Kategori: Recensioner

Publicerat

M varken mer eller mindre

Maj är en sådan tjej som jag både var rädd för och samtidigt beundrade i tonåren. Lite svart och svår, alltid beredd med en cigg, ganska lätt att få killar. När jag läser om henne som vuxen gör jag det med samma blandade känslor. Men av andra skäl. Eller kanske för att jag inte riktigt begriper mig på henne. Jag tycker om att läsa om någon som just har lämnat gymnasiet, som är lite vill och inte vet vad nästa steg är. Jobb? Utomlands? Universitetet? Hon bor hos sin pappa och hans tjej. Varje månad flyter det in en rejäl summa pengar från mamman. (Är hon död? Jag fattar inte. Plats i Majs liv har hon inte alls.)

Läget på kärleksfronten är blandad. Av de fyra män hon träffar är det en hon slutligen bestämmer sig för. Inte den jag först trodde. Idén om att dela upp bokstäverna i bra och dåliga bokstäver ställer till det när Marcus kommer. K är ju en dålig bokstav, hon borde ju passa sig här. I tankarna byter hon ut mot ett C och se där,  då funkar det bättre.

I övrigt då? Smart berättelse, välformulerad med oväntade vändningar och med en dialog som funkar bra. Ser fram mot att läsa mer av författaren helt enkelt.

M  varken mer eller mindre. Petra Backström. Utgiven av Rabén & Sjögren 2015

Publicerat

Någonting händer vecka 6

Jljusanuari är vanligen en dålig läsmånad om jag inte låter jullovsläsningen hänga kvar. Annars är jag sorgsen över att julen är över, att julkulorna ska undan, att mörkret fortfarande är kvar. Jo, visst borde läsningen då vara trösten, men det verkar inte så. Men sen, sen kommer ljuset och jag får vårkänslor oavsett temperatur eller typ av nederbörd.

En av mina bästa böcker just nu är Oh, the Places You’ll Go! Sägs vara en barnbok, skriven av Dr. Seuss. Den handlar om att ge sig ut i livet. Helt enkelt underbar och det enda jag vill är att gå på utflykt, i ljuset.

You have brains in your head
You have feet in your shoes.
You can steer yourself
any direction you choose.
You’re on your own. And you know what you know.
And YOU are the guy who’ll decide where to go.

Jag upptäckte boken i Jennifer Nivens roman Stjärnor i natten. Originaltiteln för Nivens bok är All the bright places, och hämtar gott om text och tankar från Oh, The Places You’ll go.  Stjärnor i natten, där två vilsna ungdomar träffas högst uppe i skolans klocktorn, båda beredda att hoppa. Violet för att hon inte vet hur hon ska gå vidare med skuldkänslorna efter sin systers död, Theodore för att han är outsidern som alla betraktar som en konstig jävel. Vill de dö? Kanske inte, men hur ska man orka leva?

Men de kommer ner från klocktornet den gången, och Theodore ser till att de båda ska göra ett gemensamt skolprojekt: att vara turist i den egna hembygden. Violet är mycket tveksam. Det enda hon vill är få vara ifred. Men de åker runt tillsammans, är tillsammans och blir någonting annat tillsammans än vad är var och en för sig. Det är ljus och kärleksfull bok trots att handlar om psykisk ohälsa och slutar så tragiskt. Med döden närvarande påminns man igen om hur bra det är att få leva.

Och tack för Oh, The Places You’ll go.

Publicerat

Galveston av Nic Pizzolatto

Omslag_GALVESTON[1]En roman om två människor vandrande på livets skuggsida. De är båda barn av det amerikanska samhällets bottenskikt, fattiga och övergivna tidigt i livet. De möts av en slump som de enda överlevande vid en våldsam uppgörelse i New Orleans undre värld. Den unga prostituerade Rocky och den 40-årige cancersjuke inkasseraren Roy flyr tillsammans och hamnar slutligen på ön Galveston i Texas. De får en stunds ro innan deras förflutna hinner ikapp dem och deras cirklar sluts.

Språket är korthugget och sparsmakat på det vis som karakteriserar  amerikansk noir, ett språk som i andra böcker ibland fått mig att bli lite full i skratt. Men inte här, definitivt inte här, orden och dialogerna skapar karaktärerna och ger dem personlighet och djup. Lina Erkelius har översatt och gjort ett strålande jobb, Galveston utsågs till 2015 års bäst översatta kriminalroman av Deckarakademin.

Du föds, och fyrtio år senare stapplar du ut från en bar, förskräckt över dina egna tarvliga behov. Ingen känner dig. Du kör längs vägar utan ljus, och du tänker ut en destination eftersom det är viktigt att du förflyttar dig. Så kör du mot det sista du har att förlora utan att egentligen veta vad du ska göra med det.

Galveston är förvisso en kriminalroman men även en roman om det USA som sällan förs fram i ljuset och två amerikanska livsöden som sällan skildras i den mängd av amerikanska filmer, tv-serier och böcker som konsumeras i västvärlden. Bokens sista mening är lysande, den sammanfattar ett liv, så tjuvtitta inte!

Utgiven på Kalla Kulor Förlag 2015.  Nic Pizzolatto är även skaparen av HBO-serien True Detective som visats på SVT. Galveston är hans debutroman från 2010.

Publicerat

Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr

25447876[1]En driven, nyansrik och djupt mänsklig berättelse från tiden kring andra världskriget. Kärleken till radiomediet, logiskt tänkande och naturvetenskap går som en röd tråd genom romanen och förmodligen är det denna detalj som gör ljuset vi inte ser så speciell. Jag har läst många skildringar från denna tid, men ändå känns Doerrs pulitzer-prisbelönade roman unik. Krigets fasor och grymheter skildras lågmält utifrån den vanliga människans perspektiv och texten går mig djupt till sinnes. Skildringen inifrån Hitlerjugends utbildningsanstalt är något som jag aldrig tagit del av i liknande litteratur.

Den föräldralöse Werner växer upp på ett barnhem i gruvdistriktet strax utanför Essen i Tyskland. Av en slump finner han och hans lillasyster Jutta en trasig radioapparat vilket bidrar till att Werners medfödda begåvning för matematik och teknik får möjlighet att blomstra. När kriget bryter ut kvalificerar dessa färdigheter Werner för utbildning inom Hitlerjugend. Han undgår därmed att i tidig ålder skickas ner i kolgruvan där hans far och många andra unga män i hans hemby gått en tidig död till mötes. Jutta blir kvar på barnhemmet ensam och djupt sorgsen utan brodern.

Marie-Laure tillbringar sina första år i Paris. Redan i förskoleåldern blir hon blind, men genom sin kärleksfulle fars försorg, lär hon sig manövrera med hjälp av sina andra sinnen. Fadern är låssmed på ett av Paris stora museum och strax efter krigsutbrottet tvingas han att tillsammans med sin dotter lämna Paris för att föra en av museets ovärderliga skatter i säkerhet. Det är ett vanskligt uppdrag för låssmeden men aldrig blottar han sina tvivel inför sin dotter. Hans styrka och förmåga att få henne att känna trygghet inom sig själv är kanske halmstrået som avgör hennes framtid.

Persongalleriet är vältecknat och många av personerna älskansvärda. Jag blev fäst vid den briljante låssmeden vars ovillkorliga kärlek och omsorg om sin dotter aldrig upphör, jag fäste mig också vid den franska barnhemsföreståndarinnans vars omhändertagande om de föräldralösa barnen i gruvdistriktet är hjärtevärmande skildrat. Så är det förstås skildringen av Jutta, Werners lillasyster och av Fredrich, Werners vän från Berlin som älskar fåglar. De kommer alla att vara med mig länge. Jag väljer att inte nämna de icke älskansvärda, men naturligtvis bär jag med mig även dessa.

Om inte ordet episk vore så förbannat uttjatat hade jag beskrivit Ljuset vi inte ser precis så, för det är en storslagen roman om det goda och onda inom människan, vad kriget gör med rädda människor och skulden efteråt.  Boken fick mig också att plocka upp en av min barndoms stora läsupplevelser igen, Jules Vernes En världsomsegling under havet. Boken vars nötta blindskrift skänker Marie-Laure glädje och kraft under många långa år.

Utgiven på Bookmark Förlag 2015. Översättningen är gjord av Thomas Andersson