Sorgsna hjärtans trädgård av Abbi Waxman

Lil är uppslukad av sorg efter att hennes man förolyckades i en bilolycka tre år tidigare. Hon bor i Los Angeles tillsammans med sina två unga döttrar och en hund. Hon arbetar som illustratör av skolböcker och försöker mest av allt att få vardagen att gå ihop. Ofta tvivlar hon på sin förmåga som förälder och tror att döttrarna föredrar hennes syster Rachel som är hennes vän i vått och torrt.

Vändningen kommer när Lil skickas på en grönsaksodlingskurs av jobbet, som illustratör av en kommande bok i ämnet anses hon behöva praktisk övning. På kursen blir hon vän med en bunt tilltufsade människor och hon börjar sakta ta itu med relationen till sina döttrar, sin trogna syster och sin dysfunktionella mor. Originaltiteln The Garden of Small Beginnings säger egentligen allt om hur trädgårdsbestyren påverkar Lil.

Texten är genomsyrad av en subtil humor som fick mig att skratta väldigt hjärtligt både under och efter läsning. Lägg till att läsaren får ett grönsaksodlingstips mellan varje kapitel, (förvisso för Los Angeles-klimat, men ändå), och att romanen innehåller alla klassiska ingredienser för en lyckad feelgood. En utmärkt presentbok som även passar som bokcirkelbok.

Utgiven på Printz Publishing 2017. Översättningen är gjord av Helen Ljungmark.

Den osannolika kärleken av Hannah Rothschild

En vilsekommen 300 år gammal tavla, spelar huvudrollen och berättar även delar av denna humoristiska bok. Vi befinner oss i Londons konstvärld tillsammans med en samling mer eller mindre excentriska karaktärer som får mig att skratta väldigt gott. Kort sagt, jag kan bara konstatera att det är ett otroligt skickligt romanbygge Hannah Rothschild presenterar i sin originella genreöverskridande komedi. En mycket brittisk roman som vann Wodehouse prize for fiction 2016, ni som läst P.G. Wodehouse eller sett Hugh Laurie och Stephen Fry spela Jeeves & Wooster på tv, kommer att känna igen er.

Jag tyckte väldigt mycket om Den osannolika kärleken, (som för övrigt också är namnet på tavlan), och kommer att göra mitt yttersta för att rekommendera den till alla och envar. Språket är fullödigt och vackert, den är smart, insiktsfull och satirisk. De historiska delarna mörka och trovärdiga, romanen blir bara bättre och bättre ju längre man läser. De sista kapitlen är fantastiskt snygga, en komplex roman som håller läsaren i sitt grepp ända in i kaklet. Japp, jag gav den en femma på Goodreads.

Utgiven på Printz Publishing 2017. Översättning av Helen Ljungmark.

Omläsning av Kvinnan som gick till sängs ett år av Sue Townsend

Jag läser gärna om böcker och nu kom turen till ovanstående titel som var min julklapp till mig själv förra året. (Ofta de allra bästa, men tala inte om det för min familj). Jag tyckte lika mycket om humorn och det svartsynta som första gången jag läste. Kanske fastnade skrattet i halsen lite tidigare nu, eftersom de självupptagna människorna i Eva omvärld känns än mer realistiska idag, med tanke på Trump och hans gelikar.

Kapitel 54 är mitt favoritkapitel som jag kommer att läsa om många gånger. Handlar om en begravning och jag har inte skrattat så hjärtligt sedan jag lyssnade på första avsnittet av podden My dad wrote a porno. Jag tror att Kvinnan som gick till sängs ett år skulle göra sig utmärkt som ljudbok.

Min recension från hösten 2014.

Sommarens impulslån på biblioteket visade sig vara makalöst rolig, välskriven och skruvad. Lägg till att boken klassas som en feelgood och är den absolut roligaste bok jag läst på flera år.

Eva visste redan innan hon gifte sig med Brian att det var fel, ändå gjorde hon det. Hon blev mor till tvillingar och livet fortsatte rulla på. När tvillingarna flyttar hemifrån behöver hon inte härda ut och låtsas längre, hon går till sängs och stannar där ett år. Ett mycket händelserikt år för hennes närstående, vilket Townsend skildrar på knivskarp prosa.Jag måste ju fråga mig hur jag kunnat missa hela hennes författarskap? Sue Townsend som dog 68 år gammal tidigare i år, var älskad för sina böcker om Adrian Mole men har även skrivit annat.  Visst har jag hört talas om henne men har som sagt inte läst en enda rad.

En makalöst rolig bok således, men någonting bubblar under ytan. Den lätt flytande texten är skriven av någon som levt i denna världen ett tag, någon som känner sorg och pessimism över människans totala självupptagenhet. Någon som precis som huvudkaraktären Eva söker efter äkta godhet. Under läsningen kommer det plötsligt över mig, att trots att jag skrattat mig hes, så har jag också läst en ytterst pessimistisk skildring av vår samtid.

Fast vet ni, jag är ju en sån´ som ibland har svårt att skratta åt Patsy och Edina i ” Helt Hysteriskt” bara för att jag sympatiserar så med Edinas dotter Saffrons öde att ha den missbrukande Edina till mor. Så strunta i mig och läs! För jag lovar att ni kommer att läsa den roligaste begravningsakts-skildring som någonsin nedtecknats i ett ordbehandlingsprogram.

Mycket förtjänstfull översatt från engelskan av Pia Printz utgiven av Printz Publishing 2013.

Belgravia av Julian Fellowes

belgravia_web

Romanen inleds med en innehållsförteckning och min blick fastnar direkt på första kapitlet som fått namnet Dansa in i strid och på kapitel 9 som döpts till Det förflutna är ett främmande land. Visst triggar det igång fantasin? Fast mannen som ensam skrev samtliga avsnitt av Downton Abbey och som således värkte fram alla Maggie Smiths oneliners kan naturligtvis måla med språket, intrigerna och karaktärerna och här är han i sitt esse.

Sommaren 1815 anordnar Hertiginnan av Richmond en societetsbal i Bryssel. Under dansen nås man av budet att Napoleon avancerar mot Belgien, de unga officerarna måste i hast lämna balen för att hals över huvud bege sig mot Waterloo. Napoleon besegras för gott men de flesta  unga männen som ”dansade in i strid” stupade. När berättelsen fortsätter har 25 år förflutit och vi befinner oss i London, i stadsdelen Belgravia som nyss uppförts. Av en slump möts två matriarker på en tebjudning, de tillhör olika samhällsklasser och rör sig vanligtvis i helt olika kretsar, men de få ord de kommer att växla  leder till att en väl bevarad hemlighet uppdagas.

Jag hittade av en slump Belgravia på biblioteket, (än så länge endast två-veckors lån eftersom den är alldeles ny), och slukade den över en helg. Jag fångades framförallt av de något äldre karaktärernas  sorg och vemod och jag gillade översättningen vars exakta ton verkligen får språket att kännas 18-tal. Jag är speciellt förtjust i att översättaren valt att använda fru, fröken och herr i stället för Mrs, Miss och Mr.

Belgravia är en bladvändare som borde passa de allra flesta läsare och är enligt mig en perfekt julklapp om man vill ge bort en bok till vem som helst i släkten. Nu är jag ju förstås av den åsikten att när man inte vet vilken bok man ska ge i present ska man försöka se bortom deckarna och köpa en relations/feelgood/komedi istället. Det finns väldigt mycket toppenlitteratur att välja på och denna typ av böcker passar både kvinnor och män i alla åldrar. (Även om de inte vet det ännu)

Belgravia är utgiven på Printz Publishing 2016. Översatt av Pia Printz.