Jag är en ljudboksläsare!

Ljudböckernas popularitet diskuteras livligt just nu och tyvärr ibland i aningen nedlåtande ordalag. Detta gör mig stensur. Varför måste man gradera läsning? Och varför är det tabu att en redaktör ger råd om hur man skriver direkt för ljudbok, jag menar det har väl i alla tider getts råd om hur man skriver bra böcker, bra artiklar, bra bruksanvisningar mm.? Hur man föredrar att läsa är ju personligt, men jag vet att många precis som jag omöjligt kan svara på vad de gillar bäst, att läsa med öronen eller ögonen.  Det har också framförts i debatten att den tryckta boken kommer att få stryka på foten för ljudböckerna och att smala böcker därför inte kommer att tryckas i samma omfattning eftersom de inte passar som ljudböcker. Men snälla rara, Alla böcker passar som ljudböcker om man är en van läsare och tillika ljudboksläsare! Däremot kostar det ju en slant extra att producera en ljudbok och kanske kostnaden kan avgöra. Jag vet inte. Jag är dock övertygad om att många fler läser mycket mer eftersom det finns ett fantastiskt utbud hos de stora  ljudboksaktörerna.

Jag började läsa ljudböcker på allvar under 90-talet. Jag hade små barn, jag körde mycket bil och jag ville läsa mycket mer än jag hann. Jag började lyssna på allvar framförallt i bilen. Jag lånade de flesta av böckerna på biblioteket, (ljudböcker var dyra),som från början bestod av kassetter och några år senare cd-skivor. Jag är ganska övertygad om att min läsning breddades, det var mest bestsellers som lästes in, ofta spänningsromaner. Jag hade sällan läst något i denna genre tidigare, nu fick jag läsa massor. På 2000-talet kom mp3-spelaren, liten och nätt att ha i fickan när man pendlade, promenerade eller lagade mat. Så kom förstås Storytel, i första början med ett väldigt blygsamt utbud, minns att jag avfärdade tjänsten först eftersom jag hade läst nästan alla deras titlar. Jag tyckte inte det var värt priset och att ljudet blev burkigt i de telefoner man hade då. ( Ja, Storytel kom före smartphonen). Men Storytel utvecklades snabbt, både tekniken och litteraturen, även jag blev snart kund. Jag har varit Storytel trogen trots att det har kommit många nya bra strömningstjänster, jag har provat flera och varit klart nöjd. Dock, ingen slår Storytels fantastiska bibliotek inte minst när det gäller engelska ljudböcker och e-böcker. Det är så himla roligt också att Storytel sprider sig över världen. Jag blev förtjust när jag på Aktuellt fick se hur Storytel etablerade sig i Indien och en ung skådespelerska läste in en roman på ett av de indiska mindre språken.

Jag har skrivit en del om  ljudböcker under åren. När jag nu läser igenom ser jag att väldigt mycket hänt på kort tid. För tre år sedan skrev jag att det borde finnas fler feelgoodljudböcker. Jag kan bara konstatera att jag blivit hörsammad, väldigt många fler böcker i alla möjliga genrer läses in idag och ges ut samtidigt med den tryckta boken. Om du ännu inte är en övertygad läslyssnare bjuder jag på några , i alla fall i mitt tycke, matnyttiga tips:

För den som frågar om bra uppläsare:
Det verkar som om många väljer bok efter uppläsare, istället för av välja en bok på samma sätt som när man ska läsa själv.
Här tycker jag nya ljudboksläsare ska tänka om, strunta i vem som läser och lyssna istället  på en bok du verkligen vill läsa. Viktigast är boken, lyssna och tänk bort uppläsaren, lev dig in i texten och njut av läsningen. Är det en bra bok kommer uppläsaren att bli underordnad texten. Se till att välja en bok som är relativt kort, som längst omkring en 10-12 timmar.

För den som funderar över hörlurar och ljud:
Se till att ha hörlurar av god kvalitet och som passar dina öron. Om du hör dåligt beror det ofta på att lurarna inte är bra. Det går ju även utmärkt att lyssna via t.ex. telefonens högtalare. När jag lyssnar hemma, (under städning och matlagning mm.), har jag ofta har mitt köksförkläde på mig, den har en sådan praktisk ficka för telefonen. Annars rekommenderar jag lyssning via bluetooth, då slipper man sladden och behöver inte kånka runt på telefonen. Det finns ett par svenska hörlurar som jag älskar, både för passform och ljud, Sudio Vasa Blå, kostar en slant men de är superbra.

För den som undrar över hastigheter och e-böcker:
Jag använder mig sedan flera år av ljudbokstjänsten Storytel, det finns flera andra aktörer på marknaden, jag är dock supernöjd med Storytel och därför har behållit mitt abonnemang där. Finns ett mycket stort utbud av ljudböcker både på svenska och engelska. Sedan något år tillbaka finns även E-böcker och med vissa titlar kan man varva lyssning och läsning av samma bok. När man kör bil kan man lyssna och hemma i sängen kan man läsa. Är enkelt att skifta mellan surfplatta och telefon. (Rena läsplattor typ Kobo och Letto fungerar dock inte här). En annan fördel är att man på Storytel kan välja hastighet på uppläsningen, vilket är mycket fiffigare än det kanske låter.

Om inläsare:
Att läsa med öronen innebär att man låter en annan individs röst bli ens läsröst, ens inutiröst som tolkar bokens ton.Jag vill helst att uppläsaren just läser, jag föredrar det framför dramatisering. Dock om man gillar dramatisering så är inte sällan engelskspråkiga inläsningar just sådana. (Förutom att de skådespelartolkar dialogerna gör också de kvinnliga inläsarna sina röster mörka och de manliga sina röster ljusa när de ger röst åt det motsatta könet.) Jag har också kommit på att jag föredrar de yngre inläsarna, tycker de läser rappare och mer rakt av. Jag antar också att deras röster passar bättre som min inutiröst. Jag ska i sammanhanget nämna att jag bedömer en 45-årig skådis som en ung inläsare, kanske för att en hel del inläsare har passerat 60. Jag ska dock ge dig ett sista råd,  det är vansinnigt viktigt att inte läsa två böcker på raken med samma uppläsare. Tonen i texten avseende bok två tenderar att bli exakt samma som i bok nr ett och bokens ton i en ljudbok är mycket, mycket viktig!(Detta gäller förstås inte serier)

När författaren själv läser:
En författarinläsning är sällan fel. Även om författaren egentligen inte är någon speciellt bra inläsare så fångar och förmedlar alltid författaren bokens ton. T.ex. när Lena Andersson själv läser Egenmäktigt förfarande, läser hon kyligt och aningen tonlöst och ger på så sätt en fantastisk känsla för huvudpersonen Ester Nilsson. Ingen kan heller som Håkan Nesser själv ge liv åt hans texter och vad vore Emma Hambergs serie Rosengädda om hon inte läste själv. Martina Montelius inläsning av Oscar Levertins vänner gör romanen ännu mer mörk, mustig och humoristiskt svartsynt.

2 svar på “Jag är en ljudboksläsare!”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *