Hon är 14 år, hennes dopnamn är Julia men hon kallar sig själv Turtle. Hon bor avsides i norra Kalifornien tillsammans med sin far och farfar. Enligt en av lärarna i skolan bär hon tecken på att någonting är på tok hemma. Turtle väljer dock att tiga, hon är sin pappas ”absolute darling” och hon vet inget annat. Hennes historia berättas med en sugande detaljrikedom som går in under huden och ner i magen på läsaren. Smärtsamt, uppslukande och fantastiskt välskrivet, såväl språk som psykologi. Gång på gång överraskas jag av de vändningar romanen tar, de fantastiska naturskildringarna som på något sätt underblåser det förtvivlade i Turtles situation. Jag är där med henne till fullo och jag gläds över att hon är en fighter.
Läser att recensenter i USA kallat romanen för this years Little life, (Hanya Yanagihara), och jag förstår varför. Även om jag vanligtvis avskyr den här typen av jämförelser är det ett faktum att båda böckerna har knockat mig med en virvelstorm av känslor som bara ett fåtal böcker gör. My absolute darling finns ännu inte på svenska men som vanligt är Storytels skatt av ny engelskspråkig litteratur pålitlig. Jag läslyssnade således till boken, inläsningen är fantastisk men jag tror ändå att man ska vara en van läslyssnare då boken är lång och komplex. Ser att Stockholms stadsbibliotek har 6 fysiska exemplar. I annat fall finns den som e-bok hos näthandlarna för en överkomlig peng.
En vilsekommen 300 år gammal tavla, spelar huvudrollen och berättar även delar av denna humoristiska bok. Vi befinner oss i Londons konstvärld tillsammans med en samling mer eller mindre excentriska karaktärer som får mig att skratta väldigt gott. Kort sagt, jag kan bara konstatera att det är ett otroligt skickligt romanbygge Hannah Rothschild presenterar i sin originella genreöverskridande komedi. En mycket brittisk roman som vann Wodehouse prize for fiction 2016, ni som läst P.G. Wodehouse eller sett Hugh Laurie och Stephen Fry spela Jeeves & Wooster på tv, kommer att känna igen er.![Everything+I+Never+Told+You+-+Celeste+Ng[1]](https://www.breakfastbookclub.se/wp-content/uploads/2015/09/Everything-I-Never-Told-You-Celeste-Ng1.jpg)
![CelesteNg(c)KevinDayPhotography[1]](https://www.breakfastbookclub.se/wp-content/uploads/2015/09/CelesteNgcKevinDayPhotography1.jpg)
Maggan: Jag är en entusiastisk omläsare. Har varit det hela mitt liv; läste om Lotta-böckerna av Merri Vik massor med gånger, när jag blev äldre blev det Jane Austen, Maria Lang och Sjövall&Wahlöö. Dessa böcker återvänder jag till även idag. Jag läser relativt sällan om en bok från pärm till pärm, istället har jag mina favoritkapitel, oftast roliga eller romantiska, jag läser om för att må bra eller för att skratta. En tämligen nyutgiven bok som jag gärna läser brottstycken av är Jenny Ofills avd. för grubblerier . Den är faktiskt en helt perfekt omläsningsbok!
Ann-Sofie: Och jag läser så gott som aldrig om. En vän menar att att läsa om böcker gör att man kan få en helt ny läsupplevelse vid omläsning därför att man inte behöver lägga vikt vid ”hur det går”. Det vet man ju då. Så istället kan man njuta av språk, intrig eller vad det kan vara på ett helt annat sätt. En annan kompis läser gärna om en bok när det är stressiga tider. Han vet att boken lugnar (typ) och fyller en funktion som behövs just då. Lite sådär som Maggan beskriver här ovan.