Etikett: Damm förlag

Publicerat

Farväl för nybörjare

Det konstigaste med min frus återuppståndelse var omgivningens reaktioner

När det murkna trädet rasar ner över huset hamnar Dorothy underst och dör snabbt. Aaron lämnas ensam i resterna och det tar lång tid innan han kommer sig för att reparera huset igen. Dorothy och Aaron, de som var så lyckliga och perfekta för varandra! Omgivningen ger råd om hur man sörjer, vill hjälpa och ta hand om Aaron men vafan, han klarar sig ju! Så dyker Dorothy upp igen. Ibland tunn och konturlös, ibland kraftfull. Hon ställer samma fråga: hur hade vi det egentligen?

Anne Tyler skriver om det vanliga livet. Det som inte har strukturerade dramaturgiska kurvor inbyggt i sig och blir bladvändande insiktsfullt därför.

Farväl för nybörjare. Anne Tyler. Utgiven 2012. På svenska av Damm förlag 2013.

—–

Det var Mind the book som introducerade författaren för mig och jag har läst några stycken genom åren. Ett amatöräktenskap lyssnade jag till under långa promenader, och fick följa en familj i USA,  från det att kvinnan och mannen träffades, genom hela deras gemensamma liv inklusive skilsmässa och slutligen till deras död. Utan bagage där Delia gör ett försenat tonårsuppror får man väl säga, när hon en dag på deras gemensamma semester helt sonika lämnar familjen och börjar ett nytt liv i en stad långt därifrån. Var hör du hemma? handlar om två familjer som samma dag hämtar sina adoptivbarn på flygplatsen och vi följer dem under några år. I Påminnerskan flyttar den gamle Liam till förorten för ett nytt och fint liv men råkar ut för en olycka som påverkar hans minne. Han träffar Eunice, som jobbar som ett slags påminnerska till en annan man med dåligt minne. Nu ska hon hjälpa Liam.

Publicerat

Mina fräknar

Jag skulle anställa henne direkt. Det noggranna tillvägagångssättet. Engagemanget i  uppgiften. Lojaliteten till uppdraget. Så tänker jag i början om Karin Silvius. Hon är anställningsbar nämligen. Via Manpower och i början av romanen sitter hon på Allfrakt och utför alltför enkla uppgifter. En morgon ser hon att hennes vanliga fräkniga armar har fått ännu fler prickar, i nya formationer och när den första bokstaven bildas på armen släpper hon Manpower och börjar sin noggranna undersökning och dokumentering av sin kropp. I uppförstorade foton kan hon närgranska varje fläck och fler bokstäver dyker upp.

Hon lever tillsammans med Mats som hon träffade under universitetstiden. Snabbt förstår jag att hon är den duktigare av dem. Den som bäst lyckades på tentorna och var vassast. Ändå är det han som jobbar på UD. Hon som blir kvar på korttidsuppdrag hos Manpower. Vad har egentligen hänt?  I små detaljer låter författaren mig förstå att relationen med Mats är usel. Att Karin inte vet vad hon ska göra åt det. Ska hon göra något åt det? Nu kommer Mats kommer hem från Indien och berättar att han träffat någon annan och att kvinnan dessutom är gravid.

Jag borde skrika och slå honom, slänga ut hans kläder på gården eller åtminstone gråta, böna och be. Men det enda jag förmår göra är att långsamt luta mig åt andra sidan, vända honom ryggen, hastigt kasta upp täcket över axlarna och försöka somna om. Det känns som om jag blivit uppsprättad och tömd på innehåll. Alldeles tom men ändå egendomligt tung sjunker jag långsamt ner i ett bottenlöst svart hål.

Det är många trådar vävda i den här berättelsen. När jag tror att fräknarna ska vara grunden träffar Karin grannkvinnan Sabine och en vänskap uppstår. Det visar sig att Sabine blivit gravid på en fertilitetsklinik i Danmark och uppmanar Karin att göra detsamma. I samma veva uppstår en konflikt mellan Mats och den indiska kvinnan samtidigt som Karin får ett superuppdrag på företaget Biotechnic. Med samma intensitet som hon lagt på fräkenstudier angriper hon sitt nya jobb och blir snabbt populär. Det lugna berättandet i första delen av boken drar i väg i något okontrollerbart, ja du vet, som fräknar som meddelar sig på huden. En fantastisk debut säger jag trots att jag skulle vilja ha färre saker som händer. Och ett fint språk som jag hoppas får se i många tappningar framöver.

Mina fräknar. Sofia Hallberg. Utgiven av Damm 2012

_____

Romanen var vår septemberbok i frukostbokklubben. Andra som skrivit om boken är Bokbiten som också gillar språket och Calliope som skräms av det klaustrofobiska.

Publicerat

Hallo Kitty måste dö

Det här en klassisk frigörelseberättelse som tar sig absurda vägar. Flickan Fiona bor hemma hos mamma och pappa, arbetar som jurist och nu tycker pappa att det är hög tid att gifta sig. Pappa å sin sida arrangerar träffar med lämpliga unga män, ibland inkluderat killens släkt. Fiona å sin sida tycker att träffarna är förfärliga. Hon bestämmer sig för att ta sin egen oskuld för att göra upp med familjehedern. Nu upptäcker att hon saknar mödomshinna och blir djupt upprörd och bestämmer hon sig för att göra något åt saken. Mödomshinneplastik, kort och gott. Här träffar hon sin gamla skolkompis Sean, numera kirurg och berättar om sina problem med pappas ambitioner. Sean, han tänker alltid på andra, och han ställer såklart upp för Fiona. De lämpliga unga männen dör i egendomliga olyckor. Och inte bara de. Vackra brudar och andra som dyker upp i deras väg förintas effektivt. Fiona blir alltmer förtjust i de fantastiska aktiviteter som psykotiske Sean ägnar sig åt och ser helt nya vägar för att komma bort från pappas krav. Rohypnol är vägen till hennes frihet!

Jo, det är en helt absurd historia. Den återhållsamt cyniska och asexuella Fiona blir i sin avskalade stil alltmer galen och oberörd. Den har sina poänger den här romanen, inte minst titeln. Ändå tycker jag att den är rätt långtråkig. Hon frigör sig, okej men lite gäsp, jag lyckas inte riktigt engagera mig. Det otäcka blir aldrig riktigt otäckt, det roliga blir aldrig riktigt rolig. Med tanke på slutet tänkte jag mig att en tvåa var skriven och klar. Men faktiskt inte vad det verkar.  I stället har författaren skrivit en annan skruvad roman och vi får väl se om Damm ger ut också den.

Hello Kitty måste dö. Angela S Choi. Utgiven av Damm 2012. Min snygga pocketversion är utgiven av Pontopocket samma år.

 

Publicerat

Sömngångerskan

Jag tror att när Essie Fox gjorde research och skrev sin bok Sömngångerskan, så hade hon riktigt roligt. Engagemanget för det viktorianska går inte att ta miste på vare sig i ”Författarens kommentarer” i slutet av romanen eller på hennes webbsida virtualvictorian. Det tidstypiska finns verkligen med i romanens miljöer, i dofter och smaker och är romanens styrka.

Den unga Phoebe, oskuldsfull och naiv,  växer upp med den strängt kristna mamman och den mer levnadsglada mostern som är sångerska och skådespelare. Phoebe får i smyg följa med sin moster till teatrarna, men omedelbart får vi veta att något händer och  moster Cissy slutar sjunga. Vi anar något dolt och att det är det som ska redas ut och avslöjas i berättelsen. Här introduceras också Mr Samuel – mörk och beslutsam och jag får Mr Darcy-känsla. När sedan moster Cissy dör ber Mr Samuel att Phoebe ska bli sällskapsdam åt hans hustru.

Steg för steg rullas historien upp om hur alla de tre kvinnornas liv starkt påverkats av mannen. Men ganska tidigt räknar jag ut gåtans svar. Jag tröttnar och tycker inte det blir så spännande. Mr Darcy-känslan försvinner snabbt och där Moster Cissy blir en välgestaltad karaktär blir mamma Maud helt platt.

När jag tittar på utrikes bloggar hittar jag flera entusiastiska kommentarer. Som den här eller den här. Men svenska bloggare är mer tveksamma. Fru E gäspar och Stringhyllan sågar. Vem har rätt? Kanske du! Vill du läsa den så mejla mig. Då skickar jag det välvårdade exemplaret.

Sömngångerskan. Essie Fox. Utgiven av Damm förlag 2011.