Nu är det jul igen (år 2023)

Ann-Sofie: Hörredu Maggan, nu är det jul igen. Har du planerat någon julläsning?

Maggan: Jajamensan, det bästa med alla ledigheter är att planera läsningen. Jag har två påbörjade böcker som jag ska läsa ut allra först, Vänskapens udde av Anne Elliot Dark och Flora Leas hemliga bok av Patti Callahan Henry. Ska fortsätta med Vemod undercover, Jan Gradvalls bok om ABBA, Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist och utflykt till Hanging Rock av Joan Lindsay. Så har jag bokklubbsböcker att läsa The Night Always Comes av Villy Vlautin, (som faktiskt jag valt), och så vår egen januaribok Det sista han sa av Laura Dave.

Ann-Sofie: Vilken härlig samling böcker! Hela december har jag kämpat med att läsa och lyssna klart de böcker jag startat under året, men av någon anledning inte avslutat. Det kan ha varit att det kommit någon bokklubbsläsning eller liknande emellan. Eller så har jag bara lagt den åt sidan och glömt, håhåjaja. Så nu ska jag försöka läsa klart de böckerna.

Maggan: Bokklubbsläsning är underbart eftersom man får läsa en massa böcker som man aldrig valt själv och inte sällan blir det fina oväntade läsupplevelser alldeles gratis. Men som du säger, man får ibland lägga annan läsning åt sidan.

Ann-Sofie: Det blir förstås lite nytt till julledigheterna Jag har beställt julböcker till mig själv! Till exempel en tidig Maggie O’Farrell, The Distance between us från 2013, efter tips från dig! Det brukar uppfattas som vanskligt att köpa böcker till mig. Och det stämmer när det kommer till skönlitterärt. Men om man till exempel köper Lars Lerins bok om Lofoten blir jag glad (hint hint)! Får du böcker i julklapp?

Maggan: Nej, jag får inga böcker i julklapp, det anses vara en helt omöjlig uppgift. Fast ibland har jag önskat mig en bok och då får jag den förstås. Önskade mig Hamnet av Maggie O´Farrell i födelsedagspresent för ett par års sedan och det var och är en underbar roman.

Ann-Sofie. Jag tycker vi haft en bra blandning frukostböcker i år. Vilken frukostbok tyckte du bäst om från året som gått?

Maggan: Svårt att säga, gillade verkligen Vi av Edgar Corvera som vi också träffade. En bok som var intressant att läsa var Andrés Stoopenhals Dunning-Kruger-effekten, satte namn på ett vanligt förekommande mänsklig egenskap. Så gillade jag vår julbok En snöängel till jul av Johansson, Mohlin och Gunnarsson.

Ann-Sofie: .Jag tror jag också väljer Vi av Edgar Corvera bäst. Hans bok läste vi på temat Roman-mannen. Vårens tema blir Inte så stora förlag! Det blir kul!

Nu tar vi jullov här på bloggen men vi ses på Instagram.

Nu är det jul (igen)

Ann-Sofie: Hörredu Maggan, nu är det jul igen. Har du planerat någon julläsning?

Maggan: Jodå, så fortsätta läsa Mot paradiset av Hanna Yanagihara en oavslutad tegelsten som ligger där bredvid min säng. Sedan måste jag förstås läsa Havsörnens skrik av Karin Smirnoff och En lyckligare tid av Claire Lombarde och, och…. vi får se vad jag hinner med.

Ann-Sofie: Ja, det brukar bli annat (trevligt) som tar tid från läsningen. Jag ska ägna mig åt utläsning av påbörjade böcker tror jag. Tingen av Ulrika Nielsen och Anomalin av Hervé Le Tellier, de har inte många sidor kvar. Sedan fick jag tips om Bortbytaren av Anders de la Motte så den blir det nog också. Jag får sällan böcker i julklapp eftersom ingen vet vad de ska köpa. Får du?

Maggan: Nä, det är ju dömt att misslyckas om jag nu inte talat om vad de ska köpa och de gör precis som jag säger. Sist sa jag till att de skulle köpa Hamnet av Maggie O´Farell. Den var helt fantastiskt btw, älskar hennes romaner! Hon har ju nyss kommit med en ny, Lucrezias porträtt, kanske jag ska önska mig den?

Ann-Sofie: Bra önskeval! Jag ger bort böcker året om, men extraviktigt är det till jul. Nu kan jag som vanligt inte skriva titlar här men konstiga ord, fåglar, katter och kungar är inblandade i julböckerna, så mycket kan jag säga. Ska du ge bort julklappsböcker?

Maggan: Vet inte än, funderar fortfarande. Är ju så uppenbart att jag ska ge en bok. Tänkte jag kunde överraska och ge något helt annat.

Ann-Sofie. Ser fram emot att höra vad det blir! Jag tycker vi haft en bra blandning frukostböcker i år. Vilken frukostbok tyckte du bäst om från året som gått?

Maggan: Lykttändaren av Pontus Ljunghill är ju en gammal favorit som var vår första bok i temat staden. Gillade också Violeta av Isabel Allende.

Ann-Sofie: Jag tror det får bli Tokyo Ueno Station av Yu Miri. Sorglig och återhållsam.

Nu tar vi jullov här på bloggen men vi ses på Instagram.

God jul!

Bokfrukost om Allt jag önskar mig till jul

Höstens tema i frukostbokklubben är Naturen. Nu ville vi avsluta med en smällkaramell av juligt slag och högg på julgranen på omslaget till Allt jag önskar mig till jul. Natur!

Nick har blivit av med jobbet och har svårt att hitta ett nytt. Han bor tillsammans med sin bästa kompis Matt som verkligen ställer upp och är ett stöd. Så dyker det upp ett jobb som … jultomte på ett köpcenter! Inte drömjobbet precis men Nick gör vad han ska. Som av en händelse jobbar det en söt kvinna i caféet intill och när hennes son sätter sig i jultomtens knä och önskar att hans mamma ska bli glad igen vet Nick vad han ska göra. Tussa ihop henne med sin bästa kompis. De är ju som gjorda för varandra! Ett litet problem bara, Nick blir ju så kär i henne.

Vi sitter på Vetekatten med våra saffransbullar och nickar enstämmigt att det var en lättläst historia. Ord som ”söt” och ”gullig” använder vi flitigt. Vi uppskattar vänskapen mellan Nick och Matt och att lösningen på ”hela problemet” är trevlig. I sin genre är den här boken välberättad, säger vi. Författaren vet hur man skapar en tydlig historia med början, mitt och slut, tydliga konflikter och vändpunkter och en happy ending som crescendo.

Och därmed var höstens sista bokfrukost klar. Nästa säsong står roman-mannen i centrum.

Christmas spirit

Julromaner, där mysdeckare i tomtemiljö samsas med feelgood-böcker om julhatare som ändå träffar the One lagom till julafton, fullkomligt fullkomligt väller in just nu. Så då måste jag ge er en reprisbloggy om en favorit. Jag börjar skratta bara jag tänker på den! Den har tjugo år på nacken nu, jag har läst den flera gånger men rätt länge sen sist . Håller den?

”Jag sitter här och känner the Christmas spirit i kroppen. Det gör jag iofs året runt, men så här års kan det ju av naturliga skäl glimra till lite extra. Min absoluta favoritjulbok är The e before christmas av Matt Beaumont. Historien utspelar sig på en reklamfirma i London. Julfesten ska arrangeras samtidigt som lanseringen av den nya Barbie, Real Woman Barbie, ska göras. e är förkortning av e-mail, och det är i form av mejl som historien berättas.

Harriet Greenbaum – 9/10(00, 11.14 am

to…Daniel Westbrooke

cc…

re…let’s party.

Dan – amidst the present flurry of activity, it seems that we are forgetting our Christmas party. This has been a remarkable year – last January nobody could have foreseen our recovery after that pitch. I feel we owe ourselves a bash that mirrors our achievements.

We should pull our fingers out and start planning. I believe you are ideally placed to head up a committee and get the ball rolling.

Think spectacular. The last thing I want is the usual pissed-up snog-fest in the basement car park.

Läsaren är aldrig med i ”realtid” utan får antingen veta vad som SKA hända, och kan där ana eller gissa . Eller också får man veta vad som HAR hänt. Det är absurt och fruktansvärt roligt!

Jag tvingar min man att lyssna när jag högläser den här boken. Han hatar det, försöker smita undan och läsa boken på egen hand. ”Men du tycker ju att högläsning är romantiskt”, försöker jag och tar tillbaka boken. Men han hävdar att han aldrig hör vad jag säger för att jag fnissar, frustar och asgarvar vilket förstör. Själv tycker jag att den blir dubbelt så rolig då!

(Och då tycker jag inte ens om roliga böcker.)”