Författare: Ann-Sofie Lindholm

Publicerat

Hjärtat av Malin Kivelä

Den allra första boken jag läste av Malin Kivelä var Allt eller inget. Den handlar om Aija, det är jul och ”om man börjar från början, den här historien, så är det vid den här tidpunkten mycket folk på den numera snöfria Alexandersgatan, kring Tre smeder trängs de och under den roterande klockan träffas de, vid jämna klockslag, alla på en gång. I min väska med hjul har jag skinkan”

Aija betraktar tillvaron som vore det ett dockskåp. Människorna på gården, Sofia och hennes bebis, blir leksaksfigurer som inte kan inkludera kvinnor som Aija i sina liv. Men hon träffar den ryske musikanten Pjotr och något verkligt händer men vad? Och strösslat i snö och längtan finns Elvis Presley.

Nu har jag just lyssnat till de sista orden i Kiveläs roman Hjärtat, föredömligt inläst av henne själv. Ett litet barn som föds med ett allvarligt hjärtfel. Oron för barnet ligger som ett dovt muller genom hela boken. Den känns. Men berättelsen riktar sig mot hur vardagen blev. Mamman som ändå vaknar varje morgon på sjukhuset, hur dåligt hon än sov på madrassen på golvet. Man behöver ändå gå på toa, känner ändå hunger, klär ändå på sig. Trots barnets tillstånd. Alla andra lever på, går till jobbet. Fram till slutet är utgången oviss för oss.

Kiveläs språk är fantastiskt. Korta meningar. Lågmält. Poetiskt. Men skarpt och precist. Ren njutning trots det mardrömslika med det sjuka lilla barnet. Jag vet att hon skriver en hel del barnböcker, men jag vill ha mer roman. Nu!

Publicerat

Breakfast Book Club – vad är det?

I år fyller frukostbokklubben fjorton år! Frukost 07.30 på Vetekatten i Stockholm, en gång in månaden. Hittills har vi haft drygt hundrafemtio frukostar och lika många böcker har dissekerats och diskuterats. Gillats och inte gillats. Vem som helst får komma. Ibland har vi varit fem personer, ibland tjugofem. Men vanligast verkar vara tolv morgonpigga.

Världsbokdagen 2010 hölls den första bokfrukosten på Vetekatten. Samtalet handlade om Susanna Alakoskis bok Håpas du trifs bra i fengelset. Petra Jankov som drog i gång det hela sa: ”Idén är enkel. Tidsbrist och familjeliv gjorde att jag inte känner att jag hinner eller har möjlighet att bokcirkla på kvällar och helger men en frukost är enkelt att klämma in innan jobbet. ” Vi var många som tyckte samma sak. Petra klev åt sidan efter ett tag och jag tog över som spindel i nätet. Först tillsammans med Marie och numera i armkrok med Maggan, både på frukostar och skrivandet.

Maggan och jag väljer vilken bok som ska avhandlas. Det är luststyrt men vi försöker, åtminstone oftast, tänka på bredd när det gäller författarens bakgrund eller utgivande förlag. Numera brukar vi sätta ett tema för säsongens läsning. Det är kul och utmanande att ha sådana utgångspunkter. Genom åren har vi haft teman som Herrhöst, gult omslag eller Allt utom Europa. Hellre yvigt och stort, än begränsande är mottot. I vår tänker vi små förlag.

När det utbröt corona-pandemi flyttade vi till zoom. Här gick det bra att prata bok i morgonrock om man ville (jag gjorde aldrig det, så synd) och på så vis höll vi klubben vid liv tills vi kunde ses live igen.

Ibland bjuds vi in eller rent av bjuder in oss till förlagen för att träffa författare och förläggare. Lite mer artig är kanske tonen när författaren är med, men så kul att diskutera bok och skrivande. Bilden här är från Crime Time Gotland när vi bjöd in oss till Elisabeth Hand.

Så så är det med frukostbokklubben, nu vet du det. Fjorton år alltså. Vad som än händer, fortsätt bara.

Publicerat

Nu är det jul igen (år 2023)

Ann-Sofie: Hörredu Maggan, nu är det jul igen. Har du planerat någon julläsning?

Maggan: Jajamensan, det bästa med alla ledigheter är att planera läsningen. Jag har två påbörjade böcker som jag ska läsa ut allra först, Vänskapens udde av Anne Elliot Dark och Flora Leas hemliga bok av Patti Callahan Henry. Ska fortsätta med Vemod undercover, Jan Gradvalls bok om ABBA, Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist och utflykt till Hanging Rock av Joan Lindsay. Så har jag bokklubbsböcker att läsa The Night Always Comes av Villy Vlautin, (som faktiskt jag valt), och så vår egen januaribok Det sista han sa av Laura Dave.

Ann-Sofie: Vilken härlig samling böcker! Hela december har jag kämpat med att läsa och lyssna klart de böcker jag startat under året, men av någon anledning inte avslutat. Det kan ha varit att det kommit någon bokklubbsläsning eller liknande emellan. Eller så har jag bara lagt den åt sidan och glömt, håhåjaja. Så nu ska jag försöka läsa klart de böckerna.

Maggan: Bokklubbsläsning är underbart eftersom man får läsa en massa böcker som man aldrig valt själv och inte sällan blir det fina oväntade läsupplevelser alldeles gratis. Men som du säger, man får ibland lägga annan läsning åt sidan.

Ann-Sofie: Det blir förstås lite nytt till julledigheterna Jag har beställt julböcker till mig själv! Till exempel en tidig Maggie O’Farrell, The Distance between us från 2013, efter tips från dig! Det brukar uppfattas som vanskligt att köpa böcker till mig. Och det stämmer när det kommer till skönlitterärt. Men om man till exempel köper Lars Lerins bok om Lofoten blir jag glad (hint hint)! Får du böcker i julklapp?

Maggan: Nej, jag får inga böcker i julklapp, det anses vara en helt omöjlig uppgift. Fast ibland har jag önskat mig en bok och då får jag den förstås. Önskade mig Hamnet av Maggie O´Farrell i födelsedagspresent för ett par års sedan och det var och är en underbar roman.

Ann-Sofie. Jag tycker vi haft en bra blandning frukostböcker i år. Vilken frukostbok tyckte du bäst om från året som gått?

Maggan: Svårt att säga, gillade verkligen Vi av Edgar Corvera som vi också träffade. En bok som var intressant att läsa var Andrés Stoopenhals Dunning-Kruger-effekten, satte namn på ett vanligt förekommande mänsklig egenskap. Så gillade jag vår julbok En snöängel till jul av Johansson, Mohlin och Gunnarsson.

Ann-Sofie: .Jag tror jag också väljer Vi av Edgar Corvera bäst. Hans bok läste vi på temat Roman-mannen. Vårens tema blir Inte så stora förlag! Det blir kul!

Nu tar vi jullov här på bloggen men vi ses på Instagram.

God jul!

Publicerat

Från A till Ö: R som i Resa med Cortez

I mina rensningar i bokhyllorna har jag tagit mig från Ö till A. En och annan har gått till kompisar, men mest handlar det om kassar med böcker som gått till second hand eller återvinning. Här i Lästa böckers förråd, de böcker jag läst och glömt, har jag kommit till S. Men det verkar som jag missat R. Som kommer nu.

Boken är egentligen inte alls glömd. Den står vid mitt sängbord och jag bläddrar då och då i den. Resa med Cortez, av Peter Lindforss. Det var min första egna poesibok. Jag skriver:

”Den kostade 28 kronor ser jag på prislappen. Det var säkert första gången jag var på lyrikavdelningen. Vad skulle jag då välja? Något nytt kändes viktigt, något M inte kände till. När jag genom åren berättat om den här händelsen har jag alltid hävdat att jag så starkt mindes hur berättarjaget stod i sitt trapphus klockan fyra på morgonen, endast iförd kalsonger, och skrek ”Cortez” i sopnedkastet.

Cortez! Jag skrek ditt namn i sopnedkastet.

Ja jag vet. Strofen låter närmast komisk i sin ensamhet. Ändå. Jag minns den starkt i sitt sammanhang. Peter Lindforss dikter gjorde stort intryck på mig då 1979. Han blev vägen in i mitt lyrikläsande. 2007 kom boken fram vid flyttningen till nya lägenheten. Jag letade efter min fras. Men den finns inte! Strofen lyder istället

Cortez! Jag skrek ditt namn vid Stureplan

Det är en avsevärd skillnad faktiskt. Inga sopnedkast. Inga kalsonger. Inget fyra på morgonen. Vad har hänt? Diskrepansen mellan minne och verklighet är påtaglig. Från var har jag tillfogat Lindforss Cortez-skrik dessa attribut?

Ångesten eller längtan i hans skrik känns bättre i min version, tänker jag och stryker över ”vid Stureplan. ” Ändå. Resa med Cortez är vid min omläsning fortfarande en diktsamling som håller därför att den så starkt berättar om den resande människan för mig.”

PS. När jag ursprungligen skrev den här texten på saligen insomnade OOOFbok skrev författaren till mig och tyckte min version är bättre.