Stilla dagar i Visby

Jag somnar på bussen ner till Nynäshamn. Med ögonen bara halvslutna till omgivningens förskräckelse. Jag ser död ut helt enkelt. Det enda som visar att jag lever är bröstkorgens diskreta rörelser upp och ner. Med en vilopuls på 50 är andetagens frekvens därefter.

Efter en lugn överfart till Visby kommer stormen och jag står ofta vid stranden och försöker hålla mig upprätt. I övrigt gör jag i princip tre saker:

1. Promenerar samtliga gator i Visby innerstad. Ja, samtliga. Somliga flera gånger. Det är ett projekt som slutförs och som jag ska berätta om vid ett annat tillfälle för sådana som älskar promenadsagor.

2. Äter god mat. Från hotellfrukosten på Hotel1 via kaffe-och-kaka-excesser hos Hedbergs bok- och musikcafé till trerättersmiddagar på typ Bolaget.

3. Läser. Jag ska ge varje bok den recce var och en förtjänar men en snabbglimt vill jag ge:

Jag slutläser Outsider av Torbjörn Flygt. Den allra sista sidan läser jag för sakens skull inne på högskolan så att jag kan undra över dagens studentliv.

Jag slukläser Pojken som slutade gråta av Ninni Schulman på dagtid när det är ljust och jag ser min omgivning tydligt.

Jag stressläser Elevjuvelen av Kristina Wärring och imponeras av språk och ambition, men tröttnar en smula av satsradningens ihärdiga kommatering och de objektiva betraktelserna.

Jag håller i Älskarinnorna av Elfride Jelinek men hinner inte börja.

Gör min resa! Visby i januari är enastående. Man äger den vackra lilla stan.

 

 

2 svar på ”Stilla dagar i Visby”

  1. Det låter fullkomligt underbart. Har bara varit i Visby på sommaren och då är det inte så rogivande, det var visserligen 20 år sedan jag var där men jag tror inte det ändrat sig. Får nog ta en resa dit vår eller höst, snart.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *