Det finns, säger Darling Wikipedia, 45 stater i Europa. Jag har varit i de fetade.
Albanien Andorra Belgien Bosnien och Hercegovina Bulgarien Danmark Estland FinlandFrankrikeGrekland Island Irland Italien Kosovo Kroatien Lettland Liechtenstein Litauen Luxemburg Makedonien Malta Moldavien Monaco Montenegro NederländernaNorgePolenPortugal Rumänien Ryssland San Marino Schweiz Serbien Slovakien Slovenien SpanienStorbritannienSverige Tjeckien Tyskland Ukraina Ungern Vatikanstaten Vitryssland Österrike
19 stycken. Det är inte så många om man tänker efter. Men jag ska nå den tjugonde nu, när jag packar väskan för Tjeckien och Prag. Vad tar jag med mig? Lonely Planets guidebok förstås. Med åker också En annan stad av Michal Ajvaz. Jag hoppas att kunna se åtminstone en del av platserna som Bokmania lockar med i sin fina bildguide om boken.
Sen var det det där med Kafka. Jag vet att jag kommer hasa runt i staden och leta landmärken efter min favoritförfattare. Men kommer jag hinna läsa om hans texter på plats? Så kommer jag på: Dagböckerna! Jag tar helt enkelt med mig den första volymen av de tre dagbokssamlingarna som kom ut i början av 2000-talet. Och tjoho: väskan är packad.
30-talets Stockholm. Söderpojkarna tar ofta cyklarna ner till Stadsgården för att titta på fartygen som glider in i hamnen. Det är enkelt att komma intill och spännande att lära sig namnen på fartygen. Dessutom kan den modigaste gå fram till passagerarna och hälsa och träna lite på engelskan.
En sommardag 1937 kommer den skotske Jan till Stockholm med sina föräldrar och Lennart slår sig i slang med den jämnåriga pojken. Adresser utbyts och kontakt hålls. Året därpå åker Lennart med passagerarfartyg från Göteborg till Newcastle för att hälsa på sin kompis. Han är sjutton år gammal. Resan dokumenteras noga i ett fotoalbum med rubriken Skottlandsminnen
Nu skriver vi 2012 och jag tänker göra nästan samma resa som bonuspappa för att se om jag kan hitta platserna sjuttiofem år senare.
Vad jag ska läsa? Jag tar med mig:
Lonely planet Scotland förstås! Världens väldighet av Colum McCann. The Carrie Diaries av Candace Bushnell. Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg.
Magnifik bild, va? Jag är svag för dramatiska himlar. Det spelar nästan ingen roll vad som finns under, allt blir snyggt! Denna himmel ligger över operahuset i Oslo dit jag nu tar tåget. I väskan packar jag Lars Saabye Christensens Saabyes cirkus som är min läsutmaningsbok från Hermia. I väskan packar jag också en iPad med god läsning att välja bland. Som:
Årets första resa går till Gotland. Båt dit för sakta omställning till några dagar som går ut på att läsa, äta och sova samt göra långsamma kontemplativa promenader, kanske i spöregn. Medpackat är:
Ninni Schulman: Pojken som slutade gråta. Jag tror att den är otäck så jag ska bara läsa den på dagtid.
Torbjörn Flygt. Outsider. Jag började tveksamt i Krakow med boken. Läste den på min iPhone som test. Den läsningen var märklig. Sex-sju meningar och sen byta sida. Det kändes inte riktigt som att läsa bok. Det är inte så att jag behöver en visuell boksida egentligen, men jag kan ändå inte sätta fingret på varför jag inte fick känslan av att läsa på allvar. När jag kom hem fortsatte jag att läsa på iPaden och kom tydligare in i boken. Därefter gick det bra att fortsätta på den lilla skärmen igen. Nu återstår några få sidor i en verkligt välskriven bok.
Dessutom fick jag Al Gore Our Choice till iPaden. Jag håller inte med honom i alla hans åsikter men det är intressant läsning både innehållsligt och visuellt:
I Krakow går dagarna fort. Ett närmast magiskt ljus om dagarna i Kazimierz som skapar en sagokänsla. Jag går från synagoga till synagoga. Från kyrka till kyrka. Avbryter då och då för att dricka kaffe eller äta en bit mat. Om kvällarna blir kvarteren än mer dunkla och gåtfulla.
Jag läser När natten faller och flyttar till New York där Peter bor med fru. Gallerist och konstkännare. Lyckad. Men lycklig? Jobbet känns … alldeles för vanligt. Konsten i all ära men vad gör man åt tristessen?
Snälla, snälla Gud, sänd mig något att dyrka.
Jaha, då börjar alltså arbetsdagen.
Peters dotter har flyttat hemifrån och är mest arg på honom. Vad Peter behöver, tycker han, är något som skakar om. Som ruskar till livet. Otrohet har han redan prövat. Och nu? En gång till, näe. När kyssen kommer blir det inte alls som han tänkt. Osannolikt men lågmält förälskad i alldeles fel människa. Och utnyttjad. Vad är det här! Full av skuld vänder Peter sig till sin fru. Hur ska han kunna säga något? Hur ska han kunna förklara? Men hon säger.
Let me free
Det går att sträckläsa romanen som ett vackert flöde ord där den yttre dialogen och berättelsen går över i en inre monolog och tillbaka igen utan skarpa gränser och jag är verkligen i Peter och jag kan verkligen allt om konst och jag känner ångesten över dotterns aviga ilska och Peters längtan efter något … annat.
När natten faller. Michael Cunningham. Utgiven av Lind&co 2011.
_______
Läs också Cunninghams Timmarna, gärna tillsammans med Mrs Dalloway.
Några dagar i Krakow väntar. Krakow är en vacker stad och var man än vrider huvudet finns arkitektur, konst, religion och politik. Det finns några inplanerade punkter, som adventsmässa och synagoge-besök. I övrigt cafésittande, samtal och bokläsning. Fint va?
Jag reser lätt… Det betyder inget incheckat bagage och inte så många kilo att spela med. Så vad väljer jag för böcker? Jo:
Sista resan. Carsten Jensen. Pocket 180 gram.
När natten faller. Michael Cunningham. Inbunden 500 gram.
Den tunna hinnan. Ludvig Igra. Pocket 110 gram.
Dessutom finns Outsider av Torbjörn Flygt som e-bok. iPad-läsning är härligt. Går det att läsa i en iPhone? Det ska jag prova.
Vi träffas en gång i månaden och äter frukost och diskuterar en bok vi gemensamt läst. Bokklubben är öppen för vem som helst att vara med i. Mer info om var och när vi ses finns på Facebook.
Vi är också en litteraturblogg som skrivs av Petra Jankov Picha och Ann-Sofie Lindholm. Vi tycker om, kommenterar och recenserar (nästan) all sorts litteratur.
En sommardag 1937 kommer den skotske Jan till Stockholm med sina föräldrar och Lennart slår sig i slang med den jämnåriga pojken. Adresser utbyts och kontakt hålls. Året därpå åker Lennart med passagerarfartyg från Göteborg till Newcastle för att hälsa på sin kompis. Han är sjutton år gammal. Resan dokumenteras noga i ett fotoalbum med rubriken Skottlandsminnen
I 
