Författare: Margaretha Weimar

Publicerat

Linje Lusta av Tennessee Williams

images7013I9THWilliams vann Pulizerpriset för A Streetcar Named Desire 1948 och  pjäsen filmatiserades 1951. Namnet på detta drama om klass, begär och en kvinna på väg utför, kommer från en av  New Orleans spårvagnar vars slutstation var just Desire.

Den smått bedagade sydstatsskönheten Blanche kommer till New Orleans för att hälsa på sin yngre syster Stella som hon inte träffat på många år. Stella bor i Desire och har ett passionerat förhållande till sin man, Stanley. Blanche lever på en gigantisk livslögn, hennes liv har rämnat och hennes psykiska hälsa balanserar på en tunn tråd. Hon försöker hålla skenet uppe, men för hennes svåger Stanley är hennes lögner uppenbara. Linje Lusta är en modern klassiker som jag sett i flera olika uppsättningar och alltid fascineras av. När min bokbingobricka innehöll en ruta med ”a play” var valet självklart. (Läs mer om bokbingo här)

imagesDY3QFEH3Jag hittade först pjäsen på Storytel som ofta har udda ljudböcker i gömmorna. En ljudupptagning från 1973 då pjäsen spelades på Lincoln Center i New York. (Blanche spelas förresten av Rosemary Harris, en legendarisk teaterskådespelerska som också är mamma till Jennifer Ehle som spelar Elizabeth i BBC:s klassiker Stolthet och fördom 1995.) Jag insåg dock att jag förmodligen skulle missa väsentligheter om jag bara lyssnade, pjäsen spelas på bred sydstatsdialekt och jag skulle inte se skådespelarna. Dessutom  ville jag verkligen läsa. Det slutade med att jag läste på svenska, medan jag lyssnade på originalspråk. Det var riktigt kul att läsa texten och liksom förstå vad skådespelarna försökte uttrycka med sina röster. Gav en ny dimension åt pjäsen och jag blev nästan mer gripen än på teatern.

För ett antal år sedan besökte jag New Orleans, jag åkte hjulångare på Mississippi och hann även med en spårvagnstur. Men jag såg tyvärr aldrig spårvagnen named Desire.

Publicerat

Beckomberga – Ode till min familj av Sara Stridsberg

9789100142520[1]Olof Palmes mor vistades på Beckomberga sjukhus i många år. Olof brukade, varje dag, på sin väg till Rosenbad stanna till och hälsa på henne. Huvudkaraktären Jackie hänger i sjukhusparken för sin far Jims skull. Jim som inte kan förnimma några andra känslor än mörkret. Det vackra och glädjefyllda går honom förbi. Spriten är hans enda lindrig och flyktväg.

Beckomberga är väldigt vackert skriven, det är som om ett dunkelblått ljus färgar hela min läsupplevelse i vemod. Ömsint men ändå kristallklart skildrar hon skörheten hos de sjuka och den tid då stora mentalsjukhus ännu var ett faktum. De var ett folkhemsbygge och var kanske nödvändiga på sitt sätt då det inte fanns de moderna psykofarmaka som finns idag.

Första kapitlet om Den sista patienten anger tonen för resten av romanen och jag har jag redan läst om kapitlet flera gånger, jag älskar den klara skönhet som genomsyrar texten. Jackies lott att försöka lindra sin fars smärta genom att fysiskt finnas nära honom är gripande och jag vill skrika åt henne att det är lönlöst, hon borde ge upp och bry sig om sig själv. Hon utvecklas till en stark kvinna, men är för evigt präglad av faderns mörker.

images[2]Sara Stridsberg valdes nyligen in i Svenska Akademin. Beckomberga – Ode till min familj är utgiven på Albert Bonniers Förlag 2014. Finns både som ljudbok och pocket.

 

Publicerat

Det enda rätta av Charlotte Rogan

Rogan_DER_3D-286x447[1]Bristerna inom kriminalvården i USA, de stora ensidiga vinstintressena vid framställandet av krigsmaterial, den lilla människans kamp för etik, moral och demokrati, Charlotte Rogans andra roman spänner över stora områden. Jag uppskattade verkligen hennes debut Livbåten varför jag ivrigt började läsa Det enda rätta. Det blev en kamp, en rejäl kamp, att ta mig igenom de 539 sidorna. Jag undrar fortfarande vad Rogan vill säga med sin text, vad hon egentligen vill skildra? Är romanen en parodi, en djupt samhällskritisk skildring eller rentav ett försök att skriva en ironisk roman? Jag tror att Rogan försöker vara rolig, men jag är inte ens i närheten av att dra på munnen.

Förstå mig rätt, romanen är välskriven och vackert formulerad precis som Livbåten. Det skulle förstås kunna vara att jag inte är tillräckligt bevandrad i de inrikes amerikanska förhållande som romanen skildrar, men jag tror faktiskt inte det. Jag ställer mig också undrande till att romanen gavs ut på svenska en dag efter att den kom ut i USA?  Jag tror faktiskt att Det enda rätta är en ambitiöst projekt som inte fungerar, i alla fall inte utanför USA.

Huvudkaraktären Maggie Rayburn och hennes familj är förstås en sympatisk bekantskap och kretsen kring dem intressanta personer, men…ofta känner jag mig aningen dum, vad är det jag inte begriper?
Fast den kursiverade meningen på romanens allra första sida förstår jag precis, ett välfungerande grepp även i Sverige:

Dränk systemet i motsägelsefulla rapporter

Utgiven på Bookmark 2016, översättningen är gjord av Thomas Andersson.

Publicerat

Tjugo år till dig av Anna Lönnqvist

FRAMSIDA_20_ar_till_dig_HI-2-667x1024[1]Helgen som gick tillbringade jag tillsammans med Joel och Linn, två 40-åringar som båda tilltufsade av livet, rest ifrån allt och hamnat i Abisko. De har mötts förut, närmare bestämt under sin universitetstid då Joel var olyckligt kär i Linn. Nu har han ett förhållande med sin arbetskamrat Moa, medan hans andra arbetskamrat Cilla blir blixtförälskad i Linn. Den äldre Carin som också” rest ifrån” söker intensivt kontakt med Linn, hon anar att de båda har  gemensamma erfarenheter.

Hon gör det igen, Anna Lönnqvist! Levererar en välskriven och intagande feelgood som jag hade mycket svårt att lägga ifrån mig. Jag tyckte väldigt mycket om debuten Tills kärleken skiljer oss och jag menar att Tjugo år till dig är ännu ett strå vassare, att Lönnqvist utvecklats som författare. Hon utnyttjar fjällvärldens fantastiska natursceneri och dramatiska väderomslag till att bli ännu en karaktär i boken. Vidare är Tjugo år till dig mer händelsedriven är debuten, det blir en nästan filmisk romantisk komedi med djup och allvar i botten.
Jag gillar att läsa feelgood på svenska, vi har ju deckar-drottningar och jag tycker det borde finnas även feelgood-drottningar. Och så har jag börjat googla på resor till Abisko, jag måste helt enkelt dit!

Utgiven på Ordberoende Förlag 2016.