Från och med nu kommer vi på Breakfast Book Club så smått rikta in oss på nästa års bokmässetema-den tyskspråkiga litteraturen. Till vår hjälp har vi förlaget Thorén & Lindskog, som översätter och ger ut tyskspråkig litteratur sedan 2009. Ett boktips i månaden, med start på måndag (15/11) ska ge oss mer kött på benen, och förhoppningsvis minst en ny älsklingsförfattare. För BBC berättar Johan Thorén lite mer om hur förlaget arbetar, vad han tycker att en bra bok ska innehålla och vad vi svenskar egentligen har för inställning till tysk litteratur.
Det är bara fint, tack. För tillfället är det, åtminstone för mig, lite lugnare efter en lång period av hårt arbete och kringflackande.Det är verkligen en paus som är välbehövlig, då nästa år blir intensivt med fler böcker än tidigare och så står ju som sagt tysklitteratur i fokus på bokmässan.
Vad fick er att dra igång ett förlag när den ekonomiska krisen satte sin prägel på var och varannan persons framtidstro och vardag? Hade ni en strategi eller körde ni enbart på lust?
Att vi startade just när vi startade var mest en slump. Men visst, möjligtvis hade vi lite mer tid över vid den tiden på grund av krisen, men vårt beslut att verkligen göra något hade inte med den att göra. Att vi hade en uttalad strategi från början är kanske för mycket sagt, men vi hade åtminstone en tydlig bild och vision av vad vi ville göra, och hittills har vi följt den.
Har ni ett Berlinkontor och ett Malmökontor, eller jobbar ni hemifrån?
Vi jobbar hemifrån, men Jörn i Berlin och jag i Malmö. Vi har arbetatlänge som frilansöversättare, så vi har vant oss vid att arbeta på det sättet och har något så när avskilda kontor hemma. Vi har varit på gång länge att flytta ut, både i Berlin och Malmö, men det är svårt att hinna med.
Ni har funnits i ett par år nu och har gett ut sex titlar än så länge, har bemötandet ifrån läsarna varit som ni tänkt er och hoppats?
I stort sett, ja. Vi hade kanske inte trott att läsare, bloggare ochkritiker skulle vara så entusiastiska som de faktiskt var, å andra sidan hade vi kanske hoppats att vi skulle kunna sälja lite mer än vad vi faktiskt har gjort. Men överlag har det blivit ungefär som vi hade tänkt oss; förlaget bär sig men det blir inte mycket pengar över till handpenningen på förlagsvillan.
Hur kommer ni överens om vad ni ska ge ut?
Vi har en väldigt klar bild av vad vi är ute efter och är samspelta påden punkten, så när väl någon av oss hittar en bok så blir det inga större diskussioner mellan oss. De handlar i så fall mer om när vi ska ge ut boken, än om vi ska göra det.
Hur lång tid tar en sådan process från ert beslut, till tryckt bok i handen?
Det beror faktiskt i hög grad på hur tjock boken är, men 6 månader tardet minst. Översättningen är naturligtvis det som tar mest tid. Sedan kan ibland en bok få ligga lite längre av andra skäl.
Vilken är din favorit av de utgivna?
Det är nog fortfarande Upptäckten av currywursten av Uwe Timm. Den har det mesta som jag kräver av en roman; bra berättad, intressantakaraktärer och miljöer, kärlek, glimtar av samhället bakom, humor.
Hur känner de författare ni arbetat med om att bli översatta och utgivna i Sverige?
Alla är väldigt förtjusta. Uwe Timm och Siegfried Lenz har ju tidigare översatts till svenska och de förstod aldrig riktigt varför man plötsligt slutade översätta dem – och inte vi heller. De ”yngre” som Ralf Rothmann, Selma Mahlknecht, Tanja Langer och Benedict Wells, en författare vi ger ut nästa år, är alla väldigt glada att de kommer på svenska. Trots att den svenska marknaden är liten och i princip ekonomiskt irrelevant för en framgångsrik, tyskspråkig författare så är det prestigefyllt att komma ut här eftersom det är här Nobelpriset delas ut. Och sedan vill författare naturligtvis få så många läsare som möjligt och då skadar knappast en översättning till.
Har det varit svårt att få grepp om de juridiska och byråkratiskaprocesserna, för att inte tala om de marknadsmässiga?
Visst, men vi har försökt att gå försiktigt fram och ta lite i taget.En del misstag hade vi säkerligen kunnat undvika om vi varit längre i branschen, men inget har hittills varit ödesdigert. Och nu börjar vi få rätt bra koll på allt runt omkring bokutgivningen.
Jörn bor i Berlin och Johan, du har själv bott där i flera år. Är det kärleken till staden och landet som grundar för er vilja att sprida historier därifrån?
Någon slags grundförutsättning kan man nog säga att det var, ja. Vi är båda rätt hopplösa Berlin- och till viss del Tysklandsromantiker. En mer direkt orsak var att vi båda var förvånade över vad de svenska förlagen valde att översätta från tyska. Vi har alltid läst väldigt mycket tysk litteratur på svenska och senare på tyska, när vi lärde oss det, och vi har ofta pratat om att man valt fel och framför allt gjort för lite på de svenska förlagen. Tanken är att försöka rätta till det så smått.
Är berättelserna annorlunda jämfört med de nordiska? Eller är det rentav språket som gör den tyskspråkiga litteraturen speciell för er?
Det viktigaste för mig är berättelserna, inte språket. Det finns naturligtvis hur många undantag som helst, men jag tycker ofta att berättelserna är annorlunda. Man skriver från ett annat perspektiv,mer rotat i historien. Man måste oftare och i högre utsträckning förhålla sig till något traumatiskt i bakgrunden, som krig, diktatur eller flykt, och det ställer visserligen till det för människorna men ger också en mer intressant litteratur. På något sätt hamnar man lite närmare de stora frågorna.
Finns det skillnader som du ser det på den tyska litteraturen och litteratur ifrån övriga stater, vars frihet ökade i och med Sovjetunionens fall?
Jag kan allt för lite om nyare litteratur från det gamla östblocketför att kunna göra en sådan jämförelse, tyvärr.
Vad har egentligen svenskarna för bild av skönlitteratur ifrån de tysktalande delarna av Europa, har ni märkt av några fördomar eller förhoppningar?
Det vanligaste är nog att tyska författare är komplicerade och tunga,och skriver alldeles för långa meningar om andra världskriget. Och att de är allvarliga och humorlösa. Visst finns det en sådan tradition,precis som i andra delar av världen, men det finns mycket annat också och vårt mål är att lyfta fram de här andra böckerna och författarna utan att för den skull rygga tillbaka inför komplicerade frågor och teman.
Kulturintresserade svenskar vallfärdar sedan murens fall till Berlin för att hitta och använda sin inspiration och skaparkraft. Märks Berlins kulturella särställning även hos de tyska (och Schweiziskaoch Österrikiska) konstnärerna och författarna?
Visst är det många av de tyskspråkiga författarna som har hamnat där,absolut, men det har kanske inte slagit igenom så tydligt i litteraturen ännu. Den ultimata romanen om det nutida Berlin får vi nog vänta lite till på, men några bra försök har gjorts. Sedan är det ju faktiskt inte ens säkert att den skrivs av en tyskspråkig författare, även om vi hoppas det av rent egoistiska skäl. Förra gången Berlin var i ropet var det ju trots allt en amerikan,Christopher Isherwood, som skrev den.
Här kommer en svåring (eller lätt). Genom tiderna, vilket tycker du är det bästa litterära verket som givits ut med tyska som originalspråk?
Just idag säger jag Berlin-Alexanderplatz av Alfred Döblin eftersom det var lite för länge sedan jag var i Berlin.
Bok- och biblioteksmässan i Göteborg har 2011 temat tyskspråkig litteratur, har ni redan nu planer för hur ni ska dra storpublik och uppmärksamhet till er?
Självklart har vi börjat planeringen så smått. Som litet förlag klarar vi inte av allt själva, men vi får hjälp från Tyskland, Schweiz och Österrike också, så det ska nog gå vägen. Ingenting är klart ännu, så jag kan inte göra några stora avslöjanden här, men vi ska försöka ta hit en handfull av våra författare. Och då även någon av dem som vi ger ut för första gången i samband med bokmässan nästa år.
Kan du bjussa oss på vilken tyskspråkig författare du tror blir nästa stora, så vi kan skryta om att vi hörde det först (och varifrån såklart!)?
Om jag bortser från våra egna författare, så måste jag nog säga Clemens Meyer. Han är strax över trettio, har skrivit tre böcker hittills och har fått rollen som den tyska litteraturens bråkstake.Hans debut, Als wir träumten (När vi drömde), utspelar sig i Leipzigprecis efter murens fall med tillbakablickar på DDR. Det är enfantastiskt spännande historia och Meyer kan verkligen konsten att berätta den. Tyvärr är den inte översatt, men hans tredje bok kommer nästa år på Bokförlaget Daidalos, om jag har förstått det rätt.