Sommarbokfrukost, även om det ibland var kallt och regnigt. På olika sätt njöt vi av årets litteraturfestival i Sigtuna. Programpunkterna var många och intressanta. Läs när Petra Jankov Picha gör en jämförelse med bokmässan och listar allehanda för- och nackdelar!
Liksom förra året var Breakfast Book Club inbjudna att ha en bokfrukost på Stora Brännbo, och i år tillsammans med Majgull Axelsson. Det är mackor, kaffe och 100 personer fler än våra vanliga bokfrukostar. Förstås! Många är intresserade av Jag heter inte Miriam och samtalstonen blir omedelbart allvarlig.
Jag heter inte Miriam handlar om Miriam som föddes som den romska flickan Malika. Hon växte upp i Tyskland med sin familj men när andra världskriget brinner som värst har familjen slagits isär. Miriam och hennes lillebror förpassas till koncentrationslägren. Snart råds hon till att ta en annan flickas identitet. Miriam Goldberg. Malika släpper aldrig den nya identiteten under de vidrigheter hon utsätts för men känner skuld för att hon sviker sitt ursprung och folk.
Hela berättelsen utspelar sig under Miriams 85-årsdag som hon firar med sin lilla familj i Nässjö. Det var hit hon kom så småningom. Med vita bussarna. Hit till paradiset. Och sin ursprungliga identitet har hon gömt långt inom sig under alla år. Men nu vill hon berätta.
Lovorden är många om den här romanen och vi instämmer i alla ord som otäck, skrämmande aktuell, fantastisk, välberättad och ”nog får den väl Augustpriset”. Och Majgull Axelsson berättar om bokens tillblivelse så inlevelsefullt att vi nästan glömmer bort att vi ska samtala. (Men vi glömmer inte bort att föreviga oss!)
Jag heter inte Miriam. Majgull Axelsson. Utgiven av Brombergs 2014.
– – –
Jag minns ett tankeexperiment som jag uppmanades att göra. Det var en kurs i hur jag skulle bli en bättre arbetare genom att klargöra mina mål och hitta konkreta handlingar som måste göras för att uppnå målet. Jag skulle börja från målet och sedan handling för handling backa mig tillbaka till där jag befann mig nu. Och tada: en handlingsplan var klar! En simpel uppgift. Men mycket svår att göra. Inte minst för att framtiden inte alltid är förutsägbar och det är svårt att veta om det ena leder till det andra.
Maria, själabarn. Två gånger född. Först av sin mor Anna Teresa Listru som adopterar bort Maria då pengarna tryter. Sen av sin själamor Tzia Bonaria som tar om hand. Uppväxten i den lilla byn på Sardinien är kärleksfull och god. Maria får göra något så ovanligt som att gå i skolan, år efter år. När hon ibland kommer till Anna Teresa för att hjälpa till med bak eller matlagning delar hon frikostigt med sig av sina kunskaper. Den gamla familjen tar inte tacksamt mot, men Maria berättar ändå.