Vilken formidabel debut! En historisk kriminalroman som utspelas parallellt i två tidsplan och som även är en hyllning till Maj Sjövalls och Per Wahlöös romaner. Jag, som både gillar historisk krim och Sjövall & Wahlöö, får mitt lystmäte med råge! Det börjar ganska eftertänksamt men vänta säger jag bara, det kan bli action genom Stockholm även på 60-talet.
Sommaren 1958 är skoningslöst varm, inte minst för de poliser som jagar en mördare och tillika våldtäktsman på landsbygden i Västmanland. Vi stiftar bekantskap med poliserna Rydin, Kollander. Ljungdahl mfl. som arbetar hårt för att gripa gärningsmannen. De saknar de hjälpmedel polisen har idag, men deras hjärnor och jordnära utredningsskicklighet är det inget fel på, de hade dugt lika bra idag. 7 år senare under vårvintern 1965 anträffas en skjuten man i en lägenhet i Stockholm. Han kan omöjligt ha skjutit sig själv, eftersom fönster och dörrar nogsamt låsta inifrån.
Det är en annan landsbygd och ett annat Stockholm läsaren får stifta bekantskap med. I Västmanland lever ”landet” fortfarande även om befolkningen minskar. Stockholm är nedslitet med ambitionen att bygga bort fattigdomen och misären genom att riva Klarakvarteren. Befolkningen ska flytta ut i de nybyggda förorterna. Det är bara 58 år sedan, men med tekniken har så mycket i samhället förändrats, fast inte människan, hon är den samma.
För fellow Sjöwall&Wahlöö-fantaster, ni har naturligtvis redan räknat ut att bokens titel är en travesti på Det slutna rummet, fast det finns en liten twist här. Kollander som en av poliserna heter, kan det vara något annat än en sammansättning av namnen Kollberg och Melander? Lägg också märke till journalisten som under ett amoröst möte med sin kvinna föreslår att de ska skriva en roman tillsammans och liksom i förbifarten nämner kanalbåten Diana. Finns mer att upptäcka och I just love it!
Utgiven på Albert Bonniers förlag 2023
