Sommarläsningsbingo

3 år i rad har jag, Maggan och en lång rad bokmänniskor kört sommarläsningsbingo tillsammans med den nu avslutade podden Books on the Nightstand. Maggan fixade det med bravur, prickade i den 25 rutan först av alla.  För min del lyckades jag klara full bricka till nyårsafton 2016. Lång sommar alltså, men jag var supernöjd eftersom det var första året jag klarat av utmaningen.

I år  frågade vi runt lite om vi inte skulle sätta samman en gemensam bricka där alla kunde välja en kategori. Så blir det! Och från och med nu går det bra att ladda ner brickan och köra med oss andra.  HÄR!

 

Frukostintervju med Peo Bengtsson

Vi älskar hans humoristiskt allvarliga roman Min bästa väns fru ! Naturligtvis måste vi ta reda på vad han äter till frukost!

God morgon Peo! Vad äter du till frukost?
Kliver upp tidigt, helst innan resten av världen gör det, älskar tystnaden och ljuset, brygger kaffe, pressar apelsinjuice, hackar frukt i skål och äter med filmjölk. Jag tar frukosten på största allvar. Är vrålhungrig efter sömn, alltid.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Läser absolut ingenting till frukosten. Jag sitter vid köksbordet och stirrar rakt ut i tomheten. Ingen radio heller, inget brus. Uppskattar tystnaden. Men! Jag vaknar upp mitt i nätterna när jag läser något riktigt bra, drömmarna blir avbrutna, historien mellan pärmarna tar över och jag måste bara ta reda på hur det ska gå. Så jag läser innan frukost, kan man kanske säga. Och skriver jag på eget manus så tar jag ofta anteckningar medan kaffet brygger klart, annars går tankarna från sömnen förlorade, det har jag lärt mig med tiden.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Alltså en roman som passar särskilt bra att läsa på morgonen, menar ni? Jag föreslår böcker med kortare textsjok, romaner med flyt, destillerade noveller eller vacker lyrik.
David Levithan – Liten parlör för älskande (roman)
Claire Castillion – Insekt (noveller)
Anne Sexton, Tranströmer, Sylvia Plath, Bruno K Öijer. (lyrik)

Vad läser du just nu?
Den här veckan är det Melissa Borders ”So sad today” som betas av.  Förra veckan plöjde jag tre romaner av Marguerite Duras och nästa vecka vill jag läsa Anne Carson. Ja, det finns ett lässchema.

Vad använder du som bokmärke?
Mina döttrar tillverkar bokmärken åt mig på slöjdtimmarna! (Eller om det är pyssel som de ägnar sig åt efter skolan, blir osäker nu…) Vissa bokmärken har varit avancerade, med vackra teckningar på pappret och sedan laminerat för maximal läsglädje. Just nu har jag ett bokmärke som är vikt av tjockt papper. Det föreställer en emoji som blinkar med ena ögat och man ”hänger” bokmärket över sidan där läsaren befinner sig. Ja, jag vet inte om jag lyckas förklara det ordentligt. Man blir glad av det i alla fall.


En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Det finns två bokhyllor där hemma. Den största, som täcker en hel vägg, tillhör familjen gemensamt och där står allting sorterat efter färg på bokryggarna. Sedan finns det en mindre bokhylla lite undanskuffad i ett hörn precis vid min arbetsplats. I den är det bara jag som ställer böcker och där förvarar jag min favoritlitteratur, alltså böcker som har betytt mycket för mig genom åren av olika anledningar. Där är böckerna sorterade efter genre.
Den lilla bokhyllan innehåller så mycket kraft. Kanske är det bara jag som uppfattar hur mäktigt det är, jag vet inte. Men när det går trögt att skriva så ställer jag mig framför dessa bokrader och inbillar mig att orden hoppar från hyllan och rakt in i min bröstkorg. Det känns hoppfullt att tänka på det viset.

Underbart med din lilla bokhyllas kraft, för min inre syn kan jag se hur orden hoppar från hyllan och in i dig. Bra, för vi vill läsa många fler böcker av dig. Tack för intervjun.

Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout

Jag har alltid varit svag för böcker där huvudkaraktären berättar om något livsavgörande som hände för länge sedan. Här får jag mitt lystmäte stillat med besked. Lucy hågkomster är, trots avsaknad av romantik, vemodiga och bitterljuva. Hon berättar om en lång sjukhusvistelse på 80-talet då hennes mor, som hon inte träffat på många år, kommer till hennes sjukbädd. Lucy växte upp under små omständigheter, familjen hade knappt om pengar, torftiga relationer sinsemellan och levde i sin egen bubbla utanför gemenskap och sammanhang. Lucy tog sig mot alla odds vidare till college, därefter till New York City och blev författare.

Men då på 80-talet var hon ung och vilsen. Att hennes mor faktiskt tar sig ut på en lång skrämmande resa för hennes skull är en oväntad gåva. Jag tycker om Lucy, hon är skör men ändå stark. Hon är mild mot sina medmänniskor och tycks ha en naturlig fallenhet för försoning och kärlek. Hon är en vänlig själ och vänliga själar finns det alldeles för få av i litteraturen. En detalj för alla New York-nördar, Lucys rum på sjukhuset lyses upp av ljusen från Chrysler Building under dygnets mörka timmar. En ljuvlig detalj, eller hur?

Utgiven på Forum 2017. Översatt av Kristoffer Leandoer.

CrimetimeGotland 2017, jodå snart är det dags

I år åker vi också till Gotland och lyssnar till allehanda spänningsförfattare. Och vi har nöjet att ha en bokfrukost. Mer om det senare. För nu vill ju säga lite hurra och wow för författarlistan. Jag vill lyssna till Elly Griffiths förstås. Och Emma Donoghue, vars bok Room eller Inlåsta ligger oläst i bokhyllan.  Jag blev påverkad av Magnus Erikssons recension. Kanske vill jag läsa den i augusti, vem vet. Miko Porvali från Finland ska också bli spännande att lyssna till. Till sommaren kommer han ut med Blå död, uppskriven på min att läsa-lista. Finland är ett land med intressant och omvälvande historia. Det ska dessutom bli väldigt kul att se Jan Mårtensson.

För ett tag sedan var vi på presentation av priset som delas ut under festivalen. Nu har man ännu fler kategorier som Årets deckardebut , barndeckare, deckarförfattare – läsarnas pris, ett hederspris och ett Nordic Noir –Thriller Prize som en utländsk författare kan få ”som skriver och verkar i den växande Nordic Noir-andan” Flott värre. Första året var prisutdelningen en liten undanskymd historia, men förra året drog man på lite mer och säker i år också. Det blir kul!

Jag tycker dock att det är synd att man tidigarelagt festivalen ”för att alla sommargotlänningar ska kunna vara med.” Well, redan förra året var det väldigt trångt på sina ställen och dessutom tycker jag det vore roligare när man drar ut på sommarsäsongen.

Nåja, fint ska det bli att vara där ett år till. Kommer du?

1 2 3 4 5 6 7 360
buy generic adderall online cheap can i buy phentermine online tramadol 50 online pharmacy buy viagra online usa