Frukostintervjun: Anna Karolina

Anna_Karolina_1[1]

Anna Karolina har seglat upp på den svenska deckarhimlen med två väldigt spännande polisromaner under det sista året. Vi beslöt att kolla upp vad hon brukar äta till frukost.

God morgon Anna! Vad äter du till frukost?
Kaffe och fil med müsli. Ibland någon form av ägg. Om jag lyxar till det gör jag en smoothie. Visst är det märkligt med frukost! Jag varierar mig ytterst sällan. Tänk om man åt samma sak till middag jämt.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Hinner aldrig läsa på morgonen. Jag loggar in i datorn istället och funderar på vad nästa stycke i mitt manus ska handla om.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Jag vill svara deckare men det kanske borde vara en roman som man mår bra av. Kanske slutet på en deckare när boven i dramat (oftast) åker fast.

Vad läser du just nu?
Jag har just börjat på ”Jonny Liljas skuld” av Olle Lönnaeus.

Vad använder du som bokmärke?
En guldpläterad fjäder som jag fick av ett par vänner på min senaste releasefest.
 Om det är pocket viker jag sidan. Blir jag halshuggen nu?

Inte alls för de allra flesta viker sidor i pocketböcker, de erkänner det bara inte. En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Huller om buller.

Åh, vilket underbart svar, för huller om buller är det som gäller i min bokhylla med just nu! Tack för intervjun!

Står dig ingen åter av Anna Karolina.

13068831_O_2[1]Anna Karolina består provet, uppföljaren till hennes debutroman Stöld av babian är en utmärkt spänningsroman. Ytligare och kanske en mer klassisk deckarintrig än debuten förvisso, men det är samma driv och drag som i ”babian” och det räcker långt. Den utsökta realismen i polisarbetet finns kvar och likaså det inte helt lättälskade persongalleriet.

Berättelsen tar vid ca tre år efter händelserna i Stöld av babian och polisen Amanda Paller har blivit mor. Hon har avancerat i sitt yrke och det blir hon och en kollega som tar det första förhöret i utredningen kring de så kallade kannibalmorden där mördarna drogats med ett ämne som får dem att bete sig som kannibaler. Lägg märke till att jag ovan skrev Amanda och en kollega, här är det riktigt polisarbete som gäller och man är två poliser vid förhör. (Man ringer också låssmed då man ska ta sig in i en låst lägenhet även om Amanda ändå tar sig in via balkongen så att låssmeden måste avbokas.) Jag är också mycket förtjust i det avsnitt där läsaren tillsammans med en polisstuderande får lära sig hur man talar i polisradio.

Jag väljer att inte avslöja vad som hänt med övriga karaktärer sedan första boken. Anna Karolinas andra bok är i mångt och mycket en direkt fortsättning på denna och för att till fullo njuta av upplösningen i ”Babian” så vill man inte veta. Jag vill dock påpeka att man inte behöver ha läst första boken för att uppskatta den andra, men jag vill ändå rekommendera det.

De sista kapitlen i Stöld av babian är jättespännande och jag gillar verkligen upplösningen i Står dig ingen åter. Kanske avslöjar jag för mycket, men jag måste bara tillägga att det är helt okej att inte älska sina bonusbarn speciellt mycket. Ibland är den ljumma styvmors-kärleken en ren fördel. Läs så får ni se.

Står dig ingen åter är utgiven på Norstedts 2015. Och här har du en länk till min recension av Stöld av babian.

Everything I never told you av Celeste Ng.

Lydia is dead. But they don´t know this yet.

Så lyder bokens första meningar och jag förleds att tro att jag läser en spänningsroman, men där tar jag  fel. Jag läser om Ohio på 70-talet, om familjen Lee, hur deras framtid en stilla vårmorgon förändras för alltid. En lågmäld familj,Everything+I+Never+Told+You+-+Celeste+Ng[1] en familj som hukar under det sociala arvets betingning. För de hade aldrig talat med varandra om det som låg och skavde eller att de tre barnen Lee betraktades som annorlunda i sin homogena skola då fadern James Lee var född av kinesiska föräldrar.

Det är intelligent och innerligt ömsint skrivet. Celeste Ng har lyckats skildra ett mångfacetterat familjedrama utan att ta parti, utan att utse en syndabock. Det är en strålande debut om en av människans vanligaste misstag, att se sina barn som en spegelbild av sig själv. Hon kryper under skinnet på sina karaktärer, hon vänder ut och in på dem och på deras bristande föreställningsförmåga, så att det river i magen. Det är kort sagt en  lysande debut, tät, välskriven CelesteNg(c)KevinDayPhotography[1]och redigerad till perfektion, inte ett onödigt ord.

Ursäkta om ovanstående tycks aningen okonkret och flummigt, men det går inte att berätta speciellt mycket av handlingen utan att spoila. Everything I never told you är utan tvekan den smartaste och känslomässigt starkaste roman jag läst på mycket länge. Bör passa ovanligt bra som bokcirkel-bok, finns massor att prata om och massor av olika infallsvinklar.  Den finns dock ännu inte utgiven på svenska vilket jag hoppas det mycket snart blir ändring på!

Boken gavs ut 2014 och du hittar en intervju med Celeste Ng här.

 

Frukostintervjun: Håkan Nesser.

5558b[1]God morgon Håkan! Vad äter du till frukost?
Starkt kaffe. Yoghurt naturell med en klick hallonsylt och müsli. Ett glas juice, självpressad om jag orkar.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Morgontidning. Ofta gårdagens, eftersom jag bor långt från ära och redlighet och den egna postlådan på Gotland.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Vet inte riktigt, men jag tror det ska vara en roman av en författare man inte läst tidigare.
Det skulle i så fall understryka att man inte så noga kan veta vad en ny dag bär i sitt sköte.

Vad läser du just nu?
Cecilia Davidssons nya novellsamling: Höga berg, djupa dalar. Lurigt bra, rekommenderas varmt.

Lurigt bra, då måste jag bara läsa! Vad använder du som bokmärke?
Ett bokmärke. 

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Efter andra meningens begynnelsebokstav… nejdå, traditionellt efter författarnamn, men sedan något decennium är det rätt osorterat. Har funderat påt att ställa alla böcker jag vill läsa om innan jag dör uppochner, men det är ännu så länge bara en tanke.

Ställa böcker som man vill läsa om uppochner…Nu har jag fått en idé… Tack för intervjun!

Foto: Caroline Andersson