Vi packar våra väskor för bokmässan

Dags igen! Årets stora spektakel om man tycker om böcker. Jag läser om mina erfarenheter från tidigare bokmässor att förr köpte jag  sannerligen böcker. 2010 släpade jag hem 20 titlar, jag fattar inte att jag orkade. Senare år har det blivit färre. Vi får se. Jag tycker mest om alla roliga möten som är därnere.

Petra har en lång räcka aktiviteter som hon deltar i. Inte minst firande av sin senaste bok Glömda ord. Tillsammans möts vi i ett samtal om läsning.

Forma Books monter B08:22. Torsdag 11:30-12:00 Digitala halvtimmen: Den sociala boken – hur vi pratar böcker 2013. Petra Jankov Picha i samtal med Ann-Sofie Lindholm från Breakfast Book Club.

På lördagsmorgonen har vi en bokfrukost och pratar om Vattnet i mars. Kom!

Vi ses!

 

 

 

Frukostintevjun: Cecilia Samartin

Under alla mina resor till Norge besökte jag ofta bokaffärerna och studerade närgånget vad som fanns i hyllorna. Varje gång – VARJE  – hittade jag en roman av Cecilia Samartin på toppliste-hyllorna. Nu kommer hon till Sverige och bokmässan och vi passar på att frukostintervjua.

samartinGodmorgon Cecilia! Vad äter du till frukost?
Breakfast is my favorite meal of the day. During the week I usually have two cups of coffee, an egg, and some kind of vegetable or fruit. I am a master egg cooker, if I do say so myself, and can poach, fry or scramble an egg to perfection. On weekends I will have an omelet or eggs benedict, something truly special.

Härligt! Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten? 
I don’t read at all in the mornings, although I will sometimes check my email. Mornings are a time for reflection. There is no better time for me to hear myself think and to write.

Men en bra morgonroman, vad kan det vara? 
Actually I would recommend that a person try writing in the morning. When I worked as a psychotherapist, I often encouraged my clients to do this. The mind is fresh and our defenses are down. Writing is a wonderful way to get to know yourself. However, a lovely book for morning readers might be the great American classic, ”To Kill a Mockingbird” by Lee Harper. Why? because it is both quiet and intense and puts you in a substantive frame of mind.

Skriva i stället, aha! Vad läser du just nu?
Death in the Andes by Mario Vargas Llosa

Vad använder du som bokmärke? 
Whatever scrap of paper I have on hand at the moment. I do have lovely bookmarks but I frequently misplace them. I have even been guilty of (gasp) folding over the page.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur ni sorterar böckerna i hyllan?
I keep books that I am currently reading or have recently read on my nightstand, as I am an evening reader almost exclusively. I have book shelves in other parts of my house that are bursting. Like my spice rack, they are not alphabetized or organized in any particular fashion, but when I’m looking for a particular book (or spice) I’ve never had any trouble finding it. My University books I keep in boxes in the attic. I also have a digital reader, but despite the convenience I prefer real books.

Tack Cecilia för intervjun och ha en härlig Sverige-vistelse!

Antarktis

Jag tänker: Packis. nyis. Issörja. Fast is. Hopskjuten is. Pannkaksis. Isvallar. Drivis. Isflak. Iskristaller. Kärnis. Ett fint regn av is. Rimfrost. Sno. Krasande, frasande snö, nysnö, snöyra, skare. Vad var det som var så farligt med isen? Jag älskar isen.

20130922-213308.jpgJag tänker: isbrytare, snö och is har en mycket stor del i min litterära intressesfär – det började med Fröken Smillas känsla för snö och slutar aldrig. Att denna höst få två isberättelser är obegripligt. Obegripligt och bra. En om Arktis. En om Antarktis. Jag blandar alltid ihop dem: vänta, Antarktis är det där pingvinerna är?

Som litteraturvetare ansöker Gertrude om ett forskningsanslag för att få resa till Antarktis – Sydpolen. Hon ska följa i Robert Scotts fotspår och läser hans dagböcker om den misslyckade expeditionen där han så snöpligt hanns före av Amundsen. Med på resan finns ungdomsvännen Jonathan och mycket snart förstår jag att han är det egentliga skälet till redan. Något hände för länge sen. Något som också måste göras upp nu.

Kort och gott. Den här romanen har allt det bästa en roman kan ha. Isen. Det äventyrliga och historiska uppdraget. Språket. När berättelsen om Scott och Amundsen glider från något dokumentärt in i samtalen med Gertrude är det så snyggt att jag faktiskt läser om meningarna gång på gång. Någon gång kom det en älskling som kanske borde stannat kvar i pennan men det är så är otroligt lätt att överse med det.

För det här en är perfekt roman för Ann-Sofie Lindholm. Tack för det. Tack!

Diamantdammet, de små frostsfärerna, disstråken, den suddiga gränsen mellan natt och gryning. Snön går i koboltblått, violett och blek- eller laxrosa och den tunna vassa luften smakar metall och bensin.

Antarktis. Josefin Holmström. Utgiven av Norstedts 2013

____

*Och känslan att jag fortfarande läser nästa is-bok. Bea Uusmas.

Hjärta av jazz

trio

Det var 40-talet som lockade mig till boken, det ska sägas. 40-talets Stockholm, musiksväng och människor. Och allt det får jag i Hjärta av jazz. Men också så mycket annat.

Alvar lämnar Björke i Värmland för Stockholm där på tidigt 40-talet. Han åker för swingen, säger han och redan på tåget möter han orkesterledaren Ehrling som ger honom den magiska adressen till jazzen. Åsögatan 140. Jag går dit och tittar in genom porten. Försöker se om jag kan hitta trappan ner och järndörren.

Därinne syntes, när ögonen hade varit sig vid mörkret, himmelriket.

Inget himmelrike med trombonen, ståbasen och pianot. Portkoden håller mig utanför.

I romanens nutid finns Steffi med samma längtan efter musiken som Alvar. Av en slump möts de när hon går förbi Alvars vårdhem och hör hans skivspelare spela hennes idol – Povel Ramel. Alvar och Steffi börjar umgås. De lyssnar på musik, diskuterar och dissekerar och njuter av den. I Steffis skola är hon så mobbad och påhoppad att det är helt galet. Vägen till den där gymnasieskolan i Stockholm är utvägen, vägen, alternativet. Jag hoppas att den skolan också blir himmelriket.

Det är i nutiden Alvar berättar för Steffi om sin ungdom och övergångarna är eleganta och rytmiska.

”Bara lite.”
”Det var nittonhundrafyrtiotre och jag hade tränat ett dygn i sträck”

Det var nittonhundrafyrtiotre och Alvar hade tränat ett dygn i sträck.

Jag flyter fram och tillbaka mellan då och nu och mot slutet av romanen blir mitt lästempo lågt. För ni vet hur det är när man har 30 sidor kvar och man läser sakta sakta för att det känns så jobbigt att boken snart tar slut. I den här romanen vill jag vara kvar. Men sista sidan kommer obönhörligen.  Jag får ta Povel till hjälp för att tona ut…

Hjärta av jazz. Sara Lövestam. Utgiven av Piratförlaget 2013.