Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman

Romanen är humoristiskt skriven i en varm ton. Jag blir snabbt fäst vid den udda fågeln Eleanor och tänker att hon begränsas av någon bokstavskombination. Men där har jag fel, helt fel. Eleanor är en frukt av någonting helt annat, ett bråddjup i själen tvingar henne att leva ett strikt inrutat liv, men också till att döva sig med vodka varje helg. Boken överraskar många gånger, elegant och genialiskt fogar författaren in ledtrådar till Eleanors förflutna i hastiga bisatser som får läsaren att sätta skratten i halsen.

Eleanors utanförskap är totalt, hennes försummade yttre och hennes sätt att tala, (som en äldre hövlig brittisk tant), gör att hon betraktas som en kuf. Eleanor betraktar sin omgivning med milt överseende men också med en gnutta högmod, något som tycks göra arbetskamraterna illa till mods.

Inte desto mindre är Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt en väldigt rolig bok med ofta dråpliga situationer. Författaren inleder romanen med ett utdrag Den ensamma staden av Olivia Laing, först efter avslutad läsning förstod jag varför hon valt just detta stycke. Det var mycket jag förstod först när jag läst klart, så smart berättad är historien om Eleanor Oliphant. En debutroman som lovar mycket inför framtiden. En av de bästa jag läst i år.

Utgiven på Lind&Co 2017. Översättningen är gjord av Ylva Mörk.

Ett samtal om Den svavelgula himlen av Kjell Westö

September månads frukostbok var Den svavelgula himlen av Kjell Westö. Bokklubbarna var tämligen överens om att Westös romanvärld är en plats man vill vara i länge. 2015 var vi på bokresa till Helsingfors för att på riktigt gå i spåren av romanen Där vi en gång gått.

Ann-Sofie: Ja, frågar du mig så skulle jag gladeligen åka till Helsingfors och promenera i spåren av den här romanen också. Det var med en suck jag slog igen boken (eller stängde eboksläsaren då). Det var så bra att vara berättarjagets historia från barndomen ända fram till nutid. Jag tycker framförallt om skildringarna av vänskap som finns. Hur en vänskap kan komma och gå, under några år har man ingen kontakt alls men så ses man av en händelse och vänskapen fördjupas. Som exempel här i boken tänker jag på den mellan berättarjaget och Krite.

Maggan: Vänskapen mellan Krite och berättaren är jättefint skildrad, uppskattar när deras minnen av en speciell händelse är olika, (du och andra som läst vet vad jag menar), det ger svärta och en djupare dimension av berättaren. Jag älskar att befinna mig i Westö-land tillsammans med hans karaktärer, även om det inte alltid är helt angenämt utan ganska smärtsamt. Jag känner igen mycket från min ungdom i boken, berättarjaget, Kjell och jag är ungefär lika gamla.

Ann-Sofie. Jag tycker också så mycket om att vara i Westö-land. När vi diskuterade den i frukostbokklubben var just det något vi var väldigt överens om. Någon tyckte att den var för lång och ibland ”katalog-detaljerad”, men det kan jag inte alls hålla med om. Jag tycker om att han stannar upp och betraktar situationen eller platsen eller vad det kan vara och inte bara hastar över. ”Det är väldigt mycket ligga”, sa någon. Och det är det, det är ju för tusan en kärleksroman! Jag avskyr verkligen långsamma sexscener som tvärstannar berättelsen genom att i detalj berätta om vilken hand som drar var. Men här är det inte så. Det är bra!

Maggan: Westö är i Sarah Waters klass när det gäller att skriva sexscener, dvs. världsklass. Jag tyckte boken var en bladvändare, språket flöt lätt men var ändå Westöskt  innehållsrikt och mångskiftande. Han golvar mig än en gång, jag upplever alltid när jag läser Westö är jag deltar i boken, att jag är där. Kanske för han ofta låter en betraktare minnas tillbaka, förstå och berätta eller som i Hägring 38, läsarna vet att världskriget väntar runt knuten. Karaktärerna har ingen aning.

Ann-Sofie: Ja, enastående karaktärsskildringar. Westö säger att han kommer ut med en bok vart fjärde år och nu ska man alltså vänta… Jag tror jag ska läsa om Drakarna över Helsingfors nu. Och som sagt: åka till staden.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2017.

Om bibliotek

I tisdags fick ni höra om vår panels bibblovanor. Här på bloggen älskar vi bibliotek och gör gärna spaningar. Ann-Sofies senast lånade bok är Owe Wikströms Från ett cafébord i Paris. Lånad som e-bok från Värmdö bibliotek. Läs den! Hemma lånar jag e-böcker, men från sommarhus-bibblot är det bara pappersböcker som gäller. Jag har 4 lånekort numera. Maggans senaste lån är Hästkrafter av Lars Mytting, jag har tre lånekort varav ett på Sundbybergs nybyggda och alldeles ljuvliga bibliotek.

Det finns ju så många bra bibliotek. Och många ovanliga, oväntade också. Läs här hur Maggan besökte Bernadotte-biblioteket.

En ovanligt kulen höstkväll var jag på en guidad visning av Bernadotte-biblioteket på Stockholms slott. Ett vackert bibliotek som härbärgerar de hädangångna Bernadottska kungarnas och drottningarnas boksamlingar.

När vi är ute och reser går vi gärna (helst) in på ett lokalt bibblo, inte minst för att få boktips. Så här kan det vara på Richmond Library

Ganska många sitter i den stora lokalen. Någon läser, fler bläddrar bland böckerna och flest sitter vid datorer. I Richmond klassificerar man enligt Dewey. Men det finaste är att varje skönlitterär bok har en sida för instämpling av återlämningsdatum. Senare får jag veta att det inte alls är så, utan här får man en liten datorprintad lapp precis som på Stadsbibblo. Det låtsas jag inte bry mig om. Stämplar är rejälare.

Vill man inte leta i bokhyllorna har personalen hjälpt till och ställt upp en hylla med Quick choise där man snabbt kan rycka åt sig en bok. Men jag fastnar vid bordet med Great Reads. Alla omslag är vackra och inbjudande. Här finns titlar som Accidentally on purpose, The Nightwatchman’s Occurence Book, The Yellow Wallpaper, The Paper Eater.

Bibblo-mannen skakar på huvudet. I’m so sorry, but you can’t take those wihtout a library card och vad hjälper det att jag halar fram de åtta olika lånekort jag har för att visa att jag är en Seriös Låntagare. Här krävs Richmond Library Card och jag ställer sorgset tillbaka böckerna.

Ett alldeles särskilt bibliotekstyp är bytesbibblon. Det vill säga när man tar en bok och förväntas ställa dit en egen. När jag, Ann-Sofie åkte ett av Hurtigrutens fartyg för några år sedan gjorde jag en analys utifrån mina medresenärer

Ombord på MS Polarlys fanns ett litet bibliotek. Klassiskt inrett med sittgrupper och (eldriven) öppen spis. Två bokhyllor med glasdörrar. Jag var naturligtvis på plats redan under första timmen. Jag gissade att här skulle finnas ett bytesbibblo, dvs att resenärer ställer sina utlästa böcker för att ta ett nytt. Med utgångspunkt från sammansättningen av mina medresenärer borde det finnas 75 procent tyska böcker, 20 procent engelska och resten norskt med litet inslag av svenskt. Det stämde nästan. Det fanns ingen svensk titel. Men den norska romanen var en Jo Nesbø. Hälften av de tyska hade vackra damer på omslaget. Och de engelska var i huvudsak skrivna av Danielle Steele.

Biblioteken är verkligen det allra bästa kulturstället som finns. Generösa öppettider, kompetent personal och till för alla. Vilket är ditt bästa bibliotek?

5 tycker om bibliotek

Så var det dags igen för lite boktips från vår panel. Den här gången är bibliotek i fokus och vi undrar över hur lånevanorna ser ut. Senaste boklån, antal lånekort och ett bra bibliotek (som inte finns i hemstaden).

Cecilia: Idag kom jag hem från biblioteket med fem böcker: Under odjurspälsen av Klara Krantz, En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa, Judas av Amos Oz, Home Fire av Kamila Shamsie och The Idiot av Elif Batuman (är stor fantast av reservationsfunktionen på bibliotekets hemsida). Jag har två lånekort; ett till hembiblioteket och ett till sommarbiblioteket. Ett av mina absoluta favoritbibliotek är Vancouver Public Library där jag tillbringade en del tid när jag pluggade där. Arkitekturen är jättehäftig.

Amanda: Klinisk nutrition och Mat och hälsa – en klinisk handbok var jag precis och hämtade på biblioteket men det är till jobbet så det kanske inte räknas. 🙂 Den senaste boken jag lånade för att läsa på fritiden var Flickan och skulden, som e-bok såklart! Jag har bara ett lånekort, men det gäller i hela Östergötland plus Tranås.  Jag besöker sällan bibliotek utanför min hemstad får jag erkänna. Men gillar verkligen systemet som finns i Östergötland, man får låna från alla bibliotek med samma kort och man kan reservera böckerna online och så skickas de till ens egna bibliotek. Så jag besöker bara Linköpings bibliotek men läser ofta böcker från Norrköping, Tranås och Söderköping ändå, så kan väl säga att jag gillar dem också.

Lars: Swede Hollow av Ola Larsmo var den senaste boken. Jag har sex stycken lånekort. Ett bra bibliotek är Riksdagsbiblioteket – en tidigare räddare i nöden och som har ett väldigt snyggt lånekort.

Alva: Jag lånar mycket på bibliotek. Den senaste boken är Idag ska allting bli annorlunda av Maria Semple. Jag har två, nej tre lånekort. Man vill låna överallt! Det finns många bibliotek jag tycker om men ska jag nämna något så Tullinge bibliotek. Trevlig personal inte minst.

Pär: Den senaste bok som jag lånade IRL var Barracuda av Christos Tsiolkas. Och för den som inte orkar läsa boken finns tv-serien som bygger på romanen fortfarande på SVT Play (men boken är bättre). I veckan lånade jag ett gäng e-böcker till läsplattan, bland annat tänker jag mig en omläsning av Kerstin Ekmans Händelser vid vatten. Håller nämligen på att skriva en bok som viss del utspelar sig i mörka vatten.  Huskvarna bibliotek är ett bra bibliotek. Där hängde jag mycket som barn och kan återkalla dofterna och ljuden (viskningarna) som omgav de bokfyllda rummen.

Läs mer om och av vår panel

 

1 2 3 4 5 6 7 367
buy generic adderall online cheap can i buy phentermine online tramadol 50 online pharmacy buy viagra online usa