Tåg till Trieste

Jag tar fram Google maps. Tror att jag ska få dra med fingret från Bukarest  till Trieste. Snart förstår jag att det inte är poängen med romanen, trots titeln. Det här är ingen tågbok.

I Ceaușescus Bukarest bor sjuttonåriga Mona med sin familj. Det är tomt på hyllorna i affärerna, yttrandefriheten är borta och angivarna är överallt och ingenstans. Men samhället ligger som en fond till det som är viktigast för Mona – kärleken till Mihai.

Musiken har satt igång, vi har på oss våra bästa kläder, det är en långsam dans. Jag känner hans bestämda hand mot ryggen. Varje muskel är spänd och stark, Jag är lycklig,

Snart dras snaran åt allt hårdare. Pappan är bevakad och besöken i hemmet från Securitate kommer allt oftare. Det går inte att lita på någon. Ens på Mihai? Till sist bestämmer hennes föräldrar att Mona måste lämna landet och under stor hemlighetsmakeri startar hon tågresan med det symboliska namnet.

Nu, på detta tåg som för mig bort från allt jag känner till, känns det exakt likadant som när jag föreställde mig det den gången, fast ännu värre eftersom det händer till ljudet av någon annans skrik, mitt i natten, på tåget till Trieste som inte ens går till Trieste, och för att det inte finns några ord för det inom mig.

Romanen faller i två delar: den första Bukarestdelen. Det är den unga Mona som hörs. Språket är som ett stort broderi som ständigt vecklar ut sig i nya bilder och beskrivningar. Inte riktigt min grej. Men det vägs så starkt upp av hennes kärlek till landet och jag kommer på mig att storlängta efter Bukarest och Karpaterna och maten och dofterna.

Den andra delen utmynnar i den vuxna Monas liv i USA och är mera av en flyktingberättelse. Den känns bitvis skissartad i kombination med detaljerade uppräkningar av vad som händer. Ganska trist. Det blir en transportsträcka till crescendot när Mona lämnar sitt vuxna liv i USA och återvänder. Till Rumänien som är ett nytt land nu. Till att ta reda på vad som var sanning och lögn om Mihai.

Tåg till Trieste. Domnica Radulescu. Utgiven 2008. På svenska 2012 av 2244.

___

Bokhora-Johanna vill också packa sin väska. Mind the Book-Camilla läste den på en tågresa. Ingrid länkar dessutom till vacker musik.

Ett svar på ”Tåg till Trieste”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *