Min första spontana tanke när jag hörde att Mario Vargas Llosa fått nobelpriset i år var: ”Wow! Vad kul och oväntat”. Det är en författare jag varit jättesugenpå att läsa länge men det har inte blivit av. Den stygga flickan har legat på nattduksbordet i oläst-högen ett bra tag och nu kanske jag borde ta tag i och läsa den.
Men så läser jag lite om honom och hans böcker och blir lite halvt osugen ändå. Sexist? Gubbsjuk? Nyliberal? Titlar som Den stygga flickans rackartyg och Bockfesten.
Men så läser jag att han också skrivit en bok om Paul Gauguin, Paradiset finns om hörnet, och en doktorsavhandling om Gustave Flaubert och så blir jag lite sugen ändå.
Och så har han sjukt snygga boksomslag till sina böcker:
Jag håller med om suget och osuget. Känns bra att jag måste vänta flera månader tills jag kommer till svensk mark och får läsa böckerna på svenska. Tills dess kanske den rätta känslan har infunnit sig, eller så skiter jag helt enkelt i honom. Helt fräckt.
Ja allt kan ju läsas, men varför ska jag läsa en författare vars manliga perspektiv på världen inte intresserar mig alls. När jag idag hörde några beundrare av honom välja citat ur hans böcker och rekommendera dem – då tappade jag lusten ännu mer. Inget för mig.
Samma här. Jag känner inte så stor lust att börja med hans böcker. En del är nog besvikelse för jag tycker att det finns så många andra som borde ha fått priset. Men just det här med att han ändå är liberal och kallas för gubbsjuk… Hörde också att han mest skildrar män och mäns relationer till varandra. Men – jag har ju inte läst något av honom, så egentligen får man väl vänta lite med bedömningarna… Hur som helst känns det inte så lustfyllt….
jag kan känna samma,men vill ändå läsa. Mest för att bilda mig en egen uppfattning. vad är gubbsjukt? finns det tantsjukt? visst många skriver om oss kvinnor som om vi inte hade en sexualitet. Det kan jag tycka är sjukt. Fast eftersom det började handla om honom som gubbsjuk, så blev jag mer sugen. Bara för att.