Etikett: Jane Austen

Publicerat

Norge – lilla turens delsträcka II

Bergen, vilken fin stad! Och jag måste slå ett slag för mitt hotell. Oleana. Så himla läckert och fint. Bo där! Jag promenerar till Fløybanan och åker upp på berget med samma namn. I väskan ligger Stolthet och fördom som jag tänker parallell-läsa med Sommar på strandpromenaden. Jag är en typisk rese-läsare, en sån som alltid läser oavbrutet mycket under resor. Men jag skulle också vilja bli en bättre utflyktsläsare, en sån som åker till ett ställe som inte är så långt bort och läser på själva platsen, inte bara på vägen dit.

BergenJag älskar utsikter från berg. Och detta lystmäte får man tillfredsställt rejält i Norge, ett viktigt skäl att åka runt där. Fløyen är 320 meter högt vid utsiktspunkten och jag blir ganska upptagen och tagen av utsikten. Ingen läsning där alltså …

Men ute på havet är jag snart nog inne i läsningen och där kärlekshistorien mellan Mr Darcy och Elizabeth Bennet blir för hopad av hinder på vägen, läser jag Jenny Colgans bok. För att börja med den så får man väl säga att kärleken till Cornwall genomsyrar stort, men berättelsen är ganska trist. Man måste gilla miljön och Polly från början för att stå ut tror jag. Polly och hennes kille Huckle kommer återigen i nåt trubbel och killen åker till USA och mobiltelefoner trasslar etc etc. Storfinansen kommer till ön och kör bageriet i botten men till sist kommer ett enastående dramatiskt crescendo där Huckle kör sin bil i stormen för att han insett hur de hör ihop, Polly och han. Men jag gillar Polly så boken är en liten godbit för mig när jag själv sitter här och guppar längs norska kusten. Och jag gillar författare Colgan som tusan, för det finns bättre titlar.

Stolthet och fördom är en, om inte kär så i alla fall, bekant. I översättning av GunBritt Sundström är den fin och lättillgänglig. Jag törs inte skriva så mycket mer om boken eftersom Maggan är JA-expert. Läs hennes underbara bloggyn Det finns aldrig för många Jane Austenromaner här och här.  Helt klart är Stolthet och fördom en bra berättelse som håller sig. Själv besöker jag Ålesund och fortsätter sedan upp till Trondheim. Med utlästa böcker. Mer om detta senare.

Stolthet och fördom. Jane Austen. Min översättning är gjord av Gun-Britt Sundström.
Sommar på strandpromenaden. Jenny Colgan. Utgiven 2015, på svenska 2016 av Massolit förlag i översättning av Birgitta Karlström.

 

Publicerat

Eligible av Curtis Sittenfeld, a modern retelling of Pride and Prejudice/Stolthet och Fördom

25852870[1]Den fjärde romanen i The Austen Project har kommit och för mig som är en djupt troende Stolthet och Fördom-nörd är lyckan fullkomlig!
Jag är överväldigad!
Sittenfeld har översatt Jane Austens karaktärer till 2000-talet och skapat en oemotståndlig romantisk komedi på det eviga temat sex och pengar. (För det är just det den ursprungliga romanen egentligen handlar om).

Jag som sedan tonåren älskat Darcys och Elizabeths kärlekssaga kan konstatera att den är lika romantiskt intagande i Cincinnati 2013 som i England 1813. Förvisso kan säkert en och annan Jane Austen-puritan dåna och ropa efter luktsalt, men faktum kvarstår, en god intrig och en god gestaltning håller genom århundrandena, vilket inte de sociala strukturerna gör. Sittenfeld har förstått detta och därför blir Eligible en roman för alla, inte bara för Jane Austen-fans.

Dock, blinkningarna till de läsare som kan sin Stolthet och fördom genomsyrar romanen. Mr Bennets kommentarer är lika torra som på 1800-talet, Mrs Bennet är lika självupptaget fånig och tvångsshoppar inte oväntat på internet. Lydia och Kitty skämmer ut sig genom att skrika otidigheter när man leker levande charader under en middagsbjudning, lite som under balen på Netherfield då familjen Bennets uppträdande bidrog till Janes stora kärleksbesvikelse.  Darcys första ”frieri” är barnsligt och oförskämt, Elizabeths vandring över de leriga fälten då Jane har insjuknat på Netherfield är genialt skildrat och så förstås den moderna tolkningen av scenen på Hunsfords prästgård där Darcy försöker lista ut om Elizabeth kan tänka sig att flytta till Derbyshire.  Den sistnämnda, Hunsfordscenen, är faktiskt helt lysande i Sittenfelds version, jag är förstås inte övertygad om att alla håller med mig här, framförallt inte Jane Austen puritaner. Men faktum kvarstår, trots alla yttre och miljömässiga förändringar är karaktärerna sig lika, alla utom en, fast jag avslöjar inte vilken.

Vet ni förresten vad Liz Bennet säger första gången hon hör Darcys dopnamn?

”Did you say Chip´s friend´s name is Fitzwilliam, and if so, did he just sail over on the Mayflower?”

Vill du veta mer om det vedertagna begreppet Jane Austen puritaner kan du läsa mer här och om övriga böcker i The Austen project här.

Eligible finns ännu inte på svenska, men det är utan tvekan bara en tidsfråga. Utgiven på Random House 2016.

Publicerat

The Austen Project – There is never enough Jane!

1622709_540393609393298_341321016_n[1]Hur kom det stora internationella bokförlaget Harper Collins på idén att låta välrenommerade bästsäljande författare skiva nutidsversioner av Jane Austens 200 år gamla romaner?  Inte vet jag, men faktum är att Janes romaner är mer populära än någonsin och att den så kallade fandom-litteraturen blomstrar. Det finns flera mindre bokförlag som endast ger ut fortsättningar och variationer på Jane Austens böcker. Kanske Harper Collins ville ha sin del av kakan?

I slutet av april kommer Curtis Sittenfeld med sin version av Stolthet och Fördom, (en av mina tidigaste, största och längsta bokkärlekar), och inför denna händelse beslöt jag mig för att ta itu med de hittills utgivna titlarna. Det är tre mycket uppskattade och skickliga författare som skrivit, Val McDermid, Joanna Trollope och Alexander McCall Smith.

17349163[1]Förnuft och känsla av Joanna Trollope är originalet troget, men den ursprungliga intrigen är för djupt inbäddad i de tidiga 1800-talsnormerarna för att bara rakt av föras över till vår tid. Det blir kanske inte sexistiskt, men i alla fall unket och fördomsfullt.

images[1]Northanger Abbey av Val McDermid, (Austens mest satiriska bok), har blivit en lättsam  ungdomsbok med handlingen flyttad från orginalets Bath till Edinburgh. Catherines älsklingsläsning är inte Anne Radcliffes Mysteries of Udolpho utan Stephenie Meyers Twilight-svit och sociala medier används flitigt. Slutet är moderniserat, men ändå blir även här kvinnoperspektivet unket.

23395733[1]Emma av Alexander McCall Smith känns som ett hafsverk. McCall Smith broderar ut vissa delar av intrigen, (de han tycker är roliga att skriva?), men utelämnar helt andra delar, vilket medför att slutet blir väldigt underligt. Jag säger inget mer…

Går det överhuvudtaget att översätta Jane Austens värld till vår tid? Hennes romaner utspelas i det tidiga 1800-talets engelska övre medelklass med hjältinnor som är helt utlämnade till de kvava sociala strukturer som fanns då.  Det intressanta är att de allra flesta av fandom-lit böckerna utspelas på 1800-talet, varför det är lättare att ta ut svängarna för de redan givna karaktärerna. Kanske Austenprojektets författare istället skulle ha skrivit en fortsättning eller en What if story? (Vad hade hänt om tex. Darcy friat till Elizabeth på Lambtons värdshus?) Vidare, ett lyckat exempel (obs ej fanfiction) är Huset Longbourn av Jo Baker i vilken Stolthet och fördom skildras ur tjänstefolkets perspektiv.

Eligible heter Sittenfields bok och eftersom jag älskar Elisabeths och Darcys kärlekshistoria så kommer jag ju att klicka hem boken, så snart det bara är möjligt! För trots allt finns det aldrig tillräcklig många Jane Austen romaner…

Här kan du läsa vad jag tyckte om Huset Longbourn.

Publicerat

Huset Longbourn av Jo Baker

Longbourn är herresätet där Elizabeth Bennet, hjältinnan i Jane Austens klassiska roman Stolthet och fördom, växer upp.  Jo Bakers roman, baserad på denna klassiker, är dock något annat än de populära ”travestier” som jag tidigare skrivit om här.

Ett av Jane Austens främsta kännetecken är att hon aldrig skildrar något eller någon utanför sin egen sfär. Hon är en mästare på att låta sina romanfigurer avslöja sina karaktärsdrag genom rappa dialoger, dock skriver hon  aldrig en dialog där inte en kvinna deltar. I förlängningen nämns jungfrun Sarah bara i förbifarten då hon hjälper huset Longbourns unga damer med kamning, hushållerskan Mrs Hill  förekommer mer, men förmodligen mest därför att Mrs Bennet skriker efter henne i tid otid. Det är kring Sarahs och Mrs Hills liv som romanen Huset Longbourn kretsar.

Tjänstefolket på Jane Austens tid levde i en hård verklighet helt beroende av sina husbondars välvilja. Om någon tvivlat på att tvättmaskinen är den mest nödvändiga hushållsmaskin någonsin uppfunnits kommer hen inte längre att tvivla efter att ha läst om Sarahs bykdag. Elizabeth som inte drar sig för leriga promenader, (ni minns kanske hur hon promenerade till Netherfield eller hur Mr Darcy genskjuter henne i parken runt Rosings), är helt beroende av att Sarah ser till att hennes underkjolar är fläckfria. Elizabeth är förmodligen inte alls medveten om tvätteriets vedermödor. Inte helt bekvämt för undertecknad som alltid sett upp till Elizabeth.

Romanen tar oss långt bortom Longbourn,  skildrar livsöden som Jane Austen inte ens låter oss ana, trots dess vidd så ställer jag mig frågan om man som läsare inte har en klar fördel av att kunna sin Stolthet och Fördom ?

Alla minns Mr Darcy, men hur många uppfattar det motsägelsefulla i att Mr Collins faktiskt nedlåter sig att konversera med tjänstefolket eller det humoristiska i att han berömmer dem för att dörren till hans gästrum är ”lättöppnad”?  Jag ler i mjugg när Sarah funderar över om Mr Darcy härstammar från en ”ätt av jättar”. Men det vrider sig i magen då Wickham dyker upp i Longbourns kök och ger lillpigan karameller.

Om ni funderar på att läsa romanen för Mr Darcys skull lär ni att bli besvikna, han är nästan inte alls med, lite som tjänstefolket i Austens ”moderroman”. Finns en viss bitande Austensk ironi i detta, i alla fall enligt mig.

Jag tyckte väldigt mycket om Huset Longbourn, inte minst därför att Jo Baker avslutar sin roman, om än väldigt annorlunda, så minst lika vackert som någonsin Jane Austen gjorde.

Huset Longbourn är utgiven på Wahlström & Widstrand 2014 och är översatt till svenska av Molle Kanmert Sjölander.