Modernista – Sida 4 – Breakfast Book Club

2015/12/152015/12/14

Miniatyrmakaren av Jessie Burton

Amsterdam hösten 1686, hamnen är fylld av fullriggade handelsskepp och hamnmagasinen är fulla av varor. Staden har blivit rik och mäktig på sin sjöfart, men livet för stadens fattiga är hårt och för de rika präglat av inskränkta regler. Hit kommer den 18-åriga Petronella Brandt som någon månad tidigare gifts bort med den dubbelt så gamle och mycket förmögne sjöhandelsmannen Johannes Brandt. Med några få tillhörigheter och en papegoja! anländer hon till Johannes hus för att påbörja sitt liv som hans hustru. Till hennes bestörtning är Johannes inte där för att välkomna henne, (de har ännu inte sovit tillsammans), utan hon tas emot av hans syster Marin och de två tjänarna Otto och Cornelia.

Marin är en kylig kvinna, full av motsägelser, oro och kontrollbehov. Huset med dess råkalla fukt och mörka vrår är skrämmande och när Johannes återvänder från sin resa tycks han inte speciellt intresserad av sin unga hustru. Inte förrän den dag då han kommer hem med en bröllopsgåva i form av ett dyrbart dockskåp, en exakt kopia av deras hus. Petronella sörjer, hon ser dockskåpet som en gåva till ett barn, inte till en hustru. Hon beslutar sig dock för att börja inreda skåpet och kommer i kontakt med miniatyrmakaren vars gåtfulla meddelanden och utsökta föremål har en skrämmande förmåga att förutse händelser i det Brandska hushållet.

Styrkan i Miniatyrmakaren är språket och miljöbeskrivningarna. Jag kan se myllret och mångfalden av människor hasta längs kanalerna med dess smutsbruna vatten. Jag kan känna den råkalla fukten och när det vattnas i Petronella mun vid besöken hos sockerbagaren, vattnas det i min med. (Varför heter det konditor numera egentligen? Sockerbagare är så mycket finare!)

Omslaget till Miniatyrmakaren är jättefint, jag tror att detta kan fälla avgörandet för den som velar vid val av julklappsbok. Men det är ett bra val, Miniatyrmakaren är bok som jag tror passar väldigt många, en historisk roman, men också en bladvändare. Hjältinnan Petronella är en sympatisk bekantskap som visar styrka i sin omöjliga situation. Fast någonting gnager, kanske är gestaltningarna aningen grunda? Men jag tror att brittiska Jessie Burton har tid på sig att rätta till det, för jag är ganska säker på att det kommer en fortsättning på Miniatyrmakaren.

Utgiven av Modernista 2015. Översatt av Leif Janzon & Charlotte Hjukström. Det vackra omslaget är skapat av Catrin Welz-Stein.

2015/05/022015/04/29

Anna och den franska kyssen

Den var i sitt engelska original med mig i Paris men jag hann aldrig så långt. Nu finns Anna and the French Kiss i svensk översättning och jag läser den och låtsas att det är On location. För gillar man Paris så får man gott om platser och miljöer att känna igen eller längta till.

Men nu får man väl ändå säga att Paris är en kuliss, om än en mycket vacker sådan. För i fokus står ju en L-O-V-E S-T-O-R-Y där den amerikanska flickan Anna ska gå ett år på den likaledes amerikanska skolan i Paris. Omedelbart får hon några nya bekanta, inte minst Étienne St. Clair som är så trevlig och fin. Omöjligt att inte bli kär i honom förstås. Men i 3oo sidor roman måste en kärlekshistoria få både förvecklingar och konflikter och länge är det tveksamt om de båda kommer till skott.

Det jag gillar är att just kärlekshistorien får ta så mycket plats. Allt pirr, all längtan, alla blickar och undringar berättas ordentligt. Alla som varit kära känner igen sig i det. Däremot blir upplösningen med bästa kompisen hemma i Atlanta lite för slappt överstökat. Här hade författaren kunnat jobba mer, tycker jag. Och presensberättandet i jag-form. Ogillar skarpt.

Nå nå, en fin kärlekshistoria, ett skimrande slut och parisiska miljöer. Tycker man om det så tycker man om den här boken. Vill du pröva? Hör av dig till redaktionen@breakfastbookclub.se så skickar vi vidare.

Anna och den franska kyssen. Stephanie Perkins. Utgiven 2010. På svenska, i översättning av Helena Stedman, hos Modernista 2015.

—–

Fiktiviteter älskar boken ända ner till tårna och Enligt O tycker den är ljuvlig

2015/01/232015/01/18

Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe.

Jag har aldrig riktigt slutat fundera över det faktum att en så passionerad bokslukare till kvinna som Mary Anne Schwalbe alltid läste alltid sista kapitlet i en bok först! Vi talar alltså inte om att tjuvtitta på slutet utan att helt regelmässigt läsa sista kapitlet först för att bestämma om boken är läsvärd eller ej.

Men vi tar det från början. Bokklubben vid livets slut är den sanna berättelsen om en mor och hennes vuxne son som bildar en tvåmans bokklubb strax efter att hon har diagnostiserats med galopperande cancer. Deras lilla bokklubb blir något mycket vidare än just en bokklubb. Genom samtalen i böckernas värld djupnar deras relation till tröst och en gåva till dem båda inför vad som ska komma. Mary Anne har ett djupt patos för global humanism och böckernas betydelse i alla samhällen. Hon är en kvinna med ett imponerande CV och 75 års livsvisdom.

Det är en bok fylld av boktips och reflektioner, det är också en berättelse om Mary Annes liv och gärning. Will älskar sin mamma och kanske stör det mig aningen att hon skildras helt utan mörka sidor. Men å andra sidan, om hälften av det som Will berättar om hennes gärningar är sant, måste jag uttrycka min vördnad inför ett sjuhelsikes fruntimmer och förebild. Hon ger också en mycket bra förklaring till varför man ska läsa sista kapitlet i en bok först, även om jag personligen inte känner mig föranledd att börja göra så.

Boken är översatt från engelskan Charlotte Hjukström. Utgiven av Modernista 2013, ljudboken är utgiven av HörOpp!, finns även som E-bok och i pocket. På Storytel kan man både läsa E-boken och lyssna på ljudboken.

2014/10/242015/03/07

Oktober månads frukostbok – En pojkes historia av Edmund White.

Stockholm Literature 2014 går av stapeln på Moderna Museet nu i helgen. En av författarna är Edmund White, här beskrivs han i festivalens program på Moderna Museets hemsida:

En av engelska språkets stora författare av självbiografiska romaner och den kanske främsta skildraren av den manliga homosexualitetens moderna historia i Västvärlden. Han är mest känd för den autofiktiva tetralogin som inleds med En pojkes egen historia och fortsätter med The Beautiful Room Is Empty, The Farewell Symphony och The Married Man. Han har skrivit biografier över Genet, Proust och Rimbaud och medverkar regelbundet i bland annat New York Review of Books. En pojkes egen historia är den enda boken som finns översatt till svenska.

Spännande tyckte Marie och Ann-Sofie, dessutom är det en klar bonus att ha möjlighet att lyssna till författaren bara ett par dagar efter bokcirkeln.
Men var ingen av oss var faktisk så jätte-begeistrade av En Pojkes Historia. Visst det finns guldkorn men det var svårt att bli berörd på djupet. Texten kändes överlastad och ibland högtravande, vilket gjorde att berättelsen tappade fart. Vi funderade på betydelsen av att White beskriver pojkens upplevelser från en vuxen mans perspektiv, kan ha bidragit till vårt oengagemang i vad som faktiskt var hjärteknipande. Dock, det skulle vara intressant att fortsätta följa pojken i de två följande delarna, kanske vi då får ett annat perspektiv. En av oss sammanfattade boken i mitt tycke nästan löjligt träffsäkert:

Edmund White är nog för intellektuell för sin egen historia.

Fast vet ni, vi var ju en ganska homogen grupp denna kyliga oktobermorgon. Kanske vi skulle bli helt motsagda av en annan bokcirkelgrupp.
Edmund White är på Auditoriet på lördag klockan 14:15, han signerar klockan 15:05 och läser klockan 16:50.

En pojkes historia är utgiven på Modernista 2013, översättare är Thomas Preis.