simmar i barndomsböckernas hav tänker vi att det är roligt att få höra vad andra läste.

Birgitta, barn på 40-talet: Jag minns ingen bok från min tidiga barndom, men någon gång i skolåldern började jag läsa böckerna om Anne på Grönkulla av L.M. Montgomery. Vad jag älskade Anne! Det är härligt att se de olika tv-serier som gjorts och att titta tillsammans med barnbarnen. Anne är en riktig klassiker!

Monika, barn på 50-talet: Jag läste alla Sprakfåle-böckerna av Lisa Euren-Berner. Tror det finns över 50! Fröken Sprakfåle heter Inga-Maja och är från Norrland. Hon gifter sig med Greger från Stockholm och de får dottern Susanne. Inga-Maja är böckernas berättare i de första böckerna, sedan tar Susanne över. När jag läste om böckerna för några år sedan tyckte jag de var väldigt omoderna, men det var kul ändå.

Kiki, barn på 60-talet: Den första jag kom att tänka på var Tomtebobarnen av Elsa Beskow. Gavs ut första gången redan 1910 så det är ju märkligt att den höll så pass att den fascinerade mig över 50 år senare. Jag minns hur spännande det var med barnens äventyr i skogen och hur jag levde mig in i deras möten med djur och diverse faror. Jag hittade inledningen på nätet och kom ihåg den fortfarande!
”Djupt under tallens rötter en tomte har sitt bo,där bor han med sin gumma i skogens tysta ro,och fyra barn de har som är lustiga och små,i stora röda mössor med vita prickar på.”
Jag minns hur mamma eller pappa läste och hur jag mumlade eller åtminstone i tanken läste med i texten.Vet inte hur mycket text eller info du vill ha, använd det du vill och hör av dig om du vill ha nåt mer!

Lisa, barn på 70-talet: Jag älskade Sagan om det röda äpplet av Jan Lööf. Titta på bilderna så förstår ni varför!

Emma, barn på 80-talet: Emil i Lönneberga, även om jag var livrädd för hans pappa. Tänk om Emil inte hade hunnit till Snickarboa, vad hade hänt då?

Alexander, barn på 90-talet: Gillade Gummi-Tarzan av Ole Lund Kirkegaard och Tsatsiki av Moni Nilsson Brännström. Minns egentligen inte så mycket mer än jag tyckte böckerna var roliga och jag kunde relatera till händelserna. Handlade om killar i min ålder. Gillade förstås Harry Potter med.

Lilla D, barn just nu: skickar en bild på tre favoritböcker:

L

Publicerat

3–6, 6–9

Som sagt: I takt med att skaran av Alla Mina Barn växer får jag återerövra nya världar inom litteraturen. Jag är för närvarande målgrupp 3–6 och 6–9 år. Väldigt stora åldersområden! Att vara tre och läsa en bra bilderbok är något annat än att vara sex och nosa på kapitelböcker. Samma sak gäller nästa grupp. Det man läser när man är nio är någonting annat än det man har framför ögonen vid tre år tidigare Dessutom kan man ju alltsomoftast läsa på egen hand.

En 3-årsbok vi har gillat skarpt är Varför vill du inte blomma? (Katarína Macurová) En liten björn som vill odla rosor, men en av växterna vill inte blomma. Vi läsare får följa det väldigt roliga skälet till det – som ligger under ytan. Sådant tycker jag så mycket om, när bilderna lever i sitt eget språk.

Jag högläser så fort jag får chansen. Min läsröst är en högläsningsröst och något annat än när jag pratar i största allmänhet. Med den rösten och med boken i händerna blir vi Läsarna tillsammans. Det är väldigt trevlig!

Utöver detta vill jag berätta om andra skills, nämligen att jag är bra på att spontanimprovisera sagor. De dyker gärna upp vid matdags då till exempel familjen Köttbulle får problem med minstingen som så gärna vill rulla vidare i livet och ge sig ut i lingonmarkerna för att träffa nya kompisar. Eller den enorma släkten Ekorringer, med 300 kusiner som ställer till ett jävla hallå när man inte håller reda på deras förnamn.

Nästan alltid tappar jag bort sagorna när de är färdigberättade, det är synd. För det är i stunden som jag kommer på skämten och formuleringarna. Strax efter är det bara en story-line kvar och det är närmast omöjligt att återfå den där berättelsen. Man kan ju inte gå omkring med mikrofon runt halsen bara för att.

Avslutningsvis: fackboksgenren är annars populär. Att få nörda ner sig i tåg, bilar, jordbävningar eller katter är ju lika kul oavsett ålder. Men var är böckerna som Allt du vill veta om handarbete? Eller Liten faktabok om tråd och knappar. Eller Från Lilla lamm till din egen halsduk. Vet du?