Jag sitter vid fönstret och tittar oroligt på det där fina bambu-staketet på balkongen. Just nu tror jag att det bara är ljusslingenätet som håller samman bambupinnarna och blåsten ser inte ut att avta. Solen skiner, det är tio plusgrader och bortsett från blåsten skulle det kunna vara en härlig vårdag. Men nu är det ju annandag jul när jag skriver det här. Och jag vill behålla christmas spirit ett par dagar till och även om jag inte längtar tillbaka till förra årets snömängder så kommer jag strax dra ner persiennen för att fortsätta min annandagsjul-läsning.
Fast först – två juldagsläsningsböcker: Dash och Lilys utmaningsbok börjar 21 december och sträcker sig ända fram till 1 januari. Dash avskyr julen och Lily älskar den. De möts via en röd Moleskine-bok som Lily placerar på bokhandeln Strand i New York och som de sedan skickar mellan sig med gåtor att lösa. De träffas förstås snart och hela historien avslutas i ett nyårsnattscrescendo i bokhandeln. Min plan var som sagt att läsa kapitlen på sina rätta dagar. Men jag kom in i ett läsflow på juldagen och bara läste på. Boken har ett bra driv med Lilys och Dash varvade berättarperspektiv.
I min bloggy förra året lämnar jag en gåta på rött Moleskine-vis.
154/16/1-5
När jag löser den med hjälp av min svenska utgåva blir budskapet:
Men egentligen ville du komma
Hm. Vad ville jag meddela? Någon som har det engelska originalet får berätta det för mig. Jag placerar hursomhelst in romanen på avdelningen Julstämning i bokhyllan. Där kan jag placera in Miracles in Regent street också, men inte lika gärna. För trots juligheten blir jag mest uttröttad. Från starten den 1 december då huvudpersonen Evie Tyler börjar berätta om sitt arbete på varuhuset Hardy’s till epilogen den 1 januari använder författaren många många ord, många många meningar och många många detaljer för att berätta sin historia. Stryk, strama upp, skär bort tänker jag och läser varannan rad i hög hastighet.
Det jag gillar är förstås det juliga. Dekorationerna, julhandelns upptrappning mot sitt crescendo, stämningen och glittret. Det jag inte tycker är bra är den osannolika huvudpersonen Evie. Hon kliver in på Hardy’s en dag, det varuhus som alltid haft en speciell plats i hennes liv då mamma och pappa träffades där. Av en slump misstas hon för att vara en anställd, finner sig i det och tar hand om lagret samt kallas under ett par år för Sarah. Hon drömmer om att få komma ut i själva varuhuset och ordna och ställa. Att få vara någon annan än den hon är, varför inte den flärdfulla kollegan Carly? När Evie får tillfälle, också här av en slump, tar hon rollen som Carly och blir tillsammans med en tjusig kille under sitt fejkade namn och identitet. Men slutet gott och (nästan) allting gott när saker och ting uppdagas och sens moralen ”var aldrig någon än dig själv” gestaltas.
Dash och Lilys utmaningsbok. Rachel Cohn och David Levithan. Utgiven på svenska av Xpublishing 2011.
Miracle on Regent Street. Ali Harris. Utgiven av Simon&Schuster 2011.
Nu drar jag ner persiennen och läser vidare.
_____
PS. Läs vad Hyllan tycker. Fotot är förresten väldigt juligt, eller hur? Fotograferat för några år sedan då Gröna Lund i Sthlm hade vinteröppet.
Ibland väljer jag en bok för titelns skull. Som nu. Brixton Beach. Brixton ligger fint i munnen. Jag hade valt romanen också om den skulle heta Brixton Road, Brixton Street, Brixton Bar. Men troligen inte Brixton Love. Jag visste inget annat om den – den allra bästa läsningen för mig. Förutsättningslöst och förväntansfullt. Nu har jag just slagit ihop boken och är fortfarande omtumlad.
Jag tror att när Essie Fox gjorde research och skrev sin bok Sömngångerskan, så hade hon riktigt roligt. Engagemanget för det viktorianska går inte att ta miste på vare sig i ”Författarens kommentarer” i slutet av romanen eller på hennes webbsida