Ann-Sofie: I tisdags presenterade vår panel böcker om krig. När vi väljer en fråga att ställa börjar det (nästan) alltid med att vi själva kommit att prata om en bok i ämnet. Min första tanke var att jag sällan läser böcker som handlar om krig. Men det slog mig sedan att eftersom det tyvärr pågår krig hela tiden överallt, torde det följaktligen synas i litteraturen jag läser. Kriget kan vara påtagligt närvarande som i den otroligt bra Sidonie & Nathalie där de två kvinnorna är i kriget, lämnar kriget, tänker på kriget. Eller i Projekt Ines som handlar om det finska inbördeskriget 1918, sett ur fem kvinnors perspektiv. Min bästa historiska läsning på länge är Hilma – en roman om gåtan Hilma af Klint av Anna Laestadius Larsson. Annars vet jag att vi förde en diskussion kring vad som kan räknas som en historisk roman. Var drar man gränsen till vad som är samtidslitteratur?
Maggan: Om en bok utspelar sig 20 år tillbaka i tiden räknas den som historisk uppgav en bekant i förlagsbranschen. När jag tittar igenom mina lästa böcker under det sista halvåret är många enligt detta mått historiska och kriget närvarande i många. Böckerna handlar förvisso inte om krig, utan om konsekvenserna av krig. En av de mest gripande journalistiska skildringar jag läst är Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj, men så tilldelades ju hon Nobelpriset också. Augustnominerade Hastigheten av Jörgen Gassilewski är en egensinnig och skrämmande roman om folkmordet i Rwanda. A town like Alice skriven av Neville Shute kom ut i början av 50-talet och handlar om en grupp kvinnor, som under japanernas ockupation av Malaysia under andra världskriget, tvingas ut på en vandring som varar flera år. Boken blev en tv-serie som visades under tidigt 80-tal och fick då det svenska namnet Fem svarta höns. När boken gavs ut på nytt fick den samma namn. En fantastisk berättelse som jag fortfarande minns tydligt trots att det var 30 år sedan jag läste boken.
Jenny: Jag älskar historia så jag läser ganska många böcker med historisk anknytning. En bok som jag sträckläste under en dag i somras var Vända hem av Yaa Gyasi. Boken innehåller flera olika parallella historier genom flera generationer från den tid då slavar togs från Afrika till USA fram till nutid. Konsekvenserna av slavhandeln berörs men innehåller också berättelser om de som blev kvar i hemlandet och ej togs till slavar. Berörande, lättläst med ett språk som jag lätt tog till mig. Rekommenderas.
Fyra danska kortromaner, utgivna mellan 2008 och 2014, samlade i en bok. Under en period av 20 år får läsaren följa de fem karaktärerna i Sällskapet som turas om att berätta, främst om sig själva. Vi i frukostbokklubben var ambivalenta, ett par av oss tyckte väldigt mycket om boken, vi andra enades om att språket var utmärkt och att man fnissade till ibland, men att karaktärerna var ointressanta. Navelskåderi och självupptagenhet var ord som återkom när vi beskrev karaktärerna, Virginia Woolf inspirerad när vi diskuterade författaren och texten. Kanske hade läsupplevelsen varit annorlunda om man läst kortromanerna allteftersom de kom ut, dvs med ett par års mellanrum.