Elise och allting därefter

Vi rör oss fram och tillbaka i flera tidsplan i släktberättelsen. Elise på 40-talet som flyr kriget i Tyskland, lämnar allt tillsammans med sin familj. Hennes dotter Marthe som på 60-talet rymmer med en man för att bli nybyggare i Jämtland. När det går i kras, utvisas mannen, men Marthe bestämmer sig för att stanna i Sverige. Barnbarnet Annie på 80-talet och som i nutid vill hitta de viktiga platserna i familjens historia. Få svar på frågor. Förstå de komplicerade relationerna och sorgen som alltid funnits där.

Övergångarna mellan tidsplanen är smidiga och eleganta. Aldrig tappar man bort sig. När jag nått någonstans efter mitten av boken tänker jag ordet bladvändare. Man brukar väl säga så om spännande böcker som bara måste läsas en sida till och en till. Så är det när jag läser nu. Bladvändare men också precis tvärtom, jag vill ju inte att boken ska ta slut.

Att läsa den här romanen är som att lägga ett pussel. Först bitarna längs ner, lite på blommorna i mitten, några bitar på himmeln en stund och sedan tillbaka till pusselbitarna längs ner. Bit för bit , och när boken är klar är vare sig berättelsen eller pusslet det. Det saknas bitar som inte längre finns, som inte kan sägas, som man inget vet något om. Och det är det som gör romanen så intagande, sorglig och läsvärd.

Elise och allting därefter. Veronika Malmgren. Utgiven 2022 på Forum förlag.

Gracie av Veronika Malmgren

Äntligen, sa jag när det visade sig att Veronika Malmgren skulle komma med en ny roman. När jag läste Gracie, hennes debut , blev jag helt blown away och gladdes över en ny favoritförfattare. Och jag väntade på mer. Men nu så! Medan jag läser Elise och allting därefter bjussar jag på min bloggy av Gracie från 2011.

”Det luktar cigarettrök, lite parfym och kanske avgaser ibland. Lite diskret svett doftar till, en droppe coca-cola rinner över handen. Jag är i Manning, en småstad i USA. Det är kväll och jag lutar mig mot den sandfärgade bilen och väntar. I framsätet sitter Penelope och Klara som vanligt.  Jag vill inte åka tillbaka, säger Klara flyktigt, tillbaka till den jag var.

Men Klaras gymnasietid i Sverige är avlägsen och utanför boken. Det centrala i den här berättelsen är vänskap. Visst finns det killar och längtan efter dem, men Lee och Wolf Eye och de andra blir ändå bara en kuliss till Penny och Klara. Med Penelope är Klara en annan, en som är något att räkna med, till och med cool. Också Penelope blev en annan den där dagen när Klara kom till Manning för att gå sitt andra gymnasieår. Nu är det bara dagar kvar till Klara ska åka tillbaka.

Skit, Klara. Så kommer den bli. Som alla andra jävla skitsomrar.

Gracie är en sådan fin historia. Lite laid-back och avslappad. Vacker.  När nu Klara ska återvända till Sverige blir kontrasten mellan Klara och Penny också intressant. När Klara på uppmaning räknar upp alla länder hon besökt säger Penny Jag har bara varit i Kanada. Hon är missmodig över att som så många andra vara fast i småstaden. Och hon säger:

Nästa år efter att skolan har slutat så drar jag. Så fort det ringer ut. Jag ska bränna ut från parkeringen och aldrig mera komma tillbaka.

Gör det, tänker jag när jag ser bilen dra iväg med en rivstart. Gör det.”

Gracie. Veronika Malmgren. Utgiven av Brombergs 2011.

Frukostträff med 3 noveller

Flera förlag specialiserar sig på att ge ut enstaka noveller och inte samlingar. En ensam novell är stark, säger de. Är det så undrade vi och börjar årets bokfrukostar med tre fristående noveller, tillfälligt sammansatta till en samling. På vägen till Vetekatten  funderar jag över hur resonemangen ska gå. Kommer vi att gradera: bra bättre bäst,  dålig sämre sämst? Eller bara se det som tre noveller tillfälligt sammansatta till ett morgonprat och inte relatera dem till varandra?

Arielles första kärlek av Monika Fagerholm handlar om den flyktiga flickan Arielle. Som ung träffar hon en pojke, han som står på stenen och tittar men vart tar han vägen? Berättelsen gör, trots sitt korta format, nedslag i tillfällen under många år. Den har Fagerholms typiska bildrika språk. ”Men vad är det här”, säger någon. Pretentiös och överarbetad. Snårig och obegriplig. Det är svårt att få ett sammanhang. Andra pekar på det intressanta upplägget när Fagerholm väljer ut tre personer och låter dem mötas vid olika tidpunkter i livet. Ett kammarspel som gör en spännande novell. ”Novell”, utbrister då någon. ”Det här är ingen novell, det är en kort text bara, en komprimerad roman.”

Sumpen av Veronica Malmgren gestaltar en ung kvinna mycket bra. Novellen är kort, men lyckas till och med fånga kvinnans hela bakgrund. Hon har något slags ätstörning förstår vi, när hon uppmärksammar, stundtals fixerat, omgivningens utseende och kroppar. Hon och pojkvännen John har gjort slut, men är det okej att hennes bästa vän blir tillsammans med honom? Stämningen, känslorna, allt väl fångat av Malmgren.

Snö av Måns Wadensjö är den tredje novellen vi läser, och den kortaste. Vad är det som händer i den insnöade miljön? Kanske ska vi se novellen som en gestaltning av en känsla. Vi är osäkra och pekar på det flyktiga i texten och det vackra språket.  Var är vändpunkten? undrar någon. Skönt att slippa en vändpunkt, menar någon annan. Men alla låter vi oss välvilligt charmas av att det utspelar sig i Stockholms-miljö.

Vi avslutar frukosten med att diskutera hur inne det egentligen är med enstaka noveller? Förlagen verkar tycka det eftersom flera förlag ger ut noveller på det viset. Vi velar fram och tillbaka. Somliga är tveksamma till novell-formatet överhuvudtaget och vill läsa längre romaner. Andra uppskattar verkligen en välskriven novell och då oavsett om det sker i en samling eller som en solitär.

Vad tycker du?

Som avslutning ska du få en fin länk till Anna Toss som satt samman en lista med noveller du kan läsa on-line.  Nästa bokfrukost sker under  vår bokresa  i februari. I mars träffas vi som vanligt på Vetekatten och då diskuterar vi Jorden de ärvde av Björn af Kleen.

– – – – –

Och hur var det med graderingen då? Jodå, vi graderar. Men på olika skalor och i olika ordning. Som vanligt!