Dessen-sommar

När bordet i huset var fullt av arbete och papper. När jag ändå la mig i solstolen en varm förmiddag. När jag behövde något som snabbt tog mig ut ur verkligheten för två timmar. Då kom Dessen. Varje dag i en vecka, två timmar i taget.

Först var det Mitt perfekta liv med Macy som bor tillsammans med mamma.  Hon pluggar och pluggar har ordning och reda. De håller ihop och talar inte om Vissa Saker. Som att pappa är död och så. När så ett jobb på en cateringfirma kommer och gör att Macy träffar en helt annan sorts människor än annars,  hittar hon också nya och jävligt bra sidor hos sig själv. Plus Wes förstås. Mamman är rätt obegripligt okomunicerbar dock. Men jag bara tänker att på den cateringfirman vill jag också jobba och bli bästa kompis med Delia.

Sen fortsatte det med Du glömde säga hejdå där Mclean åker runt i olika städer och leker låtsasliv. Pappa är en Gordon Ramsey som styr upp restauranger på löpande band. Men så kommer de till staden där de vill stanna. Inte heller här begriper jag mig på mamman faktiskt. Dra in advokater i stället för att sätta sig ner och resonera hela familjen, vad är det? Men det tar sig. Här hackade jag dock en del i dialogen. Jag gillar inte när den känns onaturlig. Dialog, även översatt, ska bara rinna genom kroppen och inte låta konstruerad och skriftspråklig.

Till sist, när veckan började ta slut återstod Blunda och hoppa. Här fanns verkligen inget att klaga på när det kommer till översättning och dialog. Däremot gillade jag aldrig boken särskilt mycket. Remy och hennes kompisar har en egendomlig relation och jag skulle rymma från den där gruppen omedelbart. Hon är mest arg men Dexter fattar tycke för henne och sliter (helt obegripligt) som tusan för att de ska bli ett par. Du vet att du vill, Remy! Okej.

Så stort tack Sarah Dessen för god sommarläsning i rättan tid. Alla papper på bordet låg kvar men verkade på något vis enklare.

Mitt perfekta liv. Du glömde säga hejdå. Blunda och hoppa. Sarah Dessen. Utgivna av Rabén & Sjögren.