Författare: Margaretha Weimar

Publicerat

Stanna hos mig av Ayóbámi Adébáyó, årets bok?

En välskriven, smart, vacker och berörande roman som tar sin början i Nigeria på 80-talet. Yejide och Akide träffas och förälskar sig när de båda studerar vid universitetet. De är moderna unga människor i ett Nigeria som fortfarande präglas av äldre seder och bruk, vilket blir extra tydligt då deras äktenskap blir barnlöst. Trots att Akide lovat Yejide att aldrig någonsin ta en andra hustru övertalas han av sin mor att göra just detta. Yejide är förkrossad både över makens svek och sin innerliga längtan efter barn.

Jag blev djupt gripen av Stanna hos mig. Yejides hudlöshet i sorgen och hennes oförmåga att förstå vad Akide döljer för henne, (och läsaren), är hjärtskärande. Romanen har många nyanser och är helt oförutsägbar inte minst genom sitt överraskande slut. Jag berättar alltså inte mer än så, vill inte förstöra läsningen för er. Stanna hos mig nominerades till det brittiska prestigefyllda bokpriset Baileys Woman´s Prize for Fiction och är nu nominerad till svenska Årets bok 2018. En av mina personliga favoriter till priset.

Utgiven av Piratförlaget 2017. Översättare: Erik MacQueen. Rösta på Årets bok här.

Publicerat

Bokfrukost om Ärr av Audur Ava Ólafsdóttir

Alla människor har ärr i själen. Ärr som förvisso är mycket mindre än det ursprungliga såret, men vi bär dem med oss för evigt. Bokkubben gillade verkligen Ärr, vi var förvånansvärt eniga och jag blev glad eftersom jag kunde rekommendera alla att läsa  Rosa Candida och Den sista kvinnan  två romaner som jag fullkomligen älskar. (Klicka på titlarna för att läsa recensionerna).

Vi enades om att huvudkaraktären Jonas var lätt att tycka om och att Ärr är en humoristisk men också väldigt svart roman där mycket outsagt finns mellan raderna. Den snart 50-åriga Jonas begynnande livskris eskalerar då hans ex-fru avslöjar att han inte är biologisk far till parets vuxna dotter. Han beslutar sig för att själv avsluta sitt liv. Av hänsyn till sin dotter reser han utomlands, (han vill inte att hon ska hitta honom hängande i en bjälke), och hamnar mest av en slump i ett nyss krigshärjat land som författaren väljer att inte nämna vid namn. Jonas ger sig själv några dagar till innan han ska skrida till handling.

 

Några röster från morgonens samtal: 

Tyckte om hennes sätt att skriva
Mycket står mellan raderna
Tyckte jättemycket om boken
Gillade från sidan 1, framförallt när han var i den främmande landet
Han var så självupptagen i sin sorg att han inte såg Svarnurs lidande
Gillar luftigheten
Han blev ledsen över att han inte var far till sin dotter, kände sig svike
Hur lite man egentligen hör vad andra människor säger
Uppretad i början kändes för konstruerad
Lite trög inledningsvis
Tog ett tag innan jag förstod svärtan
Gillade att vara med i deras samtal
Att alla kan höra till någonstans förmedlade hopp
Rolig
Främmande landet var vackert att finna mening
Gillar kärlekshistorier som aldrig blir av
Han var lätt att tycka om
För att vara en 50-årig kille i livskris var han väldigt sympatisk
Gillade hans mamma

Utgiven på Weylers 2017,  översatt av Arvid Nordh.

Publicerat

5 tycker om läslyssning

Häromdagen skrev jag en text om det här med att läslyssna. Hur är det med panelens lyssnarvanor? undrar vi. Ge oss tre skäl till att ni läslyssnar/inte läslyssnar till romaner.

Jenny:
– de är trevligt sällskap när jag promenerar till jobbet eller när jag syr
– för en person som mig som väldigt lätt åksjuk är de det perfekta ressällskapet
– dialekter, uttal och framställning av karaktärerna som en bra uppläsare gör kan tillföra mycket till upplevelsen av boken

Ros-Marie: Mitt svar blir tvåfaldigt. Nej. Jag lyssnar inte på romaner från Storytel eller andra ljudboksleverantörer. Har läsning mellan pärmar så det räcker därhemma. Jo, jag lyssnar med stor glädje på radioföljetongen i P1, och det har jag gjort sen många år. Just nu pågår en uppläsning av tyska Angelika Klüssendorf, som i boken ”April” skildrar en ung kvinna i DDR, alltså från tiden före murens fall. Den här boken hade jag nog aldrig hittat, om den inte kommit i radion. Ett annat guldkorn, som kom till mig i fjol via radioföljetongen är ”Butcher’s Crossing” av John Williams. Jag hade gillat Williams ”Stoner” tidigare, men var väldigt skeptisk mot den här titeln. En bok om att jaga bufflar i vilda västern? Aldrig skulle jag lägga tid på att läsa den! Men lyssna gick bra. En lysande bok som jag är glad att jag fann. Uppläsaren bidrog förstås, han heter Magnus Schmitz.

David: Tankarna flyger iväg, har svårt att koncentrera mig. Kan till exempel inte diska och lyssna på podd.  Sen har jag för nära till jobbet, dvs pendlar ej. Undantag: Pettson och Findus i bilen, perfekt! Vid rätt tillfälle slår jag säkert till på ett provabonnemang, får jag in lyssningrutinen är det säkert perfekt!

Krister: Jag lyssnar inte på romaner. Jag tror det beror på att jag vill kunna styra tempot själv, till exempel backa i texten, stanna upp och fundera eller hoppa över ett par sidor. Dessutom föredrar jag handgripligheten i att hålla i en bok eller läsplatta.

Bodil: Nej, jag lyssnar inte eftersom jag inte kör bil långt och länge, eftersom jag sällan går runt med hörlurar eller använder gåbandet för närvarande.

Publicerat

Gröna fingrar sökes av Anníka Estassy

Agnes har cancer. Hon är till åren kommen och efter att hon blivit änka och sonen flyttat utomlands har hon lagt all omsorg på sin kolonilott. Men denna sommar går det inte, cellgiftsbehandlingarna tar det mesta av henne kraft. Hon hyr ut och snart flyttar Leyla och hennes son Hugo in i den pyttelilla kolonistugan.

Kanske är omslaget vårens finaste och romanen vårens varmaste. Agnes är en mångfacetterad och smart äldre dam som jag bara blev mer och mer betagen i desto längre jag läste. Tyckte också mycket om Leyla och de andra vältecknade karaktärerna. Överhuvudtaget känns denna feelgood samtida, modern utan att vara konstruerad.

Det finns två ingredienser som kännetecknar Annika Estassys romaner. Dels den subtila humorn som genomsyrar texten och dels orden och uttrycken som har några år på nacken och som inte används dagligdags längre. Jag kommer definitivt att sträva efter att säga följande ofta:

vurma, cancerusling, fåntratt, butter, jävlar i min låda, mackapär, fyllbult, vit som en albyl, blek om nästippen, vresig, barsk, ditt skrälle, kaffet smakar som rävgift

Gröna fingrar sökes kan vara det bästa Annika Estassy har skrivit och med det underbara omslaget är det en utmärkt presentbok med ett innehåll som passar de allra flesta. (även män).
Till slut måste jag ändå nämna Göte i koloniföreningen som är bokens ”fåntratt”. Göte kräver att saker ska skötas på hans sätt, gärna genom stadgar och regler som t.ex. att ingens gräsmatta får överstiga en höjd av 5 cm. Vi har alla träffat en Göte och ambivalensen i att ha en Göte i sitt liv skildras fint och humoristiskt.

Utgiven på Norstedts 2018. Omslaget är skapat av Sofia Scheutz Design.