Bokfrukost om Promenader i natten

Vi går laget runt. Jag, Ann-Sofie, börjar prata med glittrande ögon och ord som fantastisk, vilket språk och vilken underbar idé! Sen går omdömena lite som en berg- och dalbana där någon aldrig läste klart, andra stämmer in i hyllningskören, några säger okej.

Vi har läst Promenader i natten av Lina Wolff och diskuterar den som vanligt på Vetekatten i Stockholm. Boken är en samling prosatexter, fyrtio (förstås) till antalet som alla inleds Jag drömde att jag … , inspirerad av en dikt av Roberto Bolanos. Till Författaren kommer romaren Marcus Aurelius och uppmanar till att göra nattliga promenader för att komma bort från sin självupptagenhet och i stället börja producera. Texterna vävs in i varandra och handlar på olika sätt om skrivande, skapande och annat som livet har. De är absurda ibland, sorgliga ibland, otäcka ibland, alltid tankeväckande.

Röster från morgonen:
* De präglas av en sorg, tycker ni inte det
* Visst är det väl drömmar, typiska drömmar!
* Det är ju bara formen, inledningen som gör att det är drömmar. Det kan lika gärna vara vanliga berättelser. Det är ju verklighet.
* Nog handlar det om författaren? Hon tar ju upp sina egna böcker.
* Det behöver inte alls handla om henne. En författares jobb är ju att fabulera så att vi tror på hen.
* Jag fattar ingenting, jag gav upp
* Jag skulle vilja läsa minst fyrtio berättelser till!
* Vilket underbart språk. Så rent eller vad ska man säga?
* Väldigt Lina Wolff:skt.

—– Det snygga omslaget är gjort av Lotta Kühlhorn

Romantic Comedy av Curtis Sittenfeld

Det klassiska humorprogrammet Saturday Night Live är inspirationen bakom Curtis Sittenfelds bok ”Romantic Comedy”, även om showen i boken kallas för The Night Owls. Bokens huuvudperson Sally Milz, är en manusförfattare som spelar en avgörande roll för showens framgång men som aldrig syns i rampljuset. Hon har en framgångsrik karriär och nära vänner, men efter en skilsmässa har hennes kärleksliv stagnerat, hon nöjer sig med ett one night stand då och då.

Sallys romantiska förväntningar är således lika med noll, men när den välkända sångaren Noah Brewster ska medverka i showen händer det något inom henne. Det är inte bara att han är trevlig och ödmjuk inför sin humordebut, hon känner attraktion och hon har anledning att tro att den är besvarad.

Jag är väldigt förtjust i Curtis Sittenfelds författarskap och tycker hon är fantastisk på att skriva relationsromaner! Humor, allvar och romantik i en underbar blandning när två medelålders personer hittar kärleken där de kanske minst anande. Att romanen utspelas både med humorshowen och livet under covid 19 som fond ger det lätta mer djup, inte minst när det avser karaktärerna.

Är ej översatt till svenska men du hittar den överallt på engelska. Utgiven 2023.

Från A till Ö: Y som i Yarden

Går man från A till Ö i Lästa böckers förråd ställer alltid X till ett problem. Urvalet är väldigt litet . Jag ska inte säga att Y är lättare, men man kan alltid lita på Yarden. En av de få böcker jag läst om dessutom. (Apropå omläsning: Läs min bloggy om Vivian Gornick)

Ni minns väl Yarden? Här har vi en självbiografisk skildring när författaren Kristian Lundberg åkte ut i kylan och tvingades ta ett jobb på Yarden, en biluppställningsplats i Malmö hamn. 2011 skriver jag:

”Det började en sen eftermiddag. Jag hade tagit ledigt ett par timmar och jag visste inte vad jag skulle göra med min tid. Det är viktigt att komma ihåg: jag anklagar ingen. Detta är vad det blev; en nedstigning i hamnens larmande helvete, och för att kunna överleva på botten av mig själv var jag plötsligt tvungen att återskapa min historia.”

Enastående bok. Håller för omläsningar, lovar och hälsar jag från Lästa böckers förråd.

Döden tar semester av Carina Burman

Det charmiga 50-talsspråket ger hela romanen dess karaktär. Jag njuter av att lyssna på 50-talssvenskan och föreställer mig en film med Sickan Carlsson i rollen som huvudpersonen Florence Granat, hängiven deckarrecensent. Florence, eller Florrie som hon kallas, är utarbetad och får rådet av sin läkare att resa söderut. (Jag älskar ordet ”utarbetad”, det är så mycket bättre än ”utbränd”). Hon bokar därför en bussresa till Rom, vilket var ett populärt sätt att resa på den tiden, och snart är hon på väg genom Europa tillsammans med ett antal medresenärer, varav en kanske är en mördare.

Döden tar semester är en hyllning till 50-talets deckare, och eftersom jag främst känner till Maria Lang, tycker jag att den träffar mitt i prick. Gestaltningen av människorna och beskrivningarna av deras kläder är mycket Lang-inspirerade, även om Langs deckare är mörkare och mustigare. Jag antar att boken om Florrie kan betecknas som en mysdeckare, en genre jag oftast avskyr, men den här gillade jag verkligen. Kanske för att den tar mig tillbaka till ett Sverige som inte längre finns och ger en fin skildring av Rom 1956.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2025