Författare: Margaretha Weimar

Publicerat

Hela Härligheten av Margaret Mazzantini

framsida-hela-härligheten-web[1]Guido är ett ensamt barn. Han växer upp i ett borgerligt hem i Rom med hembiträdet som enda kamrat. Fadern arbetar som läkare och modern har vigt sitt liv åt olika kulturprojekt. I portvaktsvåningen längst ner i huset bor Costantino, vars lekar Guido aldrig tröttnar på att iaktta. Att försöka få kontakt och kanske leka är uteslutet, Guido är en betraktare och ska så förbli.

När pojkarna kommer i skolåldern hamnar de i samma klass, blir så småningom vänner och i senare ålder nästan älskande. Livet skiljer dem åt i 20-årsåldern, men de ska mötas igen, deras livsöden är sammanflätade på mer än ett sätt. Boken berättas utifrån Guidos horisont, det är hans liv som skildras. Han slår sig ner i London, lever ungt och ansvarslöst men erhåller den oväntade gåvan av kärlek till en kvinna och hennes dotter.

Hela Härligheten är i mångt och mycket en utmärkt bokcirkelbok. Den har driv, språket flyter lätt, innehållet är dock tillräckligt komplext för att läsaren ska kunna göra egna tolkningar. Den löper över många år och jag tyckte om att följa Guido genom livet. Personligen var jag oförberedd på slutet, sanningen som avslöjas är skoningslös.

Utgiven på Contempo 2016, översättningen är gjord av Pia Lundgren.

Publicerat

Årets barndeckare, ny kategori i Crimetime Specsavers Award

Förra årets dundersuccé deckarfestivalen Crimetime Gotland har kommit för att stanna! Tre dagar har utökats till fyra litteraturspäckade dagar då författare, förlag och bokentusiaster samlas i Visby för att riktigt grotta ner sig i spänningslitteratur. Breakfast Bookclub är på plats och genomför augusti månads bokfrukost under Crimetime. Bok och plats meddelas senare, men det kan naturligtvis antas att  augusti månads bokcirkelbok är just en spänningsroman.

Crimetime Specsavers Award som skapades med syftet att uppmärksamma nya svenska deckarförfattare, delas ut för andra gången i sommar och antalet kategorier har blivit fler. Årets deckardebut, Årets deckarförfattare, Årets barndeckare  och Hederspriset. Det finns en expertjury, men alla har möjlighet att rösta, (ungefär som i melodifestivalen). Läsarnas röster väger lika tungt som juryns, förutom deckarförfattarpriset som är ett renodlat läsarpris. Läs mer om kategorierna, böckerna och röstningsförfarandet här.

De nominerade i deckardebutklassen är:

Carolina Neurath för Fartblinda (Piratförlaget, 2016)

Maria Nygren för Feberfågel (Wahlström & Widstrand, 2015)

Mariette Lindstein för Sekten på Dimön (Mörkersdottir förlag, 2015)

Rebecka Edgren Aldén för Den åttonde dödssynden (Norstedts, 2015)

Martin Holmén för Clinch (Albert Bonniers förlag, 2015)

fartblinda_inb_low1-93x145[1]9789113073217_200_den-attonde-dodssynden_pocket[1]9789175990651_200_sekten-pa-dimon[1]clinch[1]9789146229391[1]

Årets barndeckare, (undertecknads favoritklass) ”delas ut till en barnboksförfattare som skriver deckare eller spänning för barn 6-12 år. Utgivningen ska ha pågått under en längre tid och bidragit till att öka barns intresse för böcker och läsning.” Yngre bokslukare kan alltså vara med och rösta på sin favorit.

De nominerade barndeckarklassen är:

Dan Höjer för serien om Arkeologdeckarna och Cirkusdeckarna (Semic).

Kristina Ohlsson för serien om Åhusbarnen och Zombiefeber (Lilla Piratförlaget).

Martin Olczak för serierna om Jack (Rabén och Sjögren).

Martin Widmark och Helena Willis för serien om LasseMajas detektivbyrå (Bonnier Carlsen).

Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson för PAX-serien (Bonnier Carlsen).

29690262_O_1[1] 9789143511468[1] 9789155261900[1] 9789163879876[1] Zombiefeber-145x192[1]

Om någon undrar varför glasögonkedjan Specsavers är samarbetspartner avseende ett bokpris och en bokfestival,  kan jag berätta att det helt enkelt beror på att det är en fördel att se bra under läsning. Skulle den detaljen behöva förbättras kan  Specsavers hjälpa till!

Publicerat

Eligible av Curtis Sittenfeld, a modern retelling of Pride and Prejudice/Stolthet och Fördom

25852870[1]Den fjärde romanen i The Austen Project har kommit och för mig som är en djupt troende Stolthet och Fördom-nörd är lyckan fullkomlig!
Jag är överväldigad!
Sittenfeld har översatt Jane Austens karaktärer till 2000-talet och skapat en oemotståndlig romantisk komedi på det eviga temat sex och pengar. (För det är just det den ursprungliga romanen egentligen handlar om).

Jag som sedan tonåren älskat Darcys och Elizabeths kärlekssaga kan konstatera att den är lika romantiskt intagande i Cincinnati 2013 som i England 1813. Förvisso kan säkert en och annan Jane Austen-puritan dåna och ropa efter luktsalt, men faktum kvarstår, en god intrig och en god gestaltning håller genom århundrandena, vilket inte de sociala strukturerna gör. Sittenfeld har förstått detta och därför blir Eligible en roman för alla, inte bara för Jane Austen-fans.

Dock, blinkningarna till de läsare som kan sin Stolthet och fördom genomsyrar romanen. Mr Bennets kommentarer är lika torra som på 1800-talet, Mrs Bennet är lika självupptaget fånig och tvångsshoppar inte oväntat på internet. Lydia och Kitty skämmer ut sig genom att skrika otidigheter när man leker levande charader under en middagsbjudning, lite som under balen på Netherfield då familjen Bennets uppträdande bidrog till Janes stora kärleksbesvikelse.  Darcys första ”frieri” är barnsligt och oförskämt, Elizabeths vandring över de leriga fälten då Jane har insjuknat på Netherfield är genialt skildrat och så förstås den moderna tolkningen av scenen på Hunsfords prästgård där Darcy försöker lista ut om Elizabeth kan tänka sig att flytta till Derbyshire.  Den sistnämnda, Hunsfordscenen, är faktiskt helt lysande i Sittenfelds version, jag är förstås inte övertygad om att alla håller med mig här, framförallt inte Jane Austen puritaner. Men faktum kvarstår, trots alla yttre och miljömässiga förändringar är karaktärerna sig lika, alla utom en, fast jag avslöjar inte vilken.

Vet ni förresten vad Liz Bennet säger första gången hon hör Darcys dopnamn?

”Did you say Chip´s friend´s name is Fitzwilliam, and if so, did he just sail over on the Mayflower?”

Vill du veta mer om det vedertagna begreppet Jane Austen puritaner kan du läsa mer här och om övriga böcker i The Austen project här.

Eligible finns ännu inte på svenska, men det är utan tvekan bara en tidsfråga. Utgiven på Random House 2016.

Publicerat

Blå flicka av Ana Porss

Ana_Porss-page-001-193x300[1]Berättelsen med sina många infallsvinklar är bra och en känsla säger mig att romanen innehåller självbiografiska inslag. Huvudkaraktären Margot växer upp som ett av tre adoptivbarn hos en känslomässigt omogen kvinna och hennes man. Margots behov av att bli sedd och älskad för sin egen skull följer henne in i vuxenlivet. Hon gifter sig ung med den självupptagne författaren Ernst och får sonen Jacob. Under sin föräldraledighet, (i 70-talets Göteborg), blir Margot vän med den äldre kvinnan Ella, en vänskap som  kommer att förändra hennes liv.

Jag är tveksam till de litterära kvaliteterna i Blå flicka, jag tycker att boken språkligt sett är ett omoget verk. Förvisso lyckas författaren förmedla miljöerna väl, t.o.m. mycket väl, men det räcker inte. Texten får mig att tänka på 70-talets självbekännelse-litteratur och jag kan irritera mig på de enkla psykologiska klargörandena som hela tiden återkommer. Allt är tillrättalagt och ingenting lämnas till läsaren att avgöra. Även om inte ett citat ur Alice Millers Det självutplånande barnet inlett romanen hade det varit tydligt att författaren är influerad av Miller. Nej tyvärr, Blå flicka är inte min kopp te, det är bara att konstatera.

Men jag gillar Margot, det gör jag. Hon är en sympatisk bekantskap och miljöskildringarna av Göteborg, skärgården och Berlin är fina och själva historien är bra. Om ni gillar psykologi och Alice Miller ska ni definitivt läsa romanen om Margot.

Utgiven på Thorén & Lindskog 2015.