Etikett: Norstedts

Publicerat

Vintage – Det jag redan minns av Mats Kempe

Varje oläst bok är en ny bok löd en slogan från biblioteken. Så sant. Därför tipsar vi ibland om under rubriken ” vintage” om äldre böcker som blivit aningen undanskuffade med åren.

2014/04/28 AV ANN-SOFIE LINDHOLM

Det jag redan minns

Det finns alltid något slags ängslan i Mats Kempes textvärld. Något som gnisslar, något att oroa sig för, något som inte är som det ska fast det borde kunna vara så bra. I den senaste novellsamlingen skruvas detta sannerligen till. Och som jag älskar det.

På en skolgård någonstans har ungdomarna lunchrast och snackar om vad de ska göra till sommaren. Då kommer en litterär agent förbi och undrar om de har lust att tjäna lite pengar. Jobbet är enkelt, de ska kort och gott agera karaktärer i en romanserie som ska skrivas.

Hur ska man kunna ha kontroll i sitt liv, när det är andra som skriver det? Det hela utspelar sig i Den animerade staden (platsnamnet är träffsäkert, men jag hakar upp mig varje gång det skrivs ut). I sexton noveller som tillsammans bildar en enhet ligger strålkastaren på olika personer i staden, ibland återkommer de och finns med i varandras berättelser. Allt är bekant och ser ut som det gör i vanlig verklighet men så skruvas det till, till synes osynligt, och verkligheten är en annan men helt och fullkomligt möjlig. Hela tiden glider vi, mellan berättelsen och berättandet på en osynligt och elegant vis.

Det finns flera noveller som jag tycker extra mycket om, som när de unga människorna råkar få i sig fågelskit och sakta förvandlas till fåglar. Omgivningen är chockad och bestört. I en annan novell dyker läppstift upp på en kopp i köket, trots att lägenheten är låst om nätterna. Vem kommer in och hur ska man förhålla sig till en sådan (nästan) osynlig relation?

Jag som sällan (aldrig) läser om böcker gjorde det faktiskt omedelbart. Hur syns det vi får veta mot slutet, i bokens början? Kan man ana? Kanske, det blev en intressant omläsning hur som helst.

Det jag redan minns. Mats Kempe. Utgiven på Norstedts 2014.

Publicerat

En sång för Hedda av Annika Estassy

Strax före jul händer livet slag i slag för Lina, hon blir uppsagd från sitt jobb och strax därefter får hon reda på att hennes pappa som hon alltid trott var död, i allra högsta grad är levande. Hennes mamma har ljugit i över 30 år. Den planerade tangoresan till Argentina ställs in och ursinnig tar hon istället bilen till Måneby,(fiktivt Estassy-land), tillsammans med sin tangolärare(?) både för att fira jul och ställa sin mor mot väggen.

I Måneby är mamma Hedda orolig av helt andra orsaker. Familjens Gästgiveri, hennes livsverk, har ekonomiska problem och så känner hon sig underlig till mods, stundtals är det som om hon har gröt i hjärnan. Hon bekymrar sig barnen, barnbarnen och sin väninna Agnes som sakta tynar bort i cancer. En dov känsla av oro maler i henne och vill inte gå över.

Har alltid gillat Annika Estassys böcker, hon har psykologisk blick, skriver rappt och humoristiskt och hennes språk är fint kryddat med metaforer och uttryck som inte längre är så vanliga. En sång för Hedda är inget undantag, karaktärerna är krångliga men älskansvärda, julstämningen är på topp, det snöar och mor/dotter uppgörelsen klassisk. Linas övriga familj är perfekta motpoler till henne och Hedda. Man mår bra under hela läsningen, även om det är svåra ämnen som skildras.

När jag belåtet slår ihop boken efter avslutad läsning kommer jag dock på mig själv med att längta efter mer mörker. Att få följa Lina och Hedda ner i avgrunden, att boken blev en feelbad istället för en feelgood. Annika Estassy har definitivt potential. Skulle vara kul om hon kunde göra som Selma Lagerlöf gjorde,(eller för all del paret Lars Kepler), omarbetade och skrev ännu en version av En sång för Hedda, en mer ångestladdad med ett mindre vackert och rörande slut. (Kanske inte realistiskt tänkt av mig eftersom en författare måste försörja sig, men jag tror det skulle kunna bli en riktigt bra roman.)

Men nog alternativa versioner, om ni letar efter en roman med julstämning och ett vältecknat persongalleri i ett vitt åldersspann är En sång för Hedda faktiskt det självklara valet.

Utgiven på Norstedts 2019 och är den andra fristående romanen i serien om Måneby.

Publicerat

Nobel av Ingrid Carlberg

Eller så här: Nobel. Den gåtfulle Alfred , hans värld och hans pris som ju boken heter. Jag tänkte mig att jag visste en hel del om Alfred Nobel när jag började läsa. Har läst på genom åren, vandrat både en och tre gånger på Nobelmuseet. Men det är först nu jag, efter denna magnifika bok, fått bilden klar för mig.

Det här är en fantastiskt bok med en dramaturgisk uppbyggnad som är en riktig bladvändare. Det börjar i prologen med den avlidne Nobel och arvskiftet efter honom.

”På morgonen den 22 december 1896 rullar tågvagnen sakta genom den vintervita huvudstaden. Loket bromsar in under sadeltaket vid Stockholms centralstation, där godsrummen bågnar av det största antalet inkommande och utgående julpaket sedan statsbanorna öppnades. Bjällror klingar. Hästar frustar. Alfred Nobel har kommit hem igen.”

Vi tar oss därefter tillbaka till tiden innan Nobel föddes för man ”måste börjar med hans far Immanuel Nobel och med det drama under Alfred Nobels födelseår som fick så stor betydelse för allt det som sedan hände”.

Det är helt fascinerande att läsa om hur såväl pappa Immanuel och Alfred (och bröderna) experimenterar med sprängämnen av olika slag och med olika syften. I bland fungerar det bra, ibland slutar det med katastrof som när brodern Emil omkommer. Ur detta experimenterande uppfinner Alfred dynamiten. Och antal patent ytterligare.

Från dynamit till fredspriset? Att Nobels uppfinningar användes i krigföring motsade inte hans intresse för fred. I många brev med hans ”sekreterare och husföreståndarinna”, sedermera god vän, Bertha von Suttner för de djupa resonemang i de allvarliga frågorna som sedan mynnar ut i han vill se ett sådant pris jämte de naturvetenskapliga. Också litteraturen är en viktig del i deras skriftliga samtal.

Nobel liv skildras och också den tid och de platser han verkade i. 1800-talets sociala och ekonomiska läge omger hela berättelsen. Det ger ett större sammanhang och insikt om världen som den såg ut och som kom att påverka honom.

Det finns i Nobel-forskningen ”vita fläckar” som blir utmaningar för Carlberg att utforska. Boken består också av delar där hon beskriver hur själva forskningsprocessen gick till. Nya dokument hittas, stängda arkiv öppnas som klargör och förklarar den här mannens fängslande gärning.

Att uttala sig om boken ska kamma hem Augustpriset eller inte kan jag inte göra ännu, jag har ju inte läst allt. Helt värdig kandidat är den definitivt. Kräver bord eller armstyrka (drygt 1,1 kg) men är samtidigt så lättläst. Bladvändare som sagt.

Nobel. Den gåtfulle Alfred , hans värld och hans pris av Ingrid Carlberg. Utgiven 2019 av Norstedts.

PS. Nobel var ju djupt litteraturintresserad och läste mycket. Bland annat Selma Lagerlöf, den andra nominerade biografin till årets Augustpris. Hur härligt är inte det!

Publicerat

Bin och människor av Lotte Möller

”Om bin och biskötare i religion, revolution och evolution samt många andra bisaker.”

Egentligen säger ingressen allt om denna underbara bok. Rappt och journalistiskt skriven med ett humoristiskt anslag och en oändlig kunskap om bin. Och så vacker den är, med sitt honungsfärgade omslag och bikupor i relief. Nominerad i  Augustpriset 2019, (fakta) och en värdig vinnare om så skulle bli fallet.

Jag har lärt mig mängder av fakta om bin som jag aldrig ens funderat över. Som att honung har olika doft, färg, konsistens och smak beroende på från vilken blomma biet tagit nektar samt att det finns såväl honungsprovningar som honungsavsmakare. Kan eventuellt skylla på att jag aldrig varit någon honungsfantast vilket förmodligen är tur, hade annars dånat av honungssug under läsningen.
Jag vet nu också att man kan känna igen bidrottningen på hennes långa rumpa och att bina flyger ut för att bajsa en gång om året och att bibajs är utomordentligt svårt att få bort från trädgårdsmöblerna eller vart det nu lyckats hamna. Nästa gång jag måste mingla eller går på fest ska jag leda in samtalet på bin och briljera med mina kunskaper. (Alltid retar det någon).

Bokens lågmälda humor får mig ofta att skratta högt. Roligast är nog när Lotte Möller egna bin ger sig av för att svärma och landar i områdets stingsligaste grannes päronträd och Lotte påstår att det inte alls är hennes bin utan Lennarts. ( Lennart var en annan granne som också höll sig med bin). Lennart var inte hemma vid päronträdincidenten och kom inte hem förrän bina återvänt till kupan och saken var ur världen.

Allvaret finns dock med, i kapitlet om bikriget på den danska ön Laesö betraktar Möller bin och framförallt människor ur ett intelligent och samtida perspektiv. Händelserna på Laesö blir ett världen i miniatyr.

Jo, jag är begeistrad i Bin och människor och jag vet redan vem som ska få ett exemplar i julklapp. En utmärkt presentbok till de allra flesta inte minst de som läst och tyckt om Maja Lundes roman Binas historia som Möller också nämner i boken. Varför inte ge bort båda två?

Utgiven på Norstedts 2019.