Etikett: Bazar Förlag

Publicerat

Bokfrukost om Jag är Gud av Malin Karim

En dråplig och skruvad roman, handlar om Hermine, yrkeskvinna, hustru och tonårsmamma boende i Stockholms innerstad. Hon är en slutkörd kvinna och det ”brister för henne” när chefen för kvinnomagasinet hon jobbar på bestämmer att man ska ha göra ett hyllningsnummer till mannen. Kollegerna, alla kvinnor, tycker det är en jättebra ide för chefen som råkar vara en man inte är någon man säger emot. 

Förutom idioten till chef har Hermine en självupptagen make som gör som han vill och struntar i allt ansvar, det är Hemine sköter markservicen och tonåringarna.  De två sistnämnda är ett kapitel för sig, förskräckliga är bara förnamnet! Så Hermine får nog, hon bestämmer sig för att avsluta sitt liv, men först ska hon bryta mot varenda regel som hon så slaviskt följer. Hon tar in på hotell och börjar ursinnigt beta av de 7 dödssynderna under den vecka som ska bli hennes sista på jorden.

Några röster från morgonens diskussion:

Bra grepp att skriva om de 7 dödssynderna  ett kulturarv från ett kyrkmöte på 300-400-talet.

Fruktansvärt överdrivet men annars hade det inte fungerat.

Vad vill Malin Karim med boken? 

Bra för folk i ekorrhjulet att läsa.

Har svårt när någon ballar ur så pass.

Slutet gillade jag inte.

Är hon utbränd tror ni?

Hennes personlighet är att vara till lags.

Hon tycks vara så ensam, ingen väninna, ingen egen släkt.

Tacksam att mina barn aldrig varit som hennes.

Barnen tog efter pappan!

Kul avslutning på överraskningsfesten.

Barnen är speglar av sin självupptagne far.

Det blir bara galnare och galnare.

Välskriven roman.

Utgiven på Bazar förlag 2022.

Publicerat

Ett samtal om Flödarp för alltid av Jesper Ahlin Marceta.

Nu har vi läst en roman, (skröna), om  Eva och Jon som växer upp i den gudsförgätna hålan Flödarp vid Göta kanal. Redan vid tidig ålder vet Jon att han vill därifrån, Eva däremot har inga tankar på att lämna förrän hon av misstag råkar sätta eld på ortens sågverk. Paret reser till Paris och börjar ett gemensamt liv. 

Maggan:  Boken beskrivs som en komedi och visst finns det komiska inslag, men jag upplever i stället att boken är fylld av melankoli? Det jag trodde skulle bli glad läsning blev i stället sorgsen läsning. Hur tänker du?

Ann-Sofie: Jag håller delvis med. Räknar man upp olika scener så ser det kul ut. Dammluckedyket, sågverksbranden (well) , åka bakom spårvagn. Men scenerna har hela tiden något underliggande nedstämt och en del i det tror jag beror på att det är så detaljerat berättat. Då hinner det i stället bli för långtråkigt. Samtidigt är det väl det som är poängen, att berätta om livets mörka och ljusa sidor. Det roliga kan ha en mörkare baksida och vice versa.

Maggan: En fråga som jag ställer mig är vad författaren egentligen vill berätta? Från början känner jag av tydliga Backman-vibbar, men det är bara ett kort tag. Sedan blir boken och personerna allt mer endimensionella  och svåra att begripa sig på.  Bäst är när de befinner sig i Flödarp, då fungerar berättandet bättre. 

Ann-Sofie: Ja, Flödarp för alltid, ha ha. Jag gillar idén. En familjeberättelse. Att vi följer Jon och Eva hela livet och att det avslutas med deras vuxna barn. Men trots det långa perspektivet kommer jag aldrig under skinnet på karaktärerna. Kanske är det för att det hela blir för skruvat?

Maggan: Jag tyckte mycket om Eva, hon liksom väckte min medkänsla, men jag undrar över hennes passivitet, hur hon bara drev med i det liv som Jon skapade åt dem, trots att hon avskydde vissa saker. Där kanske förklädet som hon bär hela sitt liv är en ledtråd, att hon skyddar sig mot sin verklighet? Hon är definitivt inte en kvinna av idag. Jag gillar inte Jon, självisk och med total saknad av självinsikt. Tänker att Eva och Jon förblir barn,  de utvecklas inte till vuxna människor. 

Ann-Sofie:  Det är en lång räcka personer som glider förbi under den långa tid som boken utspelar sig. Och jag håller med om såväl Eva som Jon. Det är nånting med stämningen, jag saknar något där. Det sker händelser och händelser men de utspelas med ryggen mot mig på något vis. Jag blir inte berörd.

Maggan: Tycker att Flödarp för alltid skulle berättats på ett annat sätt med mer djup, mer gestaltning men då blir det förstås en helt annan historia.  Finns väldigt mycket att prata om (men inget vi kan yppa mer här, då spoilar vi för er andra). Kanske en bok som skulle passa en bokcirkel? Det tror jag.

Utgiven på Bazar 2024.

Publicerat

Käraste Lena av Ninni Schulman

Vilken lysande författare hon är Ninni Schulman! Andra boken i Siljan-serien är lika fängslande som den första. Ingrid Wolt den före detta poliskvinnan fortsätter kämpa för sig själv och sin dotter, men tvingas hålla sig gömd för att undgå din ex-mans vrede. Hon har lagt sin lilla detektivbyrå på hyllan men det trillar in ett uppdrag i alla fall. En ung kvinna vid namn Lena har hittats död i sin bostad och polisen har avskrivit det hela som självmord. Lenas föräldrar tror dock inte på detta. När Ingrid börjar sin undersökning finner hon spår som polisen missat. 

En kriminalroman som inte bara är spännande utan också bär stråk av sorg. Det är laddat och hjärtskärande på samma gång och som läsare tar man både Lena och Ingrid till sitt hjärta. Romanen utspelas på 80-talet men sett till de brott som begås kunde det lika gärna varit idag. Hatten av för Schulman som insiktsfullt skildrar ett brott som sällan tar plats inom kriminallitteraturen. Skulle gärna utveckla mina tankar men skulle i så fall spoila för er som inte läst och läsa bör ni göra, börja gärna med ”Som vi lekte” den första boken i serien. Om ni söker på bloggen hittar ni en recension även på den. 

Förra året utsåg DN:s Lotta Olsson som vi lekte till årets bästa kriminalroman. Kanske blir det samma med ”Käraste Lena”. 

Utgiven på Bazar 2024.

Publicerat

Som vi lekte av Ninni Schulman

En enastående kriminalroman som välförtjänt utsågs till årets bästa kriminalroman av DN:s Lotta Olsson. Ingen lätterövrad förstaplats eftersom utgivningen i Sverige 2023 var rågad med skickliga kriminalförfattare.

Som vi lekte utspelas i Dalarna 1983 dit den tilltufsade före detta poliskvinnan Ingrid tar sin tillflykt efter att ha avtjänat straff på kvinnofängelset Hinseberg. Det finns ett fosterhemsplacerat barn i bakgrunden och Ingrid söker desperat efter arbete vilket naturligtvis inte är så lätt med ett fängelsestraff i bagaget. Till slut får hon idén att starta en spaningsbyrå och får strax uppdraget att försöka ta reda på vad som hände pojken Mattias som försvann spårlöst ett år tidigare.  

Romanen griper tag och jag tänker att det beror på stämningen, på allt som bubblar och yr under ytan. Sökandet efter Mattias har upphört men sorgen och ovissheten tär på många fler än Mattias familj, inte minst de jämnåriga. 

Melankolin efter att ett barn försvunnit spårlöst och Ingrids livssorg ger ett extra djup i berättelsen. Biter nästan på naglarna under de sista skälvande kapitlen då allting uppdagas. Fantastiskt skickligt skrivet och den 18 april kommer nästa bok i serien, Käraste Lena.

Utgiven på Bazar 2023.