5 tycker om boken de läser

Nu behöver vi boktips. Hallå, panelen! Vilken bok läser ni just nu och vad ska ni läsa efter den?

Jenny: Jag läser alltid flera böcker samtidigt så just nu håller jag på med Stanna hos mig av Ayobami Adebayo och Mördarens mamma av Ida Linde. Vilka jag ska läsa efter det har jag inte bestämt på förhand.

Ros-Marie: Just nu läser jag Dubbla slag av Malin Persson Giolito. Jag kommer nog att lägga Giolito åt sidan de närmaste dagarna. Cirkelböckerna kallar. Den jag längtar mest efter har anlänt och det heter Nej och åter nej, skriven av norskan Nina Lykke.

David: Larmrapporten. Att skilja vetenskap från trams av Emma Frans . Underhållande, viktigt och relevant.  Därefter kanske Husmoderns död av Sara Danius som jag köpte när det stormades som mest. Annars brukar den årliga sommarpresenten från mitt jobb vara en trevlig start på sommaren.

Bodil: Simma med de drunknade av Lars Mytting. Sen blir det Ett fall i alla fall av Ulf Nilsson och snart Ett fall till innan det blir nåt längre igen.

 

 

 

Mafioso av Ray Celestin

Ett stekande hett Chicago sommaren 1928, spritförbudet har banat väg för gangsterepoken och Al Capone med hantlangare styr med korruption och våld. I de svartas kvarter ljuder jazzen och människor av alla hudfärger dansar, dricker och älskar som om det inte finns någon morgondag. Chicago, som är en av karaktärerna i boken, är en hård stad och många invånare dör unga av usla förhållanden på både arbeten och i bostäder.

Mafioso är den andra boken i en planerad kvartett av spänningsromaner om jazzens och maffians framväxt i 1900-talets USA. Jag golvades totalt av Yxmannen den första boken i serien och jag kan bara konstatera att Celestin gör om bedriften med Mafioso. Romanen är så elegant och insiktsfullt skriven att jag blir alldeles svag i knäna.

Ida Davis och Michael Talbot från Yxmannen återkommer 10 år äldre. Den fortfarande unga Ida har lyckats etablera sig som detektiv trots sitt kön och sin hudfärg, Michael, vit och gift med en svart kvinna oroar sig ständigt för sin familj. Hans äktenskap är inte längre olagligt men fördomarna mot blandäktenskap är grundmurade. Idas barndomsvän Louis Armstrong har återvänt till Chicago efter en sejour i New York,  hans musik är vackrare och mer levande än någonsin. Jag älskar att Celestin i fictionens form så skenbart enkelt och lätt lyckas berätta Armstrongs historia. Japp, jag väntar otåligt på del tre i kvartetten inte minst därför att  Celestin i sitt efterord avslöjar vilken stad och vilket år den kommer att utspelas.

Utgiven på Southside Stories 2017, översättning av Hanna Williamsson. Recension av Yxmannen hittar du här.

Stanna hos mig av Ayóbámi Adébáyó, årets bok?

En välskriven, smart, vacker och berörande roman som tar sin början i Nigeria på 80-talet. Yejide och Akide träffas och förälskar sig när de båda studerar vid universitetet. De är moderna unga människor i ett Nigeria som fortfarande präglas av äldre seder och bruk, vilket blir extra tydligt då deras äktenskap blir barnlöst. Trots att Akide lovat Yejide att aldrig någonsin ta en andra hustru övertalas han av sin mor att göra just detta. Yejide är förkrossad både över makens svek och sin innerliga längtan efter barn.

Jag blev djupt gripen av Stanna hos mig. Yejides hudlöshet i sorgen och hennes oförmåga att förstå vad Akide döljer för henne, (och läsaren), är hjärtskärande. Romanen har många nyanser och är helt oförutsägbar inte minst genom sitt överraskande slut. Jag berättar alltså inte mer än så, vill inte förstöra läsningen för er. Stanna hos mig nominerades till det brittiska prestigefyllda bokpriset Baileys Woman´s Prize for Fiction och är nu nominerad till svenska Årets bok 2018. En av mina personliga favoriter till priset.

Utgiven av Piratförlaget 2017. Översättare: Erik MacQueen. Rösta på Årets bok här.

Bokfrukost om Ärr av Audur Ava Ólafsdóttir

Alla människor har ärr i själen. Ärr som förvisso är mycket mindre än det ursprungliga såret, men vi bär dem med oss för evigt. Bokkubben gillade verkligen Ärr, vi var förvånansvärt eniga och jag blev glad eftersom jag kunde rekommendera alla att läsa  Rosa Candida och Den sista kvinnan  två romaner som jag fullkomligen älskar. (Klicka på titlarna för att läsa recensionerna).

Vi enades om att huvudkaraktären Jonas var lätt att tycka om och att Ärr är en humoristisk men också väldigt svart roman där mycket outsagt finns mellan raderna. Den snart 50-åriga Jonas begynnande livskris eskalerar då hans ex-fru avslöjar att han inte är biologisk far till parets vuxna dotter. Han beslutar sig för att själv avsluta sitt liv. Av hänsyn till sin dotter reser han utomlands, (han vill inte att hon ska hitta honom hängande i en bjälke), och hamnar mest av en slump i ett nyss krigshärjat land som författaren väljer att inte nämna vid namn. Jonas ger sig själv några dagar till innan han ska skrida till handling.

 

Några röster från morgonens samtal: 

Tyckte om hennes sätt att skriva
Mycket står mellan raderna
Tyckte jättemycket om boken
Gillade från sidan 1, framförallt när han var i den främmande landet
Han var så självupptagen i sin sorg att han inte såg Svarnurs lidande
Gillar luftigheten
Han blev ledsen över att han inte var far till sin dotter, kände sig svike
Hur lite man egentligen hör vad andra människor säger
Uppretad i början kändes för konstruerad
Lite trög inledningsvis
Tog ett tag innan jag förstod svärtan
Gillade att vara med i deras samtal
Att alla kan höra till någonstans förmedlade hopp
Rolig
Främmande landet var vackert att finna mening
Gillar kärlekshistorier som aldrig blir av
Han var lätt att tycka om
För att vara en 50-årig kille i livskris var han väldigt sympatisk
Gillade hans mamma

Utgiven på Weylers 2017,  översatt av Arvid Nordh.