Författare: Margaretha Weimar

Publicerat

Bokfrukost om Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri

9789100151041[1]Som vanligt har bokcirkelns medlemmar haft olika läsupplevelser fast kanske mer än någonsin med Allt jag inte minns. Den nyligen förolyckade Samuel skildras utifrån olika personers hågkomster, ett innovativt grepp som ger en komplex intrig och ger sanning åt att vi alla upplever våra medmänniskor utifrån vårt eget sätt att betrakta verkligheten.

Det är således ingen vävd berättelse utan snarare byggs handlingen av fragment som läggs på varandra utan sömmar, kanske lite som ett kålhuvud, tätt och innehållsrikt. (Den enda gåta min mormor kunde var lapp på lapp, men ingen söm = kålhuvudet och det kan väl inte vara en slump att denna gåta poppar upp i mitt huvud för första gången på många år.)

Vi som lyssnat till boken vill ge en extra eloge till Jonas bror, skådespelaren Hamadi Khemiri, som läser boken lågmält, men ändå så uttrycksfullt när han ger röst åt de olika berättarna.

Några röster från i torsdags:

Jag bara smälte in i berättelsen.

Det tog mig ett tag att komma in i berättelsen.

Kredd för det snygga omslaget!

Man kan lita på Jonas när det gäller berättarteknik, det kommer något nytt hela tiden.

Jag tyckte om boken.

Man får inga svar av boken utan bara ytterligare frågor.

Jag är glad att vi valde Allt jag inte minns som cirkelbok skulle inte ha läst annars.

Jonas pratar så vackert, man hör hans röst i boken.

Jag ger den fyra av fem stjärnor.

Fragmenterad bild av Samuel.

Vem var Samuel? Man har fortfarande ingen bild av honom.

Svårt att komma in i boken.

Fantastiskt språk!

Vem var egentligen snål? Var det Vandad eller var det Samuel?

Fantastisk metafor Han gapade stort som om han försökte sola svaljet i lysrörsljuset.

Alla satt som i en bur och betraktade andra.

Författarjaget tycks ha upplevt en förlust och tolkar de olika berättelserna om Samuel utifrån sin egen förlust

Detta är en bok som vinner på en andra läsning!

Kul att Samuels mormors hus ligger i Älvsjö, där bor ju jag!

Jag gillade när Vandad körde turisttåg över Liljeholmsbron, kändes nästan som en actionscen och helt surrealistiskt när den inspelade guiden fortsatte att upplysa de förfärade passagerarna var de egentligen skulle befinna sig

Är det ett förfall som skildras? Samuels förfall?

Att all sanning är subjektiv för Jonas fram med önskad tydlighet.

Samuel har ju fast jobb på migrationsverket så han måste ju ändå varit etablerad.

Pantern är den roligaste personligheten.

Vandad, vem var han egentligen?

Om Jonas Hassen Khemiri vinner Augustpriset kommande måndag är det ytterst välförtjänt! Allt jag inte minns är utgiven på Albert Bonniers Förlag 2015.

Publicerat

Rörelsen – den andra platsen av John Ajvide Lindqvist

9789170378386-185x300[1]I Himmelstrand vaknar ett gäng husvagnsägare upp på en helt ny plats. Under natten har deras ekipage förflyttats till en oändlig frodigt grön och välklippt gräsplan. Solen strålar från klarblå himmel och i bakgrunden hörs radion spela låtar av Peter Himmelstrand.  I Rörelsen som utspelas på 80-talet, flyttar en ung man vid namn John Lindqvist, in i ett gårdshus på Luntmakargatan i Stockholm. Strax intill ligger Brunkebergstunneln där en gatumusikant spelar och sjunger ”Nån där uppe måste gilla mig”, också detta en text  av Peter Himmelstrand. Jag accepterar härmed mitt öde att jag föralltid kommer att känna obehag när jag lyssnar till en låttext skriven av Peter Himmelstrand. Precis som jag alltid misstänksamt betraktar flakmoppar, tjejgäng som bevistar allsång på Skansen samt glassföretagets GB:s reklamgubbe. Läskigast av alla är den GB-gubbe som står på sommaren står på trottoaren utanför Blackebergs tunnelbanestation. (Du som kan din Ajvide Lindqvist förstår vad jag menar.)

Lindqvists karaktärer har en tendens att stanna i mitt huvud långt efter avslutad läsning. Hans komplexa gestaltning gör ont och sorgen ligger ofta på lur i bakgrunden. Jag tänker fortfarande på Oskar i Låt den rätte komma in och Anders i Människohamn. Hunden Bennys vedermödor med Katt och sina ägare i Himmelstrand är lysande skriven, så även bönderna Lennarts och Olofs sällsamma gemenskap.

Men tillbaka till Rörelsen. Tvättstugor är ett ofta omdiskuterat utrymme som inte brukar vara speciellt trivsamt och det tycks den unge John Lindqvist underligt att grannarna i huset nära tunneln ofta samlas därinne, han lägger dessutom märke till att de medför termosar med kaffe. När han besöker tvättstugan känner han en kraft och rörelsen tar form och gestalt i hans medvetande efter en tid ansluter han sig till grannarna och ett udda skeende tar sin början.

Rörelsen är skriven i första person där berättaren John Lindqvist redogör för händelseförloppet 30 år tidigare. Jag använder ordet redogör, för texten är skriven aningen som ett PM där skribenten just redogör för händelser och presenterar relevanta fakta. Förstå mig rätt här, det är detta grepp som gör boken så himla bra! Lysande torrt och exakt skriver Lindqvist en av de mest otäcka skräckscener jag läst, lika torrt och lysande redogör han för trolleriets hantverk. Jag tror jag vet vilka karaktärer som kommer att stanna i mitt medvetande, det blir den äldre damen Elsa och den unge mångfacetterade skinnskallen Tomas.

Och slutet! Slutet är jättebra! Men jag kommer aldrig någonsin att avslöja ett endaste dugg för någon som inte läst boken, även om det bubblar i mig av iver att säga bara något litet om vart berättelsen slutar.
John Ajvide Lindqvist är Augustprisnominerad för Rörelsen och han uttryckte förvåning över detta i en intervju på kulturhuset samma dag som nomineringarna kungjordes. ”Som om Leif GW Persson var med i schlagerfestivalen” sa han. Jag håller inte med, om John Ajvide Lindqvist vinner Augustpriset kommer det att vara ytterst välförtjänt.

Rörelsen är den andra boken i trilogin Platserna. Utgiven på Ordfront Förlag 2015.

Publicerat

De vackraste av Karin Slaugther

9789164099174[1]Klaustrofobisk och djupsvart thriller om en familj vars äldsta dotter varit spårlöst försvunnen i 25 år. Nu mördas den yngsta dottern Claires man och misstanken om att det kan finnas ett samband väcks då Claire hittar en kompromenterande fil på sin makes dator.

Jag är kluven till De vackraste. Den bottenlösa sorgen efter den försvunna dottern är skickligt skildrad, familjemedlemmarnas olika sätt att förhålla sig till sorgen och ovissheten likaså. Jag fäster mig vid mellandottern Lydias historia, men skildringarna av våld mot kvinnor blir aningen för magstarka för mig. De är naturligtvis skrivna för att väcka avsky hos läsaren, men enligt mitt förmenande saknar Slaugther den elegans som krävs för att kunna skriva om kvinnovåld på ett så detaljerat sätt.

Annars är boken en genuint läskig psykologisk thriller med kvinnliga hjältinnor. Under läsning en tidig sömnlös morgon kom jag på mig själv med att intensivt längta efter dagsljuset och fundera på om det egentligen inte var en skräckroman jag läste. Jag funderade också på om hennes efternamn ”Slaughter” kanske är en pseudonym?

Tro mig, De vackraste kommer att filmas om den inte redan är filmad förstås. Jag lyssnade till boken som är inläst av Lo Kauppi, en av mina favoritinläsare.

Översatt av Villemo Linngård Oksanen och utgiven av HarperCollins Nordic 2015. Ljudboken är producerad av Storyside.

Publicerat

Mitt dåliga samvete av Stina Hjelm

mitt-daliga-samvete[1]

Grafisk roman eller serieroman, jag antar att man kan kalla denna bok för vilket som. (Om detta är fel, ber jag allra ödmjukast om ursäkt för min okunnighet). Jag älskade serier som barn och ungdom men läser sällan idag, vilket jag efter att ha läst Stina Hjelm betraktar som en brist.
Faktiskt var det vårt bokbingo i somras som ledde mig till boken, en av utmaningarna var just att läsa en grafisk roman.

Men vad jag har skrattat åt hennes svarthumoristiska burleska bilder!
Det är förvisso ett skratt som fastnar i halsen och det känns ofta som att tjuvtitta genom ett nyckelhål eftersom romanen är väldigt självutlämnande.
Vi får följa Stinas liv under ett år i Malmö där hon bor  på ”mysiga Dalaplan” och försöker komma över en stor kärlekssorg. Förfäran blandat med igenkänning från mitt liv som 20-någonting får smärtan i att försöka finna sig själv bubbla upp till ytan igen och jag tänker att det aldrig någonsin har varit lätt att vara ung.
Även om motsatsen ofta hävdas…

Utgiven på Kolik förlag 2014.