Brev från Europa: Gent

Goedemorgen. Utanför mitt fönster rinner ån stilla. Jag tror först att det är en av alla kanalerna i Gent men får snart veta att det är en naturlig flod. Eller å. Eller älv. Lei hursomhelst tänker jag och tragglar de ännu inte så svåra nederländska fraserna. Ik heet Ann-Sofie.

Universitetet är, hur ska jag säga, rustikt. Med mycket trä i bänkar och räcken. Ik heet Ann-Sofie säger jag en gång till och h-ljudet låter riktigt rätt, eller hur? Jag lär mig man och kvinna och pojke och flicka och hur ska jag använda det när jag går på bokbutiksjakt?  Ik heet Ann-Sofie och bokhandlaren nickar förvånat. Vi övergår till engelska och han visar mig hyllan med ungdomsromaner som jag kan försöka mig på. Jag vet inte om det är dags än. Men bokhandeln är stor, snygg och välsorterad.

kanalOch staden. Staden! Vilken tur att det var just hit jag skulle. Vackra hus och vad gör det att jag går vilse åtminstone två gånger. Fram kommer man alltid. Den lediga tiden ägnar jag mig åt Klas Östergrens Twist och vill knappt sluta.

Läs  mer om Gent och litteraturen här. Eller åk hit. 16 främmande språk inklusive svenska undervisas på skolan.

Och nederländska.Tot ziens!

Brev från Europa: Bryssel

The streets here are like nowhere else: almost all of them have two names. You can be in one place and say that you are in another, and still be telling the truth. That is one of the many intrigues of bilingualism: ubiquity. The city itself has two names. Or is it three now? Regardless of the language, the dark streets under the lonely moon still see you, follow you, question you. No matter how hard you try to blend in, no matter how fast you walk, no matter how high the volume of your mp3 player. They’ve seen it all: they were here before you were born. And they were born here, unlike you.

The lovely streets. Olivier Gbezera. Ur novellsamlingen The Meantime-nine short stories from Brussels Utgiven 2012.

Dikten ”Urgamla Urban” av Lennart Hellsing.

images[1]Han har skrivit om Selma Selleri, Peter Palsternack och Gabriel Gräslök. Men han har också skrivit om Urban.

Urgamla Urban
vandrar i turban
nej, inte turban det heter turban.
Urgamla Urban,
en urban muselman från Durban.
Nej, från Durban, sa Urban.

 

Fick ni till det?

På något sätt så känns det väldigt aktuellt att skriva om selleri, gräslök, palsternackor och muselmaner. Men så är ju också Lennart Hellsings texter moderna klassiker. Jag kan ännu minnas när min fröken på lågstadiet la sina fingrar på  orgeltangenterna och sjöng:

Duddeldi, duddeldi
här kommer Selma Selleri

Eller:

Krakel Spektakel, kusin Vitamin
hängde och slängde i en gardin

Eller:

Trimmel tramm, trimmel tram
här tittar Gabriel Gräslök fram

Orgeln brölade och vi sjöng förmodligen väldigt falskt. Jag vet att vi före vi sjöng det mer lätta materialet av Hellsing sjöng en psalm eller två, men de texterna har helt fallit mig ur minnet.

Jag hoppas att ingen tar illa upp för att jag skriver ordet muselman. Jag vet att man kanske inte använder benämningen längre men för mig är ordet positivt.  Jag lärde mig av versen var Durban låg och jag kan den fortfarande utantill. Tror jag…för ett par år sedan hävdade jag att Lennart Hellsing hade skrivit ” Bagar Bengtson är nu död, han har bränt sig på ett bröd, här ligger han begraven i en limpa”. När jag kollade upp saken förstod jag att jag skapat en travesti. Men en rätt kul sådan om jag får säga det själv.

Det finns ett Lennart Hellsing-sällskap som du kan läsa mer om här. 

Läsrapporter inför helgen

sallasimukkaI kollektivtrafiken läser jag Röd som blod av Salla Simukka. Jag brukar som regel sitta och tänka på bussar och tunnelbanor numera. Men jag vill rycka upp mig och vara en Människa Med Bok. Med den här boken blir jag en Människa Som Glömmer Att Gå Av. Huvudpersonen är en udda introvert smart person som jag bara vill läsa mer om.

13052892_O_1Under dagens lästimme läser jag Sekreterarklubben av Jan Bergman. Andra världskriget och kvinnlig underrättelsetjänst. Vad visste jag om det? Knappast någonting. Mycket spännande och otäckt.

 

I sängelindberg_sthlmn på kvällen är inte min bästa lästid. Men där har jag  Sthlm Confidential av Hanna E Lindberg som jag just har börjat läsa. Lite rappt och spännande om tidningslivet i Stockholm. Får möjligen flytta över den till kollektivtrafiksläsning.