Blandband

Blandband pressbildSom bekant gillar jag blandband. Och jag erkänner att det var namnet på romanen av Steven Camden som fick mig på spåret att vilja läsa. Det visar sig vara en sinnrik historia med tidsband som spänner över årtionden.

2013 – sitter  tonårsflickan Amelia i rummet hemma hos mormor. Hennes föräldrar har omkommit i en trafikolycka. Nu försöker hon inordna sig i sitt nya liv med vänner och skola. Bland mammans efterlämnade saker hittar hon så småningom en mängd kassettband med musik. Men plötsligt hörs en röst

Vem är du?

Pratar den med henne?

1993 – sitter tonårspojken Ryan i ett rum och sörjer sin döda mamma. Utanför finns hans pappa och pappans nya fru. Och inte minst den förfärliga nya styvbrorsan Nathan. Men så blir han kär, och om kärleken och sorgen berättar han för sin mamma och spelar in allt på gamla kassettband.

Romanen har varannankapitels-struktur där Ryan och Amelia berättar. Det är inte svårt att förstå var i tiden man befinner sig. Popkulturella referenser strösslas på. Jag gillar Ryans delar bäst. De känns mer välskrivna.

Näe, jag sticker inte under stol med att jag fick slita lite med den här romanen. Det kändes bitvis seg och utdragen. Troligen hade jag fått en bättre läsning om jag hade läst den mer effektivt i stället för att sega. För jag tycker om hur de olika historierna binds samman på ett oväntat sätt och jag tycker om flera personer och deras relationer. Har ni läst den?

Blandband. Steven Camden. Utgiven 2014. På Atrium förlag samma år.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *