Inga lämnar sin man efter många år och är skör och tveksam till om hon gjort det rätta. Nu drar hon iväg på sin drömresa, till Irland, där hon av olika skäl blir inhyst i en lägenhet i utkanten av en stad. Hennes granne är hyresvärdens mamma och snart är Inga vän med båda.
Det visar sig att sonen blev bortadopterad som bebis. I tillbakablickar berättas om hur illa mamma Colleen behandlades på ett Madeleine-kloster dit man skickade unga gravida ogifta flickor. Mamma och son hittade varandra som vuxna.
Parallellt löper berättelsen om Sverige där Malin har hittat dokument efter sin mamma där det framgår att mamman är adopterad och nu börjar hon ett pusselläggande för att reda ut hur detta har gått till.
Man kan säga att märkliga sammanträffanden och slumpar är VÄLDIGT många i den här boken. Samtidigt finns det en framåtrörelse när olika personer berättar i olika tidsplan. Här ges många trådar att dra och nysta i vilket sammantaget gav mig några timmars underhållande läsning.
Vi har läst hans fantastiska historiska kriminalromaner och njutit i fulla drag. Skildringarna av Malmö och det samhälle som rådde i Sverige under 40 och 50-talen är både välskrivna, välresearchade och spännande. Vi var förstås tvungna att utforska hans frukostvanor.
God morgon Set, vad äter du till frukost? Jag har som rutin att skriva någon timme före frukost som oftast består av ett glas juice, två koppar kaffe med varm mjölk och några smörgåsar med vad som finns i kylen till pålägg. Brödet får gärna vara grovt som ibland är hembakat, men det är långt ifrån alltid.
Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten? Morgontidningar har följt med mig sedan jag var liten och det är en vana som sitter i. Under några år efter det att jag flyttat hemifrån, sparade jag in på tidningen, men nu är den ett absolut måste. Om den inte ligger i brevlådan när jag hämtar den kan den förstöra en hel dag. Att läsa på platta tror jag aldrig att jag kommer att vänja mig vid.
En bra morgonroman, vad kan det vara? En bra morgonroman är väl en roman som är bra alla tider på dygnet. Men vad som gör en roman bra, skiftar. Ibland kan det vara karaktärerna som fångar mig, andra gånger är det tiden och miljön som skildras. Men det krävs mer än en spännande handling och med åren har jag också blivit allt mer kritiskt vad det gäller språket. Klumpigt formulerade meningar eller en stolpig dialog, som mest påminner om högläsning ur en telefonkatalog, får mig att lägga boken åt sidan oavsett hur spännande den än är.
Vad läser du just nu? För tillfället läser jag ”The one from the other” av den brittiske kriminalförfattaren Philip Kerr som tyvärr gick bort för några år sedan. Hans stil jämförs av många kritiker med Raymond Chandlers hårdkokta romaner. Det som gör Kerrs romaner intressanta i mina ögon är att de utspelar sig i Tyskland före, under och efter andra världskriget. Förutom att vara spännande, ger de också en trovärdig skildring av den tiden. Tre av hans romaner är översatta till svenska och är värda att kolla upp.
Tack för tipset har hittat första delen av Berlin noir på Storytel. Vad använder du som bokmärke? Vissa bokaffärer skickar med bokmärken med reklam och de duger bra för mig. Hundöron är förbjudna.
En viktig boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan? Det råder ingen ordning alls, utan det är närmast kaos. Jag försöker visserligen ha böcker av samme författare placerade tillsammans i hyllorna, men det går så där. Problemet är att jag och min fru har för många böcker i förhållande till utrymmet och i våra hyllor ligger böcker travade på både längden och tvären.
Huller om buller-metoden precis som jag! Vad skriver du på just nu? Min senaste roman om Douglas Palm, ”Ett hemligt liv”, släpptes i början av augusti, men jag har redan påbörjat arbetet med den avslutande delen i en trilogi som utspelar sig under femtiotalet.Jag har förhoppningar om att även skriva en trilogi om sextiotalet, men det ligger några år framåt i tiden. En bok i tager är vad som gäller för mig.
Låter spännande med 60-tal i Malmö, inte minst för att jag bodde hos min mormor vid Triangeln under denna tidsperiod. Tack snälla för intervjun!
Länk till Set Mattssons förlag Historiska Media här, länk till våra recensioner här och här.
Historiska kriminalromaner är en genre som jag har kommit att bli väldigt förtjust i. Gillar att läsa romaner utifrån ett samhällsperspektiv och fundera över hur människors livsvillkor skiftar beroende på tidens anda. En av genrens mästare är Seth Mattsson som skriver serien Malmö Krim, vars första bok Ondskans pris utspelas 1945 när de vita bussarna med koncentrationslägerfångar anländer till Malmö. Från början skulle serien bli en trilogi, men snart är den femte boken på väg. Jag som sällan läser mer än en bok i en serie, vill bara ha mer.
Huvudkaraktären är polisen, eller som det hette då, konstapeln Douglas Palm. Sympatisk men långt ifrån felfri, en riktig människa helt enkelt. Runt honom finns ett vältecknat och mångfacetterat persongalleri bestående av släktingar, kolleger, människor han möter i sin yrkesutövning och inte minst hans fru Anna och hennes värld. Trots att efterkrigstiden känns långt borta är deras liv och erfarenheter förunderligt lika våra. Allt förändras men människan är sig lik. Lägg sedan till efterkrigstidens mörka strömningar som bara bekräftar vad vi glömmer alldeles för lätt, historien upprepar sig. En otroligt bra, komplex och spännande serie för många fler än vanliga krimfantaster. Utan tvekan bygger böckerna på välgjord research.
Böckerna i serien är: Ondskans pris utspelas 1945, Svekets offer 1946, Fruktans tid 1948 och Kvinnan vid kanalen 1952. Skam till sägandes finns det en fristående roman som jag inte har läst ännu, Så länge min bror andas. Enligt förlagets hemsida utspelas händelserna 1943 när den danska judarna flydde till Sverige. Man skriver att parallellerna till dagens flyktingkris är skrämmande. Jag ser fram emot att läsa.
Jag är inte infödd stockholmare. Sex år gammal flyttade jag till en av förorterna tillsammans med familjen. Min mamma gjorde en båttur i staden och guiden inledde med: ”som ni alla vet vilar Stockholm på fjorton öar” och när mamma insåg att hon inte alls visste det bestämde hon sig ilsket för att lära sig allt om Stockholm. Sådan är min mamma och hon kan inte bara allt om Stockholm, hon guidade så småningom på flera av de där fjorton öarna. Med en sådan mamma, blir man också en sådan dotter. Jag har ett stort intresse för Stockholm då och nu och läser gärna snygga böcker om staden.
För en tid sedan presenterade Johan Lindberg sin bok Stockholm då och nu. Den innehåller som det ska vara en mängd bra bilder som visar Stockholm då, jämfört med idag. Men det intressanta med den här boken är författaren kliver bakom bilderna och låter personer som bodde på trettio olika platser berätta om hur det var förr. Det är människor som Karl-Väinö Tahvanainen. Han arbetade som informationsansvarig på Telegrafverket och kan en hel del om det mycket spännande och estetiskt lockande Telefontornet som låg på Malmskillnadsgatan. Det är Ella Lindholm som kom till Sverige som krigsbarn 1942 och bodde på Nytorget. Det är Ingegerd Brusewitz som större delen av sitt liv har bott nere vid Hornstull, en gång viktig industridel av Stockholm.
Det är effektfullt med då och nu-bilder intill varandra och det blir fler bottnar i bilderna när man hör de olika människorna berätta om utvecklingen däremellan.
Den här boken gillar förstås mamma. Och den här boken gillar jag. Och den som har minsta intresse av samhällsutveckling och av Stockholm kommer tycka lika mycket om den som vi gör.
