Bokbloggsjerka

Vilket är ditt litterära land? undrar Annika i veckans bokbloggsjerka.

Frankrike, tänker jag spontant. Men är det riktigt sant? För visst är jag ju praktiskt taget fransyska, men de franska böckerna är inte så frekventa i min läsning. Varför det egentligen? När Sekwa såg dagens ljus bestämde jag mig för att läsa all deras utgivning, men någonstans längs vägen tappade jag bort mig.

När jag tittar på vad jag läser ser jag mest Sverige och svenska författare.  Och frekventa inslag av USA.

Men ändå.

Frankrike.

Och ditt, Maggan?

Tematrio – Sverige

Berätta om tre svenska författare! uppmanar Lyran och då gör jag det så här: Här kommer tre svenska böcker som jag vill läsa i höst:

Visenterna av Ulf Lundell.  Jag citerar mig själv:

Okej. Vi startar i det faktum att Ulf Lundell har en särskild plats i mitt liv. Jag har alltsedan jag läste Jack första gången (1977, alldeles för ung och fattade för lite) haft honom som min följeslagare, uttolkare och livskamrat oavsett vad Lundell har haft för sig på sin kant. Oavsett vad han sagt och gjort utanför musiken och böckerna.

Liv till varje pris av Kristina Sandberg. En underbar berättare och jag citerar mig själv

… sättet att berätta deras historia – orden och tankarna i ett svep och att jag vet aldrig om jag är innanför eller utanför –  tar mig alltid tillbaka till berättelsen. Det här är något unikt.

Nödrop av Lottie Knutsson.

Hon beskrivs som en av Sveriges mest beundrade kvinnor. Jag står i den beundrarskaran och ser fram mot att läsa.

 

 

 

Målgång för #blogg100

Jag vet faktiskt inte hur jag räknat men jag har dag 99 idag. Men det är ju faktiskt dag 100! Kära nån. Målgång!

Har jag skött mig? I stort sett, jag tror att jag har missat någon dag Men close enough. Jag imponeras av mig själv som lyckats med 2 utmaningar den här våren: läsmaraton i maj och #blogg100. Jag hoppas dock att det inte ger hybris.

”Så, vad har Blogg100 inneburit för dig?” frågar initiativtagaren Fredrik Wass. Jag har tänkt på bloggen hela tiden! Och det är roligt att blogga intensivt. Men jag skulle inte orka/hinna så mycket. Nu får det bli lite lugnare.

Fyrahundrafemtio

Alla verkar rörande eniga om att den nya litteraturblarran Fyrahundrafemtio är riktigt bra. Jag är inte särskilt intresserad av att läsa författarintervjuer om de inte konkret berättar om sin skrivprocess eller vad de läser (eller vad de äter till frukost, mitt aldrig sinande intresse). Därför har jag nästan alltid tröttnat på boktidningar. Ibland för fluffigt, ibland för mycket bokreklam.Men jag ska inte blabba för mycket, det var längesen jag läste till exempel Vi läser.

I Fyrahundrafemtio hittar jag genast riktigt långa reportage som jag fastnar i och läser. Ett handlar om Clara Diesen, poeten som berättar om ett avgörande möte. Ett annat handlar Martin Kaunitz som är förläggare på Bonnier fakta.  Sådant bådar ju gott!