Jag läser Det är bara regn liggandes i stekande solsken, så långt från bokens epicentrum som det går. Där är söderkrogar och sorg. Där jag är är förort och sol. Det är en nostalgitripp för oss som gick ut i Stockholm i slutet av 90-talet och början av 00-talet med alla krog- och kulturreferenser. Bonden, Sjögräs, The Cure, Per Hagman.
Språket är bitvis fantastiskt full av fantastiska one-liners. Min favorit: ”Är jag en feautre eller är jag en bugg?”. Men jag får inte ihop det till en riktig historia. Det tar också ett tag innan jag kommer i greppet att bryta ut meningar och lägga dem på en egen sida. Jag väljer efter ett tag att läsa texterna fristående, som poesi, och då går det lättare.
Boken är snabbläst och lågmäld. Finstämd skulle man kunna säga. Sorgsen och privat. Fin. Men tyvärr ingen bok som kommer sätta sig i mitt minne.
Det är bara regn ges ut av Pequod press.
Det verkar vara en bok i min smak. Tack för tipset!