Avd. för grubblerier av Jenny Offill

9789127145733[1]Fragment av huvudpersonens grubblerier driver handlingen framåt. Hustruns äktenskap är i gungning efter makens otrohet och boken är, trots sin annorlunda form, en relationsroman. Hustrun genomgår en livskris och hon bjuder in oss läsare i sitt huvud och till sin tankevärld där vi stannar boken igenom.

Tillsammans krälar hustrun och läsaren fram i ett gungfly av raseri och sorg. Vi delar hennes ursinne över makens svek och hennes tillkortakommanden som konstnär, men också den ovillkorliga kärleken till dottern.

Hennes galghumor är knivskarp och skoningslös, hennes desperation likaså. Hon har totalt tappat fotfästet inom sig, men lyckas ändå fortsätta fungera i sin omvärld. Trots bråddjupet skrattar jag ofta och jag blir förhoppningsvis aningen mer insiktsfull av de smarta grubblerierna.

Jag gillar förresten ordet grubblerier skarpt! Jag tror ordet har potential att bli den nya lilla svarta bland eftertänksamma, fundersamma personer som inte känner sig tillräckligt akademiska för att kalla sina tankar om livets gåtor för filosofi. Jag kommer att återvända till Jenny Offills grubblerier många gånger än, dess struktur gör den till den perfekta omläsningsboken:

Du är en sanningsbomb, sa en söt kille en gång till henne på en fest. Innan han ursäktade sig och hittade någon annan att flirta med.

Buddisterna säger att det finns 121 sinnestillstånd. Av dessa är det bara tre som innehåller olycka och lidande. De flesta av oss ägnar vår tid åt att röra oss fram och tillbaka mellan dessa tre.

Alltid när hustrun känner för att ta droger, tänker hon på Sartre. En enda snedtändning och så förföljdes han av en gigantisk hummer under återstoden av sitt liv.

Utgiven på Natur & Kultur 2016. Översättningen är gjord av Alva Dahl.

 

Brev till en ung poet av Rainer Maria Rilke

IMG_3816[1]Jag är av den fasta övertygelsen att klassiska böcker är ett säkert kort och eftersom jag aldrig läst ett enda ord av Rilke, beslöt jag mig att slå till på denna nyligen utgivna nyöversättning.
År 1903 skickar Franz Kappus, en ung man med författarambitioner, några av sina dikter till Rilke med hopp om svar och kanske en eller annan åsikt.

Deras brevväxling pågår fram till 1908 och tio av Rilkes brev, (jag antar att det fanns fler än så), utgör brev till en ung poet. Rilke tar avstånd från att överhuvudtaget bedöma en annan författares texter, i stället skriver han om sig själv och sina tankar om att komma till insikt genom att lära känna sig själv för att utvecklas som människa och författare. Det är djupt personligt men ändå så strålande allmängiltigt även i våra dagar.

Nyöversättningen är gjord av Leo Hallerstam som i förordet berättar att han varit smått besatt av texten, läst olika översättningar på olika språk för att slutligen översätta texten själv:

Jag har hela tiden velat komma närmare texten, närmare tanken, och till slut fanns det bara en sak att göra: att skriva den själv. Jag ville se om jag kunde nå Rilkes tanke genom att låta varje bokstav passera igenom mig

Jag måste ju säga att jag nu förstår ” grejen med Rilke” de otaliga referenser som finns i litteraturen just till hans verk har äntligen landat även hos mig. Boken är 64 sidor lång, liten och nätt. En perfekt presentbok som mottagaren kan ha med sig överallt och inmundiga små stycken ur då och då.  Rilke reste runt i Europa under de år breven skrevs, han skriver bla från Paris och Rom men han skriver också från Borgeby slott i Skåne, inte alls långt ifrån den plats där jag tillbringade min barndoms somrar. Detta gör mig förtjust! Och Franz Kappus, vars beslut att skriva till Rilke faktiskt initierade detta klassiska verk, blev med tiden en välkänd och mycket läst författare.

Brev till en ung poet är utgiven på Wolf & Theory 2015.

Gånglåt, tadam tadam

Gånglåt, det är en lugnande och kontemplativ klang i ordet. Jag tänker Äppelbo, Mockfjärd och Skärsjödal. Fiol i lagom takt att lunka framåt dit man ska. Tillsammans med de andra som också knallar i samma takt.

ganglatMen en gånglåt kan bli något annat om den aldrig tar slut. En never ending story om man går i samma spår.  I Elin Olofsson senaste roman blir gånglåten just så där tröstlös på något vis. Systrarna Sonja och Gun-Britt. Komplexa och kantiga, var och en på sitt sätt och det tar lång tid för mig att begripa mig på dem. Sonja är sångerskan Salida, hon som lämnade gården och drog till stan och blev berömd. Gun-Britt, hon som blev kvar. Nu ska de gå där en hel sommar och dras med varandra när Salidas memoar ska nedtecknas.

Allt går då inte sin gilla gång. Det blir otakt och krockar om vartannat, långt ifrån kontemplativt. Man kan drista sig att tro att det handlar om avundsjuka på ett ytligt plan men det är lång mer än så. Det är så mycket som redan har gått förbi, och inte kan göras ogjort. Sorgligt och vackert. Landsbygdskildringen likaså. Är den sann och äkta? Ingen aning. Jag tror det. Jag har en skräckblandad förtjusning när det gäller landsbygden. Vacker att beöska. Men otäckt att bli kvar. Men vad vet jag. Gun-Britt blev ju kvar och utan henne skulle precis allting falla sönder. Precis allting.

Gånglåt. Elin Olofsson. Utgiven av Wahlström & Widstrand 2016. Läs om författarens (forna?) frukostvanor

Middagsmörker

DSCN3420Middagsmörker. Ett vackert namn, en vacker företeelse. Det är när solen aldrig går upp och dagarna är alldeles blå. Till det ljuset, till mammas släkt i Idijärvi sameby tvingas Áili flytta då hennes pappa dör. Här ska hon bo hos sin morfar som hon inte känner, men här finns också gammelfarmor Rájjá som ömsint blir en krockkudde mellan Áili och det andra i byn.

Áili är en uddaafågel, men snart förstår hon att hon är utvald till något större. Det finns en annan värld och Àili blir den avgörande länken i ett krig som varit glömt men blossar igen. Det blir fantasy, portaler som öppnas och stängs, kraftmätningar, blod och död.

Det var den samiska magin som lockade in mig i den här boken, inte den samiska vardagen. Men trots att det är spännande att läsa om det magiska, blir det ändå det andra som håller mig kvar. Berättelsen om utsattheten för Sápmi och samerna, både då och nu är stark och berörande. Sann? Jag vet inte, men i allra högsta grad trovärdig.

Middagsmörker. Charlotte Cederlund. Utgiven av Opal 2015