Rädd att dö av Erica Jong

13064024_O_1[2]Som ung tjej läste jag mycket Erica Jong, inte främst för feminismen eller för de frigjorda sexskildringarna, utan för att hon fick mig att skratta så hjärtligt. Att hon var ”a native New Yorker” och att hennes böcker utspelade sig i denna stad var också en bonus. Har flera gånger besökt platser endast för att Erica skrivit om dem, t.ex. Riverside Drive.

Hon är fortfarande rolig och kvinnlig sexualitet är fortfarande ett huvudämne men hennes hjältinna Vanessa har fyllt 60 och har erfarit att döden tar plats i hennes liv. Hennes båda föräldrar har långsamt tynat bort  och Vanessas man drabbas av ett bråck på aortan. Enligt mig är Rädd att dö är främst en bok om att bli äldre, att tillhöra den generation som vårdar de döende. Bokens starkaste skildring är avsnittet om Vanessas döende föräldrar och hennes maktlöshet inför det ovärdiga och smärtsamma i att långsamt tyna bort. Fadern är bångstyrig och testar sina skötares tålamod rejält men under ytan är han rädd att dö. Modern håller fast vid livet och försöker kommunicera in i det längsta trots att hennes ord inte längre går att tyda. Någonstans i boken skriver Erica att det tar lång tid att födas och det tar lång tid att dö. Skildringen av maktlösheten och sorgen under föräldrarnas dödsprocess är djupt allmängiltig, många av oss har redan eller kommer att få uppleva detta.

Jong_Erica_1[1]Annars är mycket som vanligt i Ericas böcker, hennes sexskildringar är rakt på sak och ofta humoristiska, det är självklart att Vanessa längtar desperat efter sex då hennes man är svårt sjuk. Vanessa bor i New York och hänger i konstnärliga alternativt judiska kretsar, ganska kul men också aningen instängt. Var är resten av världen?

En kul grej är att Vanessas bästa väninna heter Isadora Wing hjältinnan från Rädd att flyga, Rädda livet och Fallskärmar och kyssar. Tre böcker som jag tyckt väldigt mycket om. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Rädd att dö, visst får hon mig att skratta och visst är skildringen av föräldrarnas dödsprocess mycket bra, men i övrigt är jag ganska oberörd.

Utgiven på Norstedts 2016, översatt av Amanda Svensson.

Avd. för grubblerier av Jenny Offill

9789127145733[1]Fragment av huvudpersonens grubblerier driver handlingen framåt. Hustruns äktenskap är i gungning efter makens otrohet och boken är, trots sin annorlunda form, en relationsroman. Hustrun genomgår en livskris och hon bjuder in oss läsare i sitt huvud och till sin tankevärld där vi stannar boken igenom.

Tillsammans krälar hustrun och läsaren fram i ett gungfly av raseri och sorg. Vi delar hennes ursinne över makens svek och hennes tillkortakommanden som konstnär, men också den ovillkorliga kärleken till dottern.

Hennes galghumor är knivskarp och skoningslös, hennes desperation likaså. Hon har totalt tappat fotfästet inom sig, men lyckas ändå fortsätta fungera i sin omvärld. Trots bråddjupet skrattar jag ofta och jag blir förhoppningsvis aningen mer insiktsfull av de smarta grubblerierna.

Jag gillar förresten ordet grubblerier skarpt! Jag tror ordet har potential att bli den nya lilla svarta bland eftertänksamma, fundersamma personer som inte känner sig tillräckligt akademiska för att kalla sina tankar om livets gåtor för filosofi. Jag kommer att återvända till Jenny Offills grubblerier många gånger än, dess struktur gör den till den perfekta omläsningsboken:

Du är en sanningsbomb, sa en söt kille en gång till henne på en fest. Innan han ursäktade sig och hittade någon annan att flirta med.

Buddisterna säger att det finns 121 sinnestillstånd. Av dessa är det bara tre som innehåller olycka och lidande. De flesta av oss ägnar vår tid åt att röra oss fram och tillbaka mellan dessa tre.

Alltid när hustrun känner för att ta droger, tänker hon på Sartre. En enda snedtändning och så förföljdes han av en gigantisk hummer under återstoden av sitt liv.

Utgiven på Natur & Kultur 2016. Översättningen är gjord av Alva Dahl.

 

Brev till en ung poet av Rainer Maria Rilke

IMG_3816[1]Jag är av den fasta övertygelsen att klassiska böcker är ett säkert kort och eftersom jag aldrig läst ett enda ord av Rilke, beslöt jag mig att slå till på denna nyligen utgivna nyöversättning.
År 1903 skickar Franz Kappus, en ung man med författarambitioner, några av sina dikter till Rilke med hopp om svar och kanske en eller annan åsikt.

Deras brevväxling pågår fram till 1908 och tio av Rilkes brev, (jag antar att det fanns fler än så), utgör brev till en ung poet. Rilke tar avstånd från att överhuvudtaget bedöma en annan författares texter, i stället skriver han om sig själv och sina tankar om att komma till insikt genom att lära känna sig själv för att utvecklas som människa och författare. Det är djupt personligt men ändå så strålande allmängiltigt även i våra dagar.

Nyöversättningen är gjord av Leo Hallerstam som i förordet berättar att han varit smått besatt av texten, läst olika översättningar på olika språk för att slutligen översätta texten själv:

Jag har hela tiden velat komma närmare texten, närmare tanken, och till slut fanns det bara en sak att göra: att skriva den själv. Jag ville se om jag kunde nå Rilkes tanke genom att låta varje bokstav passera igenom mig

Jag måste ju säga att jag nu förstår ” grejen med Rilke” de otaliga referenser som finns i litteraturen just till hans verk har äntligen landat även hos mig. Boken är 64 sidor lång, liten och nätt. En perfekt presentbok som mottagaren kan ha med sig överallt och inmundiga små stycken ur då och då.  Rilke reste runt i Europa under de år breven skrevs, han skriver bla från Paris och Rom men han skriver också från Borgeby slott i Skåne, inte alls långt ifrån den plats där jag tillbringade min barndoms somrar. Detta gör mig förtjust! Och Franz Kappus, vars beslut att skriva till Rilke faktiskt initierade detta klassiska verk, blev med tiden en välkänd och mycket läst författare.

Brev till en ung poet är utgiven på Wolf & Theory 2015.

Frukostintervjun: Gunilla Leining

gunilla[1]För oss passionerade ”läslyssnare” är goda ljudbokinläsare  personer av rang. Vi beslöt därför att frukostintervjua en av dem, Gunilla Leining, som nyligen belönades med stora ljudbokspriset för sin inläsning av Jojo Moyes Livet efter dig.

God morgon! Vad äter du till frukost?
Godmorgon! Jag äter havregrynsgröt på vardagarna. Om jag hinner… Och sedan surdegsbröd med en massa goda pålägg på helgen, som min man köper på lokala bageriet när han går med hunden. Och så har jag fått frukost på sängen två helger i rad! Bara sådär. Väldigt omtänksam make.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Morgontidningen blir det. På helgen. Vi kör papperstidning fre-sön.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Varför inte något av Jojo Moyes? I öronen då…

Ljudböcker till frukost är en gåva till de morgontrötta. Vad läser du just nu? Eftersom jag har den stora ynnesten att få läsa så mycket bra böcker på jobbet just nu 😉 så blir det mest korsord som kvällslektyr. Men jag håller faktiskt på med Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr som vann Pulitzerpriset 2015. Fast jag gör den inte riktigt rättvisa tyvärr, eftersom jag är så trött och får börja om på samma sida varje gång jag tar upp den.

Underbart att läsa böcker på jobbet! Vad använder du som bokmärke?
Jag använder det jag kommer åt som bokmärke – om jag reser kan det bli ett boardingkort, annars ett gammalt kvitto eller ett vykort. Den här boken har en tråd i sig som bokmärke.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan? I bokstavsordning efter författare när det gäller skönlitteratur. Annars efter storlek på inredning-, kok- och andra härliga faktaböcker. Och färg. Jag har lite dille på att det ska se snyggt ut även i bokhyllan…

Åhh, en sådan bokhylla jag bara kan drömma om! Tack Gunilla för intervjun!