Brev från Europa: Bryssel och Gent och Göteborg

Sådana där blixtresor, jo de kan vara bra, men när man är hemma igen är det nästan som om de aldrig har hänt. Men jag var verkligen i Bryssel, i Gent och i Göteborg. Tjopp tjopp.

I Bryssel kunde jag mest tänka på att flygplatsen bara ett par månader tidigare varit utsatt för attentat. Jag hatar att jag fått de tankarna. Närvaron av militärer och vaktpersonal var påfallande. Och jag läser för att ta mig någonannanstans.

Sanning med modifikation, om Kouplan, en flykting som försörjer sig på att ta detektivuppdrag. Med ett skärpt sinne och lågmäld logik kan iakttagelser göras och gåtor lösas. Här är det ett barn som försvinner och att det inte visar sig vara som man kunde tro gör den här berättelsen så hemsk och sorglig. Kouplan var en bra bekantskap att göra och jag kan knappt vänta på att få läsa mer.

GentI Gent åker vi ut på landsbygden och tittar på slott och äter god glass. Jag kan inte nog understryka att Gent är en sådan bra plats att vara på. Åk dit! På kvällarna läser jag  Det nionde brevet och vilken överraskning! Jag hade ärligt talat ingen annan aning om vad den handlade om, bara hört att den är läsvärd.

Det är Lea, den allra rikaste markägaren på Gräsö som dör och till begravningen dyker det upp en mystisk man och bådar olycka. Och visst är det familjehemligheter som rullas upp här i nutid och tillbakablickar till då när resandefolket kom med sitt tivoli. Men det jag tycker mest om är berättelsen om Gräsö och förändringen från en blomstrande landsbygd med kor och mjölkproduktion, till dagens läge när den sista mjölkbonden, Leas son Walter, bestämmer sig för att sälja korna. Det är också Walter som jag tycker så himla mycket om. Sonen som blev kvar på gården, trots att mötet med en romsk flicka på tivolit skulle kunna ha förändrat så mycket. Till sin dotter Julia som kommit hem för sin farmors begravning säger han:

Men jag ska inte klaga. Jag har haft det bättre än många andra. Det har varit hårt arbete förstås och jag har ingen bildning att tala om och inte har jag sett världen, som du. Men jag vet vem jag är och varför jag stiger upp om morgnarna.

Värt att tänka på. Romanens upplösningen blir sådär, helt enkelt för att det är för många trådar som ska klaras ut på kort tid. Men i övrigt är det är sannerligen en fin roman att vara i.

Upplösningen i den här bloggyn är Göteborg, min bästa stad, som omfattas av det absolut blixtsnabbaste blixtbesöket. Tåg, taxi, göromål, taxi och tåg igen. Jag vevar ner fönstret och lyssnar till Hellström-repetition och känner doften av sommarblommor. Så kan det också vara.

Sanning med modifikation. Sara Lövestam. Utgiven 2014 av Piratförlaget.
Det nionde brevet. Catrin Ormestad. Utgiven 2016 av Wahlström & Widstrand.

 

Sthlm – Gbg tur och retur

15.15. Kliver in i loungen på Stockholms central. Tar vatten, sockerkaka och brieost. Öppnar boken: Öppnas i händelse av min död.

16.06. Står på perrong och väntar på tåg. Läser. Tänker att jag tycker om att romanen utspelar sig i Australien. Tänker att jag undrar vad som står i det där brevet som John-Paul skrev när han just blivit pappa. Brevet som han gömde undan bland sina deklarationer. Brevet som hans fru Cecilia just hittat men av respekt för sin man självklart inte öppnar.

19.50. Checkar in på Gothia Towers, och åker upp till mitt rum våning 24 på. Får sms om att prins Carl Philip åker hiss i samma byggnad. Vet vad som står i brevet. Tänker att jag allra mest tycker om Tess som just lämnat sin man för att han avslöjat sin kärleksaffär med Tess kusin och bästa kompis. Tänker att jag hatar illojalitet mest av allt.

21.04. Måste avbryta min läsning. Står inte ut med tanken att boken snart är slut. Tänker att  boken, om än i skruvad form, visar att det finns så mycket i familjer som bara måste hanteras. Hemligheter. Tänker på begreppet förlåtelse.

21.05. Tittar på filmen Förr eller senare exploderar jag. Gråter.

23.00. Tittar på Liseberg som glittrar i natten. Tänker att jag älskar Liseberg.

09.00. Går till universitetet. Har 25 sidor kvar av romanen. Avskyr universitetet. Vill läsa

18.10. Tar en espresso på fiket på Göteborgs central. Läser vidare. Uppslukad.

18.29. Rusar på perrongen och hinner med tåget med en minuts marginal.

18.35. Tom. Vad ska jag läsa nu?

Öppnas i händelse av min död. Liane Moriarty. Utgiven 2013. På svenska av Albert Bonniers förlag 2015, i översättning av Eva Johansson.

 

Jag packar min väska för Göteborg

Poseidon_Dick-GillbergJag far till Göteborg. Tåg med plats i första klass är så skönt och läsbehagligt och det blir Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank av Nathan Englander. Jag är med i en diskussion om novellerna, eller snarare jag kommer att kliva in nu. Läs mer om den här.

Den andra boken jag tar med mig är Var blev du av Bernadette av Maria Semple. Den påminner mig också om att jag behöver köpa nya solglasögon. Jag brukar alltid ha de här, men jag tror jag ska köpa de här nu. Kanske.

I Göteborg är det den stora resemässan visade det sig. Jag tror att jag ska hinna en sväng. För fira vår därnere blir nog inte.

_____

Foto: Dick Gillberg/goteborg.com

Söndagstankar om Göteborg

gbgEnligt O har stadsbesök i Göteborg och jag är ju praktiskt taget göteborgare numera. Jag åker dit var och varann månad och förkovrar mig. Inte minst i staden själv.

För varje gång jag är på plats gör jag eller får jag en guidning i ett nytt område. Senast var det majorna och just i den stadsdelen utspelar sig Du och jag Marie Curie, som jag efter Lindas bloggy nu läser. Med Google maps på iPaden för att lära mig hitta utan att vara på plats. Det är en riktigt bra bok om fotbollstjejen Jenny som blir så otroligt förälskad i Filippa. Hur ska det gå?

1956 trycktes En titt på Göteborg upp. En guidebok som man har i näven när man åkte bussrundtur genom staden. Om botaniska trädgården skriver man till exempel:

För göteborgaren har parken kanske sin största lockelse, då naturparken öppnas och vitsipporna lyser vita mellan stammarna i den djupa bäckravinen.

Dit längtar jag. Spårvägen har numera en guide-app som är mycket rolig att åka runt med. Se bilden här invid. De små blå pratbubblorna är platser där en guideröst berättar något intressant. Pedagogiskt bild eller hur! Ingen tvekan om var man är och hur man ska åka.

Ett sista tips på Ggb-litt får bli  Att leva och dö som Joe Strummer. I