Den allra vackraste sommardikten är ”Kyssande Vind” av Hjalmar Gullberg från diktsamlingen Kärlek i tjugonde seklet utgiven 1933. Gullbergs kärleksdikter är ofta bitterljuva och handlar om kärestan han aldrig får eller har förlorat.
När försommaren blommar och gullregnen och syrenerna är som vackrast hör jag alltid Hjalmar Gullbergs strofer i mitt huvud.
Kyssande vind
Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans,
blott lånad en kväll i syrenernas tid
och i gullregnens månad.
Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster sig en vind
sig om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad.
Från din mun har han kysst
det sista motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en vind och går:
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar.
Svidande vacker.
Ljuvligt förförande.
Underbart att läsa den dikten, följt mig genom årtionden.
Djupt i mitt hjärta.
Så vacker, så nära och så flyktigt! Den kärleken går över allt annat
Sant
Så sant!
Mig med
Har dere oversikt over de mest kjente artistene som har fremført dette fantastiske diktet sanglig? For 50 år siden spilte jeg ofte på studenthybelen en versjon med en sangerinne (svensk) som nok var godt voksen, men som fremførte dette på en aldeles nydelig måte. Det hele var tatt opp fra et radioprogram, og dessverre har jeg glemt navnet på henne. Har ikke gjenfunnet akkurat denne innspillingen på for eksempel youtube.