”Och himlarna ska falla

himlarna ska falla

himlarna ska falla

när du rör vid mig”

Som en refräng i en rocklåt lyder titeln på Emma Karinsdotters debutroman. En roman om brinnande, passionerad ung kärlek som hotar att förgöra.

Jonna, bokens berättarjag, jobbar i rockbranschen som turnéledare. Vid en spelning i Oslo träffar hon den amerikanska trummisen Nikki och de inleder en passionerad kärleksaffär. Men Nikki sviker och Jonnas sår blir djupt. När berättelsen inleds har ett par år förflutit och Jonna är sambo med den varma, trygga Elin.

Jonnas sorg efter affären med Nikki har dock aldrig ebbat ut och när Nikkis namn börja nämnas i samband med ett nytt skivsläpp, flyter Jonnas besatthet upp till ytan igen. Jonna har aldrig anförtrott Elin sin tidigare kärlekssorg och hon lamslås av de våldsamt starka känslor hon varken kan förmedla eller undertrycka.

Och himlarna ska falla… är skriven på lyrisk prosa eller kanske som en enda lång rocklåtstext, framförd av Patti Smith, Emmylou Harris eller Nina Persson med skör självutlämnande smärta. Det är en text om ung kärlek, men det är också allas vår historia om den du aldrig fick, den som svek och sårade dig så.

Jag tror att Och himlarna ska falla skulle fungera bra som bokcirkelbok. Det finns mycket outsagt mellan raderna och jag tror det finns lika många tolkningar av texten som det finns läsare. Jag skulle vilja höra vad andra tror om Jonnas sammanbrott och höra om det inte är någon mer jag som rent ut sagt blir förbannade på henne. Själv skulle jag vilja ta ett stadigt tag om henne, se henne i ögonen och säga:” Hon är för helvete inte värd det! Ta vara på din Elin för guds skull!”  Fast bokens inledande citat av Edit Södergran säger egentligen vad jag ser och förtvivlar över, hos Jonna:

”Egensinnigt och kallt blev mitt hjärta sen jag började längta efter dina smekningar”

Och himlarna ska falla är utgiven på Sadura förlag 2013.

 

Gästbloggare: Margaretha Weimar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *