Mafioso av Ray Celestin

Ett stekande hett Chicago sommaren 1928, spritförbudet har banat väg för gangsterepoken och Al Capone med hantlangare styr med korruption och våld. I de svartas kvarter ljuder jazzen och människor av alla hudfärger dansar, dricker och älskar som om det inte finns någon morgondag. Chicago, som är en av karaktärerna i boken, är en hård stad och många invånare dör unga av usla förhållanden på både arbeten och i bostäder.

Mafioso är den andra boken i en planerad kvartett av spänningsromaner om jazzens och maffians framväxt i 1900-talets USA. Jag golvades totalt av Yxmannen den första boken i serien och jag kan bara konstatera att Celestin gör om bedriften med Mafioso. Romanen är så elegant och insiktsfullt skriven att jag blir alldeles svag i knäna.

Ida Davis och Michael Talbot från Yxmannen återkommer 10 år äldre. Den fortfarande unga Ida har lyckats etablera sig som detektiv trots sitt kön och sin hudfärg, Michael, vit och gift med en svart kvinna oroar sig ständigt för sin familj. Hans äktenskap är inte längre olagligt men fördomarna mot blandäktenskap är grundmurade. Idas barndomsvän Louis Armstrong har återvänt till Chicago efter en sejour i New York,  hans musik är vackrare och mer levande än någonsin. Jag älskar att Celestin i fictionens form så skenbart enkelt och lätt lyckas berätta Armstrongs historia. Japp, jag väntar otåligt på del tre i kvartetten inte minst därför att  Celestin i sitt efterord avslöjar vilken stad och vilket år den kommer att utspelas.

Utgiven på Southside Stories 2017, översättning av Hanna Williamsson. Recension av Yxmannen hittar du här.

Stanna hos mig av Ayóbámi Adébáyó, årets bok?

En välskriven, smart, vacker och berörande roman som tar sin början i Nigeria på 80-talet. Yejide och Akide träffas och förälskar sig när de båda studerar vid universitetet. De är moderna unga människor i ett Nigeria som fortfarande präglas av äldre seder och bruk, vilket blir extra tydligt då deras äktenskap blir barnlöst. Trots att Akide lovat Yejide att aldrig någonsin ta en andra hustru övertalas han av sin mor att göra just detta. Yejide är förkrossad både över makens svek och sin innerliga längtan efter barn.

Jag blev djupt gripen av Stanna hos mig. Yejides hudlöshet i sorgen och hennes oförmåga att förstå vad Akide döljer för henne, (och läsaren), är hjärtskärande. Romanen har många nyanser och är helt oförutsägbar inte minst genom sitt överraskande slut. Jag berättar alltså inte mer än så, vill inte förstöra läsningen för er. Stanna hos mig nominerades till det brittiska prestigefyllda bokpriset Baileys Woman´s Prize for Fiction och är nu nominerad till svenska Årets bok 2018. En av mina personliga favoriter till priset.

Utgiven av Piratförlaget 2017. Översättare: Erik MacQueen. Rösta på Årets bok här.

Annabelle – årets bok?

Röstningen av Årets bok är i full gång. I bokklubben läser 12 medlemmar de 12 titlarna och under sommaren kommer de ge er insikter och åsikter på instagram, ända fram till röstningsperiodens

En av titlarnaAnnabelle – läste vi och pratade om under fjolårets Crimetime på Gotland. Som vi gillade den! Hur den så elegant väver ihop flera olika historier, att småstaden skildras så inkännande och kärleksfullt och att det är en cool huvudperson som läser. Och så glada vi blev när det visade sig att romanen om polisen Charlie nog var den första av flera. Vi kastade in önskemål om vilka vi ville läsa mer om (kompisen Susanne) och luskade lite om vilka böcker som Charlie packade ner i sin väska.

Läs nu Annabelle och läs också frukostintervjun med Lina Bengtsdotter.

Jag sorterar böcker

När mamma flyttade från villan till lägenheten skänkte hon bort i stort sett alla sina romaner. En man i bekantskapskretsen har en lada (!) för sina böcker och ännu några bokhyllor var bara trevligt. Mamma har ju alltid läst och ju äldre hon blev desto mer läste hon. Och efter den där rensningen skaffade hon sig ett flöde av böcker. Jag behöver inte äga böckerna, sa hon. Jag gav henne böcker som hon sedan skickade vidare till andra läsvänner. Biblioteket var också en självklart plats att hämta böcker från, och lämna tillbaka till.

Så när jag nu ska sortera hennes romaner är de faktiskt inte särskilt många. Jag hittar några gamla godbitar som Ferlins Goggles och Strindbergs Röda rummet som uppenbarligen blev kvar. Annars är det nyare titlar som står i bokhyllan invid sängplatsen, lätta att komma åt. Några hade hon läst, andra hann hon inte läsa.

Själv har jag läst dem alla och jag samlar ihop dem i ett par kassar och lämnar vidare till läsvänner precis som mamma alltid velat.  Sen åker jag hem och tittar på mina egna hyllmetrar. Det där flödet, kanske också det en eftersträvansvärd sak att ta efter.